var igår qväll klockan 9—1/2 11 samlad en menniskomassa af minst ett halft tusental personer, af hvilka omkring ett 100-tal voro badgäster och resande.
Strax efter klockan nio upplystes ruinen af tvänne bengalisk eldar, hvarefter tolf dylika eldar i olika färgnyanser afbrändes dels på marken och dels i öpppingarne å de genom murarne löpande gångarne. Effekten af denna skimrande ljusmassa var verkligen hänförande. Ena ögonblicket rådde ett djupt mörker bland de böljande folkskarorna, hvilka endast otydligt kunde skönjas, ehuru en glittrande stjernhimmel hvälfde sig öfver ruinen; andra ögonblicket sprakade ett par bengaliska eldar och »några »blues lights» från öppningarne i muren, hvarvid det hela vardt ett enda bländande ljushaf i röda, gröna och blå färgskiftoingar. Under qvällens lopp utförde en dubbelqvartett mansröster en mängd sånger, hvilka präktigt ljödo i den väldiga ruinen. Allmänna meningen var att man icke ofta här i Visby hört en så vacker qvartettsång, som här presterades.
Intrycket af den lyckade tillställningen, af hvilken Visby bollklubbs medlemmar hafva all heder, var mycket godt, och skulle hafva varit det i ännu högre grad, om inträde nekats ett 20-tal af stadens långt ifrån väl uppfostrade gatpojkar, hvilka nu hade den oförsyntheten att allt som oftast uppträda med hojtningar och opassande uppförande, så att de flere gånger måste tillrättavisas och nedtystas. En måttlig inträdesafgift eller också helt enkelt polisbevakning vid ingången torde vara ett hinder för dylika »vildars» inträngande.
Gotlands Allehanda
Tisdagen 24 Augusti 1886
N:r 68.