Visby rådhusrätt.
Vårdslöshet mot borgenärer. Det förut omnämda målet mellan riksbankens härvarande afdelningskontor och i konkurs försatte bandlande Karl Lundin handlades igår ånyo iuför rådhusrätten.
Svarandens ombud konsul Arweson inlemnade en längre skrift, hvari käromålet till alia delar bestreds. Svaranden hade visserligen börjat sin affär med endast tjugu kronor kontant och 444 kronors fordran, men öfvertagandet af hans faders trettioåriga handelsrörelse hade af fackmän värderats till flere tusen kronor, hvadan han bade förhoppning att på denna rörelse kunna samla kapital. Emellertid hade dåliga år inträffat, hvarvid ban gjorde känbara förluster. Han hyste dock fullt hopp om att kunna bereda sig inkomster, om goda år med bättre konjunkturer inträffade, Skulle hvarje handlande, som under dåliga tider några år förlorat på sin affär, nödgas göra konkurs, torde desses antal blifva mycket stort. Förlusterna kunde lätteligen återvinnas under bättre tider, hvarför öfvertygande skäl funnes att fortsätta med affirsrörelsen; detta kunde ej jäfvas af någon insigtsfull affärsman. Till vingleri i växelrörelse hade svaranden ej gjort sig skyldig. För varulagret hade han utfärdat accept å 7,900 kronor; de borgensförbindelser han ingått för sin egen fader, hvars ställning ansetts god, och för de personer, hvilka å sin sida tjenat honom med sina namn, kunde ej anses tör lättsinnigt ingångna förbindelser. Svarandens hushållskostnader kunde ej anses ovanligt höga, då hushållet bestod af två personer, svaranden sjelf och hans biträde. Vinsten å saluboden hade visserligen endast uppgått till omkriog två tusen kronor, men detta berodde derpå, att boden belastats med handelskostnader till ett belopp af sex tusen kronor. Slutligen hade det stått svaranden öppet att såsom ogift ingå äktenskap och derigenom skaffa sig kapital.
Tjenstförrättanpe bankombudsmannen juris kandidat Karl J. Bergström bemötte muntligen svarandens skrift. Han framhöll att lagens stadgande om skyldighet för köpmän att hålla böcker just tillkommit för att köpmannen skulle kunna beräkna sin ställving och i rätt tid, om ställningen visade sig dålig, afträda sin egendom till sina fordringsägare. Endast härigenom kunde förtroende och kredit blifva rådande i handelsverlden, Om en köpman funne, att hans ställning försämrades år för år, och det oaktadt ej gjorde konkurs, vore det rättvist, att hau sedan åtalades för vårdslöshet. Dettaåtal vore ingalunda obefogadt derför att flere köpmän handlat på samma sätt.
Svarandens invändning, att hans frihet att ingå äktenskap vore ett skäl för att ej göra konkurs, vore ett af demest egendomliga skäl som kunde framdragas. Hans: växelrörelse hade ingalunda varit handelsmässig. Attteckna borgensförbindelser till ett Kils af 26 tusen kronor, då man vore utan tillgångar och dertill hade stora skulder, vore högst lättsinnigt. Bestred att alla de pea ställning, för hvilka svaranden ingått borgen, ansetts god. Ombudet öfverlemnade för sin del målet till rättens pröfning vidhållande det i stämningen framstälda ansvarsyrkandet.
För att få tillfälle besvara kärandeombudets i dag jorda framställning, begärde svaranSR ombud uppskof. Målet uppsköts till 31 dennes.
Tvistemålet angående hälften af den s. k. Geidas hage mellan f. verkmästare O. Christiansson och arbetare Nilsson handlades ånyo igår.
Kärandeombudet sergeant Vikander framhöll, att hans hufvudman inköpt hela hagen, för hvilken käranden också i flere år betalat kronoutskylder, hvilket styrktes med debetsedlar. Yrkade ansvar å svaranden för smädligt skrifsätt.
Svarandens ombud tullförvaltare Lyth hänförde sig till hvad han förut anfört och styrkt i målet samt yrkade ansvar å käranden för det denne mot bättre vetande, för egen vinning och för att skada svarandens namn och rykte instämt svaranden.
Utslag afkunnas 15 instundande Juni.
För tre örfilar, tilldelade stenhuggaren Johan Lysholm, dömdes f. artilleristen Frans Öman att böta trettio kronor.
— Avgående slagsmålet mellan sjönapnen Edvard Brunström och arbetaren Gustaf Me lander hördes ett vittne, som berättade, att Bruvström utdelat flere slag mot Melander, hvilken deremot, så vidt vittnet kunnat iskttaga, ej slagit Brunström. För ytterligare vittnesförhör uppsköts målet till 9 Juni.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 18 Maj 1886
N:r 40.