3 Juni.
Ovanlig fiskfångst.
Fyrmästaren vid Hoburgs fyr hr P. O. Persson gjorde i förra veckan ett lika sällsynt, som storartadt fiskafänge i en af sina vid Flisviken utsatta ryssjor. Då en hemmansägare från Ljufves händelsevis färdades förbi den ofvannämdes ryssjor, märkte han, att en af dem var fyld med något stort och oformligt föremål, hvilket vid närmare efterseende befans vara en »stör» (en fiskart som glest förekommer i Östersjön, senast 40 år tillbaka har hittats en sådan härutanför kusten). Maunen, som trodde att en säl återigen hade förirrat sig, ville genast draga upp ryssjan; men han fann sig dock ivgenting kunna uträtta mot den väldiga fiskens ursinniga sprattlande; utan måste han sända bud på ryssjans ägare, hvi!ken snart ankom. De båda männens förenade krafter voro ändock för svaga för att i båten kunna upptaga »viduadret», utan måste man helt försigtigt, med knif såra honom i sijerten för att blodet skulle rinna af och fisken på detta sätt dödas. Sedermera uppdrogs »stören> på det torra, och det befans vara ett vackert och fett exemplar, mätande nära 7 fot i längd; och till färgen hvit. Fisken, som så fort sig göra lät nedsaltades, vägde söaderstyckad 5 lisp. och 9 skålp., detta oberäknadt hufvudet, hvars vigt var 16 skålp.
Åskslag.
Fredagen den 28 Maj vid 6-tiden på aftonen nedslog åskan i ett lamhus i Sundre, bvarvid en glugg och en stege splittrades, Lyckligtvis fans ej något foder i hucet, hvilket i detta fall måhända hade brunnit af. Under hela. denna natt åskade det oupphörligt. Otaliga blixtar upplyste himlahvalfvet, och regnet föll i strömmar.
Hallströmska sandstensbrottet
drifver i år liten, men oafbruten verksamhet. Man sysselsätter sig mestadels med block- och slipstenar. Arbetarnes antal är litet, och intet fartyg har ännu i år intagit sten vid nämda lastageplats. Man väntar hvarje dag på fartyg, som för lastning härstädes äro bestämda. Arbetsförmannen Altr. Johansson, som pyligen inköpt alla byggmästar Hallström förat tillhöriga egendomar, qvarstår ännu som »bas» vid nämda sandstensbrott.
En mot fyra.
Erct blodigt slagsmål ägde rum i Sundre natten mellan 1 och 2 dennes. Några rusige ynglingar från en nära belägen socken hade inträngt hit, hvarest de började väsnas och föra oljud. Ea fridsälskande, hurtik och oförskräckt yngling vågade sig dock ut till skrikhalsarne för att i all godo gifva dem en varning. Denna varning måste dock af de »glada« upptagits illa; ty varnaren hade kaapt uttalat sina välmenta ord, förr än han af den djerfvaste bland de fyra fick en spark ????? att han segnade i diket. Vär sundrebo, hvilken och när det gäller kan vara hetlefrad, angrep nu alla fyra med hela sin styrka. Då var det lustigt att åse huru den ene »kyste marken» här och den andre der. Slagsmålet fortgick och höll på att sluta illa för vår sundrebo, men i rätt tid haun just en annan person fram för att afvärja ett knithugg, måttadt åt sundrebons hufvud. Nu drefvos snart alla fridstörarne på flykten, och lugn och ro herskade åter.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 4 Juni 1886
N:r 45.