genom anskaffande af lättare ångvagnar, stående så att säga på jernvägens dagordning alltsedan år 1879, utgör föremål för uppmärksamhet äfven af årets revisorer, hrr Een, Hellgren, Björkander och Klingvall, hvilka, med erinran att persontrafiken under sistlidne år inbragt 38 tusen men godstrafiken endast 35; tusen kronor, frambålla, huru som deraf framgår, att passagerarebefordringen fortfarande & Gotlands jernväg lemnar en, relativt till godstrafiken, större inkomst än & de flesta öfrige svenska banor lär vara fallet, eller med andra ord, att passageraretrafiken är för vår bana en hufvudinkomst, som dertill är underkastad vida mindre växlingar än inkomsten af godstrafiken, hvilken vissa tider på året är ganska obetydlig. Redan häruti, anse revisorerna, torde finnas en anledning att taga i allvarligt öfvervägande hurnvida mau ej bör söka att, såsom på en del andra banor ägt rum, delvis skilja persontrafiken från godstrafiken. Enligt revisorernas mening och den erfarenhet, som annorstädes vunnits, skulle detta kunna ske på ett, ej mindre för allmänheten, än äfven jernvägen förmånligt sätt genom anskaffandet af en s. k. Ångdressin. Efter de upplysningar revisorerna ibhämtat, skulle en fullt lämplig sådan ångvagn, rymmande 15 till 16 passagerare samt post och något mindre paketgods, komma att kosta högst 6,000 kronor. Då en sådan vagn med lätthet skötes af en person, under det att för ett vanligt bantåg, äfven utan annan frakt än några få passagerare, erfordras en tågpersonal af minst 3 man och då förbrukningen af bränsle och olja m. m., äfvensom slitningskostnad för en sådan vagn blir en obetydlighet jämförd med ett vanligt tåg, som måste bestå af lokomotiv och minst 3 vagnar, så inses lätt att jernvägen skulle göra stor besparing, genom\” att de tider på året, då trafiken är ringa, låta det ena tåget (fram och åter) utgöras af en ångdressin, hvilken naturligtvis äfven kunde användas för de sommartiden ofta förekommande mindre extratågen. — Jämväl en annan synnerligen vigtig fördel skulle, enligt revisorernas mening, genom anskaffande af den föreslagna ångvagnen vinnas, nämligen möjligheten att hela året trafikera banan med tvänne tåg dagligen i hvardera rigtpiogen, hvilket ej lärer låta sig göra, så länge endast 3 lokomotiv fianas. De olägenheter, som följa deraf att, under en del af året, blott ett tåg om dagen går fram och tillbaka mellan banans ändpunkter, hafva så ofta framhållits, äfven af bolagsstämman, att vidare ordnade härom torde vara öfverflödigt.
Med stöd af hvad som här i korthet anförts, och då erfarenheten på andra håll om lämpligheten för mindre banor af detta slags Ångvagnar kan anses stadgad; hemställa revisorerna, att bolagsstämman ville bemyndiga styrelsen att, så fort lämpligen kan ske, och hälst före instundande vinter, gå i författniog om anskaffandeaf en s. k. Ångdressin af lämpligaste och bästa konstruktion, samt att kostnaden derför må få bestridas af reserverade medel.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 Juni 1886
N:r 47.