i onsdags å den s. k. Kolmodinska tomten söder om staden hölls i lördags förhör inför magistraten.
Ägaren af det nedbrunna huset Fr. Andersson upplyste, att bygnaden ej var försäkrad ; han hade nämligen vägrats att få densamma försäkrad i södra häradets brandstodsförening. Sotning hade ägt rum senast sistl. höst.
Skomakaren Grefberg uppgaf, att han på väg från Djupqviorna till staden vid half 11-tiden på natten märkt rök uppstiga från nästan hela taket, hvarvid han skyndsamt sprungit till bygnaden och väckt de inneboende, hvilkas egendom han derpå hjelpte till att få ut från huset, som inom en qvarts timme stod i ljusan låga.
Arbetarne Ekström och Kjellström, som med familjer bebodde stället, uppgåfvo att de väckts af Grefberg. Ekströmska familjen, som bebodde öfra botten, hade haft eld i en öppen spis vid half 5 tiden på e. m. och gått till hvila mellan kl. 8—9; de hunno i blotta linnet rädda endast en del sängkläder. Den Kjellströmska familjen, boende å nedra våningen, hade lagt sig klockan tio och haft eld i spisen vid 8-tiden; de hunno rädda en del kläder och några få möbler. Det enda spann vatten, som fans, häldes öfver den på lof: tet utbrytande elden.
Stadsfiskalen berättade, att han omkring klockan 11,20 i sin bostad väckts af en enskild person, som från strandpromenaden varseblifvit eldskenet. Vid half 12-tiden inkom han på vaktkontoret, dit telefonmeddelande om elden då pyss anländt. Strax före hans ditkomst hade fåfänga försök gjorts med larmapparaten hvilka försök af honom upprepades med samma resultat, hvarför klämtning måste ske med handkraft; signalskotten afbrunno ej heller utan måste på stället affyras af polisen. Någon undersökning af skorstenspiporna hade ej kunnat företagas, enär allt hade ramlat ihop.
Några vidare upplysningar i saken kunde ej erhållas.
Gotlands Allehanda
Tisdagen 6 Juli 1886
N:r 54.