Sundhetsinspektören förste stadsläkaren Stockholm doktor Klas Linroth har till medicinalstyrelsen ingifvit en längre sakrik berättelse öfver härstädes 7—9 sist).
Augusti verkstäld inspektion.
Berättelsen inledes med en skildring af stadens belägenhet, som inspektören anser vara äfven ur helsovårdssyppunkt af intresse, hvarefter påpekas att epidemiska sjukdomar hafva ofta och svårt gått i staden, hvarpå exempal från tyfoidepidemierna 1879 och 1882 samt difteriepidemien 1879 anföras.
Efter att hafva anmärkt att beslut stundom ej kunnat fattas vil helsovårdsanämdens sammanträden, emedan ledamöterna uteblifvit, öfvergår doktor Linroth till följande skildring af stadens
helsopolis:
För dess handhafvande funnos i början s. k. tillsyningsmän. Numera är uppsigten öfver renhållningen till det mesta anförtrodd åt stadsfiskalen samt poliskonstaplarne, hvar och en i sitt distrikt. Som vanligt, der helsopolisen uppehålles på detta sätt, var den uppenbarligen otillfredsställande. Jag måste derför på det allvarligaste tillråda anställandet af en särskild helsopolistjensteman, som ihela staden har sig anförtrodt uppsigten öfver renhållningens detaljer m. m.
Antecknas bör att den missuppfattningen inom nämden, såsom protokollen gifva vid handen, gjort sig gällande, att hon icke skulle vara befogad göra ålägganden eller utsätta viten med mindre polisschefen (borgmästaren) vore vid sammanträdet närvarande. Denna missuppfattning har vid flere tillfällen förlamat nämdens verksamhet. Det torde vara nog att påpeka densamma för att för framtiden vinna rättelse.
Om stadens
tillgång på vatten
yttrar sig derefter inspektören sålunda:
Inom stadens område finnes ett stort antal pumpbrunnuar och källor. — Somliga finnas på allmänna platser, andra inom enskilda gårdar. De bästa och ymnigast gifvande ligga på stadens nedre terrass. Medelsg föroning uppfordras vattnet på ett – ställen upp för bergväggen till klinten, Vattnet synes framkomma genom remnor och sprickor uti berget Flertalet af dessa källspråeg sina aldrig ut. Före inspektionstillfället hade det under flere veckor varit ovanligt tort, så att vattentillgången minskats, men det oaktadt fans vatten uti alla de besökta brunnarne och källorna. I norra delen af staden på nedre terassen, framrinna källådror uti källrarne till en mängd hus. Särskildt må nämnas apoteket, Uti epidemisjukhusets källare finnes en synnerligen god källa, hvars aflopp bildar en ny källa uti huset på motsatta sidan (nedre) af gatan, och ur den senare hämta många hushåll sitt vattenbehof. De allmänvnast använda och för bäst ansedda källorna äro: Klosterbrunnen, söder om S:t Katarina ruin, och Piparehålet nära nya hamnen. Analyser å en stor del at Visbyvatten hafva utförts. Deraf synes, huru stora olikheter vatten förete, oaktadt de förekomma ur samma slags grund. Särskildt visar halten uti somliga vatten af klor, saltpetersyra och ammoniak, i huru hög grad de påverkas af den förorening, hvarför stadsgrunden, såsom nedan skall visas, oupphörligen är utsatt, hvilket bör kraftigt mana till att förbättra rennållningen för att i och mad detsamma skaffa bättre vatten. — Efier regu lära alla Visbyvattnen, hvilka vid inspektionstillfället voro synnerligen klara och endast obetydligt färgade, blifva i ytterst hög grad grumliga eller blacka, Analyserna visa efter regn ätvenlades ökad mängd af föroreningar af det som härröra från det menskliga hushållet. Reguet medför således orenlighet från ytan ned till vattnet.
Vid källors och brunnars styddande mot direkt föroreuing är ett och annat att aumärka, Exempelvis må nämnas, huruledes Klosterbrunnea, som ligger just uti muren mellan gatan och en enskild gård, i hög grad är blottstäld.
Ivune på berörda gård var muren (hvilken består af kalksten) sönder, så att vattenytan i brunnen sågs genom den 1 qv.-fot stora öppningen, och omedelbart intill öppningen var ett hörn, der marken dels var betäckt med potatisskal och andra afskräden, dels visade tydliga spår efter att man der plägar gå in och kasta sitt vatten. Från »Pipkrehålet» var rännstenen illa omsedd, så att spillvatten kunde nedtringa omedelbart invid brunnen, — »Uddenbergs» bruun, som från nedre terrassen för vatten upp på »Klinten», var försedd med en trätrumma för spillvattnet. Denna mynnar dock så, att dat, som rinner derigevomw, neåfaller strax invid pumphuset på nedre torrassen.
Med anledning af § 14 helsovårdsstadgan har helsovårdsnämden således ett och annat att göra, hvaråt hittills uppmärksamheten icke varit riktad.
Anskaffaude af en allmän vattenledning vore naturligtvis från sundhets-synpunkt ett önskemål. Någon annan möjlighet att erhålla ea sådan än genom att söka hopsamla de ymnigare vattenådrorna nere i staden och pumpa upp vattnet till en ofvan staden belägen reservoar torde ej finnas, Huruvida den antydda utvägen är praktiskt verkställbar kan jag ej bedöma.
Skildringan af stadens
renhållningsväsende
och hvad som åtgjorts härntincan följer härpå:
Helsovårdsnämden har vid flere tillfällen påbjudit att af rädena borde inrättas i öfverensstämmelse med helsovårdsstadgans fordringar. Senast skedde det efter det nämden mottagit medicinalstyrelsens cirkular den 22 sept. 1884, då nära 500 förständiganden af berörda innehåll gjordes. — Allt borde då vara i ordning till den 15 marg 1885. — Stadsfu\’lmäktige anhböilo dock å hnsägarne; vägnar hos vämden om uppskof till den 1 juni samma år, hvilket beviljades. — Emellertid voro stadens afträden amed få undantag ännu allt annat än författsenliga. Orsaken torde åtmin: stone till en del vara, att nämden icke synes hafva vågat göra en tolkning af helsovårdsstadgans bestämmelser och i detalj föreskrifva, huru afträdena skola inrättag, utan mel den allmänna tillsägelsen, att de skola göras i öfverensstämmelse med helsovårdsstadgan, öfverlemnat tolkningen åt de enskills husigarne. Likaleles har efiersyuen påtaglignn varit för slapp. Men praktiskt vore utan gensägelse, om nämden noga öfvervakade inrättandet af ett eller flere sfträden och sedan hänvisade vederbörande att taga dessa till förebild. Likaledes borde nämden låta afsyna afträdena, då de blifvit färdiga.
Den vanligaste afträdesinrättniogen i Visby är med såkallade stenkistor. Det vill säga, att exkremeaterna mottagas uti af mot hvarandra lagda kalkstensflisor sammansatta behållare.
Dessa äro hvarken täta, ej heller flyttbara. Stundom funnos tunnor, menu då stående i stenkistorna och omgifna med sopor och atskräden. Ofta stodo afträdena fritt på gårdarne med kistorna öppna. I synnerhet var detta fallet der hästar höllos, hvarest stallspillningen samlades uti samma kista. Framförallt vid regn måste en mängd flytande orenlighet tränga ut ur dessa öppna kistor och ned i märken. Uti kistorna. samlas likaledes alla sopor, köksafskräden och dylikt. Stundom eågos dock mindre gödselhögar på gårdarne. Afträden och stall ligga på flere ställen omedelbart intill gatan. Såsom ex. kan anföras gården intill Birgersgränden, Uthusen der uppgåfvos dock vara bygda efter sedan helsovårdsstadgan började tillämpas.
Äfven i öfrigt. märktes bristande sinne för snygghet. Uti ett slagteri låg t. ex, siagt-rummet vägg i vägg med afträdet och hade en dörr ut till summa spillningsrun, dit afträdesämnena samlas, I nedre, nordligare stadsdelen lågo i en gård slagteri, afträde och svinstia omedelbart intill en i tomtlinienu stående mar. På eu anvan gård, på andra sidatt om denna mur och omedelbart iutill densa:nma var en brunn gräfd. — Dess vatten hade af grannskapet förstörts, utan att rättelse kunnat vinnas,
Svin höllos mycket allmänt i staden, äfven uti tätt och trångt bebyg.la gårdar (ex. stadshotellet). Från svinstiorna orenades marken icke mindre än från afträdena.
Jag nödgas framhålla vigten deraf: att afträden och svinhus förses med verkligt täta underlag ; att täta afträdeskärl och soptunnor auskaffas i alla gårdar; att gödselkistor enligt å 19 mom. 3 Helsovårdsstadgan anskaffas och att svinhållning förbjudes uti tätt bebygda gårdar. För öfvervakande att allt detta utföres och vidmakthålles behöfves, såsom redan förut framhållits, en särskild helsopolistjensteman.
Bortforslingen af orenlighet sker genom gårdsägarnes egen försorg. — Angeläget vore, att staden sjelf toge denna angelägenhet om händer.
Några: garfverier finnas inom staden. De syntes hållas så snygtsom förhållandeva kunna medgifva.
Begrafningsplatsen ligger utanför staden. Densamma har nyligen dränerats;
Hvad angår uppsigten öfver födoämnena kan antecknas att fakultativ trikinbesigtning äger rum, att belsovårdsnämdea sökt iuskrida mot försäljning af »uppblåst> kalfkött samt att mjölk vid några tillfällen på föranledande af helsovårdsnämden profvats.
Angående
Epidemisjukhuset
och dermed sammanhängande frågor yttras:
Till Epidemisjukhus begagnas det gamla gymnasiihuset vid Strandgatav, der utrymme finnes för vid pass 30 sängar. — Läget i en tätt bebygd stadsdel invid en lifligt trafikerad gata är onekligen olämpligt. Kommer härtill, att husets inredning alldeles icke lämpar sig för vård af smittosamma sjukdomar, så måste det vara af vigt att snarast möjligt anskaffas ett utanför stadens murar beläget mera tidsenligt epidemisjukhus, — Bland felen uti inredningen är bland annat att erinra, huruledes badrummet (hvilket för öfrigt icke synes på länge hafva begagnats, då der ej fans badkar) ligger innanför en sjuksal, hvilken hvarje patient, som skall badas, således har att passera. — Äfven afloppet från badrummet var otillfredsställande ordnadt. — Redan ofvan har nämts, huruledes källan under huset har aflopp till en källa i näeta hus (midt öfver gatan), der vatten af många hushåll hämtas. Då sjuksköterskan äfven plägar uppbära sjukhusets vattenförråd ur källaren, kan ju vattnet i källan lätt orenas med smitta. -— Om densamma också ej kan tänkas, medfölja till granngården, så måste i alla händelser arrangementet anses osmakligt. Vid inspektionstillfället låg en tyfoidfeberpatient på sjukhuset.
Helsovårdsnämden har vid flere tillfällen behandlat frågor, gående ut på att till andra ändamål. än epidemisjuk vård upplåta delar af sjukhuset, och synes de: icke berott på nämden, att så ickeskett. För vården af nationalbeväring under öfvivgstiden har dock sjukhuset upplåtits. Det strider dock helt och hållet mot ändamålet med ett epidemisjukhus, som städse skall stå färdigt att mottaga smittosamt sjuka, att 4 fet) delar deraf för andra syften.
Utom staden åt norr disponerar nämden duck Änovu ett litet hus med 2 rum, kalladt »nattmannens hus». — Des har iordningstälts med kök och tvättrmn för att rottaga försa fallen af möjligen ivträffande kolera. — Hinder synas mig icke finnas, hvarför icke fall af koppor och möjligen midra kontagiösasjukdomar der ock skulle kunna vårdas: — I alla händelser böra de första fallen hellre intagas der än å sjukhuset vid Strandgatan.
Desinfektion genom svafvelrökning plägas stundom utföras på helsovårdsnämdens föranstaltaude i bostäder, der smittosamma sjukdomar yppat sig.
Desinfektionsugn saknas ännu. Sådan borde af staden anskaffas.
Hvad dr L. yttrat om vattenafloppet i staden känna våra läsarna redan från öfverläggning bland stadsfullmäktige i detta ämne.
Gotlands Allehanda
Fredagen 26 November 1886
N:r 95.