Hemse 5 Sept.
Pastor Ekmans predikan.
Som genom aunons af Ekon P. A. Vassberg i Gotlands Allehanda tillkänvagifvits, art missions öreståndaren pastor E. J. Ekman skulle hålla föredrag i Hemse missionshus fredagen 8 dennes kl. 3 e.m., hade sagda dag och ställe, oaktadt den nu mer än vanligt för allmogen rådande brådskan, samlats väl en åttahuadra personer, som nog innan föredraget slöts hade ökats till 1,000. På slaget kl. 3 intog pastor Ekman talarestolen, sjöng en sång och nedkallade Guds välsignelse öfver sig, åhörarne och den för betraktelse afskilda stunden, hvarefter han uppläste följande ur Romarebrefvets 5 kapitel, 1 och 5 v.: Då vi nu äro rättfärdiggjorde af tro, hafva vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom hvilken vi ock fått tillträde i tron till denua nåd, i hvilken vi stå, och berömma oss af hoppet om Guds härlighet. Men icke det allenast, ntav vi borömma oss ock af våra lidanden, emedan vi veta, att lidandet verkar tålamod, och tålamodet erfarenhet, och erfarenheten bopp; men hoppet låter oss icke komma på skam, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjertan genom den Helige Ande, som oss gifven är.
Vi vilja här nedan söka att återgifva något utaf bans föredrag. Aposteln har skrifvit detta bref till de troende eller dem som trodde på Jesus i staden Rom. TI detta kapitel läsa vi.
Då vi nu äro rättfärdiggjorde af tro. Att vara rättfärdiggjord är det samma som att vara frälst. Den rätta frälsningen består just häri. Icke att vara rättfärdig af egna gerningar. Den rättfärdiggörelsen tycka vanligen menniskor om. Men vi vilja stanna vid Nya Testamentets lära om rättfärdiggörelsea. Gäd är ett ljus och intet mörker är i honom. Ljus betecknar kärlek och frid, mörker synd och död. Vilja vi blifva rättfärdiga, måste vi äga samma sinne som Gud och detta sinne äger icke menniskan af naturen ty hon är fallen. Just derför talar skriften om ny födelse, som här är det samma som rättfärdiggörelse utat honom som kan göra den ogudaktige rättfärdig. O att vi besinnade detta, så skulle vi vända oss till honom just nu. Skalljag kuona trifvas i sällskap med Gud, så måste jag blifva rättfärdig. Jesu hela verk på jorden var att göra syndare rättfärdiga. Och detta gör han så helt att han en dag skall ställa dem otadliga utan fläck och utan skrynkla i Guds åsyn. Många säga, att det ä kan passa in på kristendomens Gud, att någon skall gå förlorad. Härpå vill jag svara, att Gud icke kastar bort någon, men nog kasta menniskorna bort sig själfva derigenom att de ej låta sig frälsas här. Ingen orättfärdig menniska passar för himmelen, ty han har icke sådana organ, så att säga, att han kan trifvas der likasom en fisk icke har sådana organ att hau kan trifvas annorstädes än i vattnet, utan menniskan måste blifva rättfärdiggjord såsom det här heter af tro». Abel blef rättfärdig af tro. Abraham blef rättfärdig af tro. Paulus säger om Abraham: Är Abraham rättfärdig af gerningar, så hafver han det han må berömma sig af men icke för Gud. Läs Ebreerbrefvets 11 kapitel, der vi fiona en bel rad af helige, som segrat och vunnit genom tro. Hvad vill det då säga, att det sker af tro? Jo, af nåd genom Kristus Jesus. Menniskan har kommit fram med en tillräknelselära, men Gud räknar aldrig falskt, Gud räknar rätt. Gad räknar aldrig en rättfärdig, som orättfärdig, ej heller en orättfärdig som rätttärdig. Derför gäller allenast Guds rättfärdighet genom Jesus, ty det är den endast, som kan omskapa menniskan och göra henne helt rättfärdig. Menniskor kunna pr men Gud lappar icke. Det gamla är förgånget, allting är nytt vordet, säger aposteln. Det skall icke NGE om du kan tala om, att du har gjort aldrig så mycket och aldrig så vackert; ty här gäller endast att vara förenad med Herren genom tron på Jesus. Om jag tänker mig att här vore några endast troende församlade i ett rum för att tacka och lofva och en ogudaktig inkommer händelsevis i det rummet; tror du han kan trifvas der? Nej, han svettas och våndas och då han ändtligen kommer ut drar han ett långt andetag af lättnad och säger: >»Gudskelof att jag slapp ut, o det var rysligt tråkigt att vara der inne». Om sådant kan äga rum här, huru framstår icke skilnaden bjert der.
Nu säger aposteln vidare: eftersom vi blifvit rättfärdiggjorde — — — hafva vi frid med Gad. Da ogudaktiga bafva ingen frid. Vill du hafva frid, varaktig frid — Jesu frid — den frid, som verlden icke gifva kan blif då en Jesu lärjunge. Denna ordning har skriften utstakat. Menniskor vilja vanligen känna friden först, men endast såsom ogudaktiga få vi frid först då, när synderna blifvit förlåtna. Det händer ofta under en kristens vandring att något felas, man har felat, syndat och förlorat friden. Huru då få frid? Jo bed Herren förlåta dig alldeles som första gången. Gud gör syndare rättfärdig genom Kristus, Låt oss icke gå förbi denna enda källa! Eo annan grund kan ingen lägga än den som lagd är, hvilken är Jesus Kristus. Ej annat namn är under himmelen menniskorna gifvet, i hvilket de skola saliga varda. Ingen kommer till Fadren utan genom mig, säger Jesus. Må vi taga fasta på sådana vittnesbörd; ja sjelfva den himmelske Fadren har vitinat, talat och sagt »honom hörer».
Na heter det vidare: Genom Jesum Kristum bafva vi fått tillträde till denna nåd. Denna nåd bar funnits i Guds hjerta i eviga tider, och genom Jesus har den blifvit framhafd i ljuset. Fadren sade till Sonen: far ned och tag med dig mycken nåd och sanning. Sonen kom full med nåd och sanning. Full med nåd kom han och denna nåd liksom sprack ut i alla hans gerningar. Går man derför förbi Kristus, så går man förbi nåden. Det fins endast en dörr och genom den måste man gå. Han är dörren till fårahuset.
Vidare heter det: tillträde till denna nåd i hvilken vi stå. En kristen står i nåden, lefver och rör sig i nåden alldeles såsom fisken i vattnet och fågeln i luften. Må vi tänka efter om nåden har blifvit vårt lifselemeat. Lefver du, står du i nåden! Lefver du det nya lifvet, Uti Jesu Kristi tro, Ar ditt namn i himlen gkrifvet, Önskar du hos Jesus bo, O, jag frågar dig ännu, Lefver du? Lefver du i nåden?
Men nu säger aposteln här vidare : — — Och berömma 0ss af koppet till Guds härlighet.
De ogudaktige äro utan frid och utan hopp. Har man kommit till Kristus, så har man ett fast hopp. Vi berömma oss af hoppet till Guds härlighet. De kristne fordom rörde sig mycket i framtiden, hade sina tankar framåt och det skulle vara roligt om de troende nu i vår tid hade haft ett sådant fast hopp, som kunde öfvervinna sådana svårigheter som de hade. Hoppet liknas vid bjelmen och hjelmen skyddar mot hugg. I Rom. S säger Paulus: Dem han förutsett dem har han förutbestämt, att de skulle vara hans Sons beläte lika. Icke lika Paulus eller Luther, eller någon annan menniska, utan lika Kristus. Vi skola skina såsom solen, ja, vara lika Herrens änglar; ty när Herren blifver Nu bar varda vi honom lika; när Gud skall blifva allt i alla, då skall alla trogna hafva och äga Guds härlighet — tänk hvilket oryggligt hopp.
Måtte vi bedja Gud om ett sådant hopp, helst när sorger och nöd, som så ofta komma på, sig — o, om vi då ägde ett sådant opp!
Det är således ej så underligt att aposteln berömmer sig af hoppet, men han säger: icke det allenast, utan vi berömma oss ock af våra lidanden. Öch att han icke talade så allenast, det finna vi af andra ställen i Guds ord, bland annat säger han »jag är i outsäglig glädje i all min bedröfvelse>, Lidandet är för Guds barn en förträfflig sak och der hämtas dyrbarare erfarenheter än under FINSKA Lidandet verkar tålamod och tålamodet åstadkommer att man bidar efter Herren. Under de sorglösa dagar är ej svårt hafva tålamod, men när sorgerna lägra sig och man tycker sig vara liksom profeten Jeremias inmurad i ??? då är det godt att hafva erfarit lilanden.
Det var för litet sedan en prestman som sade: sedan vi för någon tid skildes, har Gud fått hafva stort tålamod med mig och jag med Gud, Dessa ord innebära, rätt förstådda, icke så liten sanning. Da som bida efter Herren de skola få en ny kraft, de skola uppfara med vingar liksom örnar, de skola löpa och icke trötte varda.
Hvad verkar då tålamodet? Jo det verkar erfarenhet. Då jag väntar efter Herren, får jag göra de saligaste erfarenheter af att han är god, att han hjelper och icke sviker sina löften. Det är ingenting som är så godt att hafva på andens område som erfarenhet. Det är ofantligt dyrt veta att Gud är trofast, helst då jag erfarit det. Om du är en landtbrukare och har en bra plog som du vet och har erfarit att han är bra och går bra, och du plöjer en dag med den i din åker och der komma några som kassera och skratta åt din plog, icke spänner du dina dragare ifrån derför att de skratta. Du har erfarit att den är bra och derför plöjer du. Må vi beflita oss om erfarenheter på det andliga området, så att vi må veta, fatta och lita på att vi hafva en Gud som bär alla våra bekymmer och som vi trygt kunna anförtro oss åt. Erfarenheten verkar hopp. När jag erfarit Herrens i dag, så har jag det hoppet att han kan bjolpa mig i morgon och när jag då för någon hopplös omtalar mina erfarenheter, verkar detta törtroende till Gud och hopp tändes i den andres hjerta. Du, som erfarit att Herren bjelper, uppmuntra dermed dig sjelf och andra. —»Men hoppet kommer icke på skam.» Hören I det, vänner! I som hoppens uppå Herren, edert hopp kommer icke på skam. Nej det skall gå i uppfyllelse så sant vi sitta här. Du torde icke sd veta hvar du har det Put Da kan få gripa i din egen barm, ty »Gada kärlek är utgjuten i våra hjertan». Och är Guds kärlek utgjuten i ditt Hjörka då lefver du redan det eviga lifvet och du fruktar ej om döden kommer. Ty märken här, vänner, då vi tala om det eviga lifvet att det är den eviga kärlekens lif. Du har redan här der du sitter (så mycket du kunnat mottaga) det eviga lifvet. Att tala om evigt lif och så lefva i hat och bitterhet, i vrede och kif om dagarna, det är icke detta lif, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjertan och der är han förvisso det skönaste märket af Guds ande. Låt dig derför regeras af Guds ande, ty den som lefver ett kärlekens lif har börjat lefva det eviga lifvet och jag ville tro att här vore många sådana i dag. Lefva ni det eviga lifvet? Har ni börjat lefva detta lif? Iogenting är vigtigare. Gör klart för dig om du börjat och har du ej börjat, börja då i dag. Och I som börjat må ni lefva med allvar. Man inbillar sig att det är sorgligt och ledsamt men hos Gud som är all glädjes källa, skulle det vara sorgligt i hans närhet, o nej! Glädje hela vägen i detta tårarnes land under medgång och motgång, glädje i lifvet och glädje i döden. Må nu denne Gud få blifva en lefvande Gud för oss alla, så vi kunna säga: lycklig är jag, lycklig blir jag. Må nu Gud få välsigna dessa orden på alla edra hjertan.
Sedan en sång sjungits, lemnade pastor Ekman följande redogörelse om missionens ställning.
Då Gotländska Missionsförbundet tillhör Svenska missionsförbundet, hvilket bildades förra årtiondet med särskildt syfte att om möjligt få en egen svensk hednamission till stånd, vill jag här något omtala dess verksamhet. Ofvannämda önskningsmål håller just nu på att förverkligas, i det 5 missionärer nyligen afgått från Göteborg till Kongo i Afrika för att der verka bland i denna verldsdels innandöme boende minst 60,000,000 menniskor. Tvänne missionärer Pettersson och Vestberg ha verkat derute i 4 år förut och på denna lilla tid har Johannes evangelium blifvit öfversett och de kunna göra sig förstådda, ja Vestberg kan predika på deras språk, Kostar det något att missionera? Att underhålla dessa fem kostar oss årligen 30,000 kr. Men vi borde utsända flere. Norge som är mindre än Sverige lemnar årligen 300,000kr. till missionen. Det gäller bedja och verka. Sedan omnvämdes missionen i Kaukasien, Ural, Armenien, Arkangel, Petersburg, Lappland och judemissionen, som skulle taga för stort utrymme att här redogöra för. Det omnämdes att i Ryssland få icke flere enligt gällande lag samlas på en gång i en stuga än 15 personer. Är det flere, så kommer polisen. För att verka för missionen vore godt aflägga på 1:sta dagen i veckan något litet men Cirk med glädje. Tänk ej gifva mycket på en gång, om du har små förlager, ty då predikar vanligen djefvulen och säger att det var en alldeles för stor summa, Nej gif litet men af gladt hjerta. Förordade s. k. missionssparbössor. Om vi antaga att 50,000 missionsvänner lägga 5 öre i veckan, så blir det den lilla nätta summan af 130,000 kr. Låt oss skrida till verket. Börja om söndag. En dag på året, 2:dra dag jul, ha vi anslagit till böndag för missionen och då tömma vi våra sparbössor.
Sedan pastor Ekman derefter tackat Gud för stunden, afslöts med afsjungande af en sångvera.
Gotlands Allehanda
Fredagen 10 September 1886
N:r 73.