Som bekant har den på våren af k. m:t tillsatta komitén för utredande af orsakerna till det rådande betrycket infordrat länsstyrelsernas svar på vissa uppstälda frågor. Länsstyrelsen i Visby har efter magistratens och kronofogdarnes hörande i dagarne afgifvit följande betänkande i detta ämne:
Att i detta län, i likhet med hvad förhållandet lär vara ide flesta andra delar af riket, klagan öfver ekonomiskt betryck tämligen allmänt förspörjes, torde ej kunna förnekas. Och att denna klagan ej må anses oberättigad, torde framgå redan af den omständigheten, att länets: folkmävgd, som ända till slutet af år 1880 oafbrutet tilltagit, sedermera för hvarje år, utan att någon särskild orsak dertill kan uppgifvas, aftagit så, att den mantalsskrifna befolkningen, som vid 1880 års slut utgjorde 54,627 personer, minskats till 52,528 personer vid slutet af år 1885; hvilken minskning faller hufvudsakligen på landsbygden men i någon mån äfven på staden. Inom länet är jordbruket att anses såsom hufvudnäring. Bergshandtering utöfvas endast medels kalktillverkning och tillgodogörande af sandsten; egentlig fabriksindustri finnes endast uti ett större bränneri & landsbygden och en fabrik för tillverkning af cement och kalk samt ett mindre gjuteri i Visby; handel och sjöfart idkas så väl i staden som & landet i tämligen vidsträckt skala, För alla dessa näringar finnas anledningar att anse först nämda klagan berättigad.
Då såsom nyss angifvits jordbruket med dess binäringar är det hufvudsakligaste föremålet för ortens näringslif, och deraf följer att af dess trefnad och framgång ortens hela ekonomiska ställning tager intryck, torde i korthet böra lemnas en framställning om denna näring. Den gotländska jorden är styckad i ganska många brukningsdelar. Enligt statistiska centralbyråns berättelse för år 1884 funnos här 7,024 brukningsdelar, hvaraf 1,752 utgjordes af fyra tunland och derunder, 4,808 af öfver 4 tunland till och med 40 tuuland, 464 öfver 40 till och med 200. Härtill kommer ett ganska ringa till siffran icke uppgifvet antal brukningsdelar af öfver 200 tunland. Det största antalet jordbrukare innehade hvar för sig mellan 4 och 40 tunland odlad jord. Då sådana mindre jordbruk skötas med egna eller närmaste anhöriges armar, icke äro betungade med skuld, hvaraf räntorna förtära den årliga inkomsten, och icke under tider, då skördens försäljningsvärde är lågt, utsättas för särskilda tvungna penningeutgifter, lemna desamma nog afkastning för underhåll åt sina ägare. Under andra förhållanden åter måste ställningen för desse liksom öfrige jordbrukare blifva bekymmersam. Nu har, såsom allmänt kändt är, under en följd af år prisen å spanmål mer och mer sjunkit och till följd häraf den penningeinkomst, som varit att hämta från spanmålsförsäljning, minskats. Å andra sidan hafva ntgifterna, oberäknpadt räntor å skuld, stigit genom ökade arbetskostaader till följd af höjda tjenstebjonslöner och dagsverkspenningar och särskildt genom dryga utgifter för laga skiften. För sådana förrättningar hafva under åren 1875—1884 kostnaderna uppgått till 1,117,754 kronor, oberäknadt utgifter för handtlangning och dylikt samt de kostnader och förluster, som varit en följd af minskad afkastning under förrättningen och jordens omläggning efter densamma, hvilka säkerligen uppgått till högst betydliga belopp. Det är nogsamt kändt hvilken rubbning i jordbrukarens ekonomi dessa förrättningar, så nödvändiga för jordbrukets framkomst, medföra ; och då vid 1885 års utgång af länets 1,098 hemman 604 st. blifvit skiftade, medan npärmast 142 mant. vore föremål för skifte, 336 hemman ansåges behöfva underkastas skifte och 16 hemman ansåges ej erfordra sådant, inses lätt att denna omständighet länge varit och ännu någon tid kommer att blifva till mycken tunga för jordbrukets ekonomi. Beaktansvärd kostnad har också uppstått och kommer fortfarande att erfordras för afdikning af den stora myckenhet vattenskadad mark, som här fins, ehuru en väsentlig hjelp härvid är att påräkna från odlingslånefonden.
Enligt schefens för justitiedepartementets embetsberättelse för år 1884 var all fastighet i detta län intecknad för 15,867,000 kronor; och om äfven derifrån drages dels det belopp, som finnes inteckvadt utan att af en eller annan anledning utgöra verklig skuld, dels det ganska betydliga belopp, som kommer på annan fastighet än jordbruksfastighet, återstär dock för denna senare så ansenliga intecknade skulder, att ensamt räntorna på dessa under ofvan angifna förhållanden blifva bekymmersamma att utreda.
Af näringar, hänförliga till bergshandteringen, har kalktillverkningen kämpat med trögare afsättning till minskade pris i följd af konkurrens med kalktillverkare i rikets fastland och i utlandet, medan tillverkningskostnaden ökats genom högre pris & brännerimaterial. Ätven bränvinstillverkningen lärer väl röna inverkan af de låga prisen å bränvin. Handeln lider naturligen af jordbrukets tryckta ställning, då jordbrukaren, som är den handlandes förnämsta kund, saknar tillgångar att göra inköp. En särskild orsak till handelns tryckta ställning torde ock vara, att allt för månge utöfvare af handelsyrket upp:tå genom lättheten att börja sådan näring utan ringaste insigt i yrket och utan rörelsekapital; hvilket genom ohejdad kouakurrens skadar den redbara och ordentliga handelsrörelsen. Sjöfarten har under senare åren, till följd af trycket å handel och näringar, lidit betydligt, och då frakterna oupphörligt minskats, ligga i anledning deraf många af härvarande fartyg afriggade, medan andra, som hållas i fart, inbringa föga eller ingen inkomst.
Vid besvarande af Edra frågor om orsakerna till det betryck, hvaröfver sålunda klagas, måste man till en början såsom sådan orsak framhålla bindandet af större kapitaler än den verkliga förmögenheten medgifvit.
Hvad Visby stad särskildt beträffar, har denna haft stora utgifter för byggandet och underhållet af sin hamn samt för fullgörande af aktieteckning uti Gotlands jernväg, utom det att andra nödvändiga utgifter måst bestridas. För hamnbygnaden har staden af egna medel intill slutet af 1885 utgifvit 1,163,548 kronor, och om än en del deraf utgjort inkomst genom afgifter å rörelsen, återfaller ju det mesta deraf på samhällets medlemmar genom fördyrande af deras lefnadskostnader. För jernvägsanläggningen har staden tecknat aktier för 500,000 kronor och iklädt sig ansvarighet för ytterligare 30,000 kronor. Hittills har från jernvägsbolaget icke influtit något bidrag till amortering och förräntande af förstnämda belopp, och föga anledaing finnes till antagande att af jersvägens inkomster framdeles erhålla sådant bidrag. Denna omständighet har ock väsentligen förökat kommunalutskylden, som för år 1885 debiterats med 6 kronor 64 öre för hvarje bevillningskrona, en särdeles betungande afgift isynnerhet under tryckta tider. Beträffande länets landsbygd torde få påpekas hvad som ofvau blifvit nämdt om de högst betydliga kostnaderna för laga skiften, genom hvilka äfvensom andra åtgärder för jordbrukets förbättring allt för mycket af de knappa kapitaltillgångarne kan anses hafva bundits.
Huruvida bristande företagsamhet och deraf föranledd minskad arbetsförtjenst samt bristande planmässighet och beräkning i näringsföretagen varit bidragande orsaker till ifrågavarande klagan, torde ei kunna bestämdt sägas.
Dock anses, hvad Visby stad augår, enskilda personer hafva under senare åren uti mindre väl planlagda och illa förvaltade aktieföretag nedlagt icke obetydliga belopp, hvilka gått förlorade. Hvad beträffar landsbygden, lärer under hittills varande förhållanden den mindre jordbrukaren i allmänhet svårligen hafva kunnat egna sig åt annat än spanmålsproduktion och, der sådant låtit sig göra, tillgodogörande af skogens och fiskets produkter, om ock det kanske med skäl kan sägas, att större och allmännare företagsamhet kunnat och bort egnas åt ladugårdsskötseln och mejerihandteringen, liksom husslöjden bort vara föremål för vidare utveckling, i stället för minskadt användande, som man kan säga under senare tiden hafva varit förhållandet.
Att anledningen till betrycket i viss mån kan vara att söka i utländsk konkurrens och inhemsk öfverproduktion, lärer icke kuuna bestridas, för så vidt de nedtryckta prisen å hvarjehanda produkter deraf äro beroende.
I fråga om fördyrade produktionskostnader torde åen förlust af arbetskrafter, som uppstått genom folkmängdens förminskning, icke hafva varit utav inflytande på jordbruksnäringen, då den mindre jordbrukaren naturligtvis icke kunnat motverka denna olägenhet genom användande af maskinkratt vid arbetet.
Att befolkningen här, såsom annorstädes, nu mera har dyrbarare lefnadsvanor och ökade behof än förut, låter sig näppeligen förneka, Den stora mängden af handlande, som finnas nästan i hvarje socken, och det kreditsystem, desse använda, hafva i väsentlig mån uppdrifvit folkets förbrukning och verkat till husslöjdens aftagande genom lättheten att åtkomma tyger och andra fabriksvaror. Förbrukningen af kaffe torde med ledning af hamnuppbördslängderna kunna beräknas till omkring 3 1/2 skålp. för hvarje person samt af socker och sirup omkring 18 skålp. för person om året.
Bland andra misstörhållanden, som trycka näringarne, kunna såsom mest afsevärda nämnas hinder för samfärdsel och brist på kapital med deraf härflytande hög räntefot. Gotlands afskilda öläge gör att lifligare samfärdsel med andra orter äger rum endast under den blidare årstiden, under det om vintern denna samfärdsel varit och är besvärad af de olägenheter, som den mörka och kalla årstiden medför. Visserligen har en väsentlig förbättring deruti åstadkommits derigenom att förbindelse under de tvänne senaste vintrarne med statsunderstöd kunnat äga rum vintertiden. mellan Visby och Stockholm, utom den ångbåtsgemenskap, som förut vintertiden funnits mellan Visby och Vestervik. Men för att rätt tillgodogöra och utveckla denna förbindelse med hufvudstaden, som är den förnämsta afsättningsorten för Gotlands produkter, återstår ännu mycket att önska.
Räntefoten för lån enskilde emellan kan allmänt anses vara sex procent, hvilket under nu varande förhållanden måste anses vara mycket betungande. Visserligen är en minskning i denna räntefot af ett par låneinrättningar vidtagen, men bristen & kapital i förhållande till lånbehöfvandes antal gör, att detta exempel ännu vunnit föga efterföljd. Rörande lagsökningar och konkurser har af magistraten i Visby upplyste, att de förstnämda under de senaste åren icke hållit sig inom någon särskild klass af yrkesidkare utan varit tämligen jämt fördelade å alla samhällsklasser, och att konkurserna företrädesvis hållit sig inom handelsklassen, jämte det under sista åren sådana inträffat bland någre jordbruksidkare, hvaremot inom handtverksklassen endast ett ringa fåtal och under de tre senaste åren ingen konkurs uppstått. Å landsbygden hafva inom norra häradet åren 1881—1885 ägt rum bland jordbrukare 33 och bland handelsidkare sju konkurser, medan under näst föregående femårsperiod 47 konkurser inträffat bland jordbrukare och tio inom köpmansklassen, och inom södra häradet åren 1881—1885 bland jordbrukare 58, handlande fyra och andra sambhällsklasser 23 samt åren 1876—1880 bland jordbrukare 45, handlande fyra och andra samhällsklasser 18 konkurser.
Vid de inom senaste fem åren inom länet hållna utmätnings- och konkursauktioner har allmänna förhållandet varit, att köpeskillingarne för fastigheter icke uppgått till taxeringsvärdena. De bjudna köpeskillingarne kunna emellertid någorlunda anses hafva utgjort verkliga saluvärdena å fastigheterna, ty endast undantagsvis har inträffat, att inrop skett af annan än den, som velat skydda ägande inteckning, och vid sådant förhållande stiger naturligtvis köpeskillingen ej så högt, då ingen konkurrent fianes. Med säkerhet kan sägas, att någon spekulation att vid sådana auktioner inköpa fastigheter högst sällan, om ens någonsin, funnits under ifrågavarande tidsperiod.
De till justitiedepartementet insända uppgifterna rörande utsökningsväsendet utvisa
De fleste gäldenärer och det mesta af det till betalning ådömda ha utan tvifvel kommit på den jordbruksidkande klassen.
Gotlands Allehanda
Måndagen 20 September 1886
N:r 76.