Skeppet Eugenie, kapten Lyberg, ankom i lördags till Buenos Ayres med styckegods från Liverpool.
Allt väl ombord.
— Skonerten »Stella» kapten Johannesen, från Stavanger, förliste i förra veckan vid Kolvesholmen utauför Jadern, hvarvid tre af fartygets åtta mans besättniog omkommo.
— Engelska Wilsonångaren Fido har ankommit till Oskarshamn för att lasta trävaror på England. Till nämda stad har äfven inkommit engelska ångaren Hoatty, lastad med kox och jern till Bruzaholms bruk.
— Skeppsbrott på Östersjön. I fiaska tid ningen »Nya Pressen» läses: Natten till 3 dennes inträffade på Fiuaska viken åter en af dessa katastrofer, som synas oskiljaktiga från navigationen under höstens storm och mörker och vid hvilka menniskolif, last och fartyg utgöra vår skeppsfarts sedvanliga tribut till hafvets Gud.
Kapten Lilja, förande barkskeppet Runeberg, hemma i Helsingfors, lättade för 11 dagarse dan ankar, för att styra kursen hemåt från Newcastle vid engelska ostkuiten, der han intagit en last stenkol, destinerad till Helsing fors. Resan gick i början lyckligt, Nordsjina öfverrestes på 7 dagar. Övresuad passerades under full vestlig storm och fyra dagar derefter (den 2 dennes) kom den finska kusten i sigte. Men ännu var fartyget icke i hamn.
Fartyget hade Kokskär i syd till ost och Gråhara i nord till ost, då vinden, sedan mörkret inbrutit, tilltog så betydligt i styrka, att det blef nödigt för fartygets säkerhet att lägga bi och beslå bramseglet. En af bssättningen, matrosen Juho Trutsa skickades kl.
8 1/2 eftermiddagen till väders, för att verkställa detta arbete. Sedan han en stund sysslat dermed uppe i mörkret, hörde de på däcket stående plötsligen hans kropp störta ned från riggen, i fallet slå tungt emot lästången och derpå försvinna i vågorna.
På ropet »man öfver bord» utkastades genast en lifboj och klargjordes en båt, dit två man af besättningen stego för att söka rädda den förolyckade.
I mörkret och den stormiga natten förlorade fartygets besättning snart båten ur sigte och sväfvade i ett par timmars tid i fullkomlig ovisshet om den försvunna båtens öde.
Under allt detta tilltog vinden beständigt i styrka, tills den öfvergick till full storm.
Skeppet lofvarade nu af och an och tände upprepade gånger blosseldar för att signalera efter lots från Gråhare båk och med samma söka för den försvuona båtens manskap utvisa platsen, der fartyget befann sig. Det sistnämda lyckades ändtligen, då till kaptenens och besättningens glädje den försvanoa båten plötsligen upptäcktes i fartygets närhet, hvarefter de båda deri brflntliga matroserna jämte båten lyckligt upptogos fartygets däck.
Af matrosen Juho Trutsa, som hodatörfado från rigggen och troligen döfvats af fallet, hade intet spår kunnat upptäckas, utan hade han funnit sin graf i vågorna.
Då kaptenen trots allt signalerande med blosseldar ej lyckats erhålia lots, beslöt han hellre försöka nå hamnen än att af stormen kastas in bland klipporna. Kursen stäldes derför på Gråhara båk, som lyste i mörkret. I mörkret och stormen föreföll det den på däck posterande; utkiken, som skulle fyren ännu ha lyst på långt afstånd från fartyget, då plötsligen en häftig stöt kändes och fartyget satt fast. Det hade ränt alldeles på sjelfva båklandet få famnar från fyren. Hade kursen styrts 5—10 famnar mer ostvart hade barsskeppet gått klar om udden. Nu stampade fartyget i stormenjså fruktansvärdt, att kaptenen befarade att det skulle hala ner från grundet och sjunka med manskapet, hvarför han lät utsätta skeppsbåten och sökte sig i land på sjelfva Gråharaklippan, hvilket också lyckadez utan vidare förlust af menniskolif.
Klockan torde då ha varit omkring 38 på söndags morgonen.
Vid dagens inbrott, då det gick svår sjö, som slog öfver hela båklandet, befans >Runeberg» jäms med däck ligga under vattnet, medan frotbaföarne slogo öfver fartyget. Senare på förmiddagen upphörde all stampning förmodligen emedan fartyget ridit så fast på klippan, att vågsqvalpet icke det ringaste förmådde rubba det ur dess iäge, Master och riggen stodo oskadade, likaså de få utslagna segel, som fartyget fört vid olyckstillfället.
Enligt senare underrättnlser har det dock lyckats Entreprisebolagets bergningsångare Berger Wilhelm att få fartyget något så när oskadadt flott.
Gotlands Allehanda
Fredagen 15 Oktober 1886
N:r 83.