Till Krokstäde i Tofta har proviosialläkare Björkman de senaste tvänne veckorna gjort tre embetsresor för sjukdom, som synes vara smittosam. Hos de insjuknade hafva symptomen varit rätt olikartade, men i alla de svåra fallen har körtelsvulnad i axelhålan visat sig i början. Ett par lindrigare fall med detta symptom gingo snart till helsa; i det ena visade sig derjämte tecken till halsfluss, det andra var redan före läkarens besök öfvergåoget till helsa. Af de tre svåra fallen öfverenstämde två (man och hustru) derati att båda sjuknat med frossbrytning, feber, ömma körtlar, svulnad och rosartad rodnad i axelhålan. Mannen hade dock såsom utgångspunkt för sin sjukdom ett stinkande sår å ett finger; han dog under symptom af blodförgiftning. Hustrun är ännu sjuk, ebura ej så häftigt; hon har ej ringaste antydning till något sår å hand eller arm, hvarigenom sjukdomen kunnat inympas. Det tredje svårartade fallet afviker från dessa två deri att efter frossbrytningen och körtelsvulnaden följde en veckas feber och derpå utbildade sig under törnyade frossanfall många spridda varhärdar å olika delar af kroppen. Hon vårdas nu Å sjukbuset. Hon fick i hemmet af misstag mer än en tésked oblandad karbolsyra, som dock framkallade blott lindrigare förgiftningssymptom, men naturligtvis rätt svåra dock snar: öfvergående plågor i svalget. Två svårare fall af annan art ha samtidigt förekommit: en 5-årig flicka dog under symptom af hjernhinneinflammation utgången från en öronsjukdom; en skomakare fick en särdeles svår bulnad i en hand (phlegmon+) med förstörelse af underhudsväfnaden ända upp på underarmen.
Dessutom hafva talrika fall af hals fluss och andra hastigt öfvergående krämpor visat sig samt ej ringa förskräckelse för den nya sjukan.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 1 Juni 1886
N:r 44.