som varit i verksamhet i 67 år, hölls igår, föreningens Årshögstidsdag, inför en mycket talrik allmänhet årsexamen, som leddes af biskop v. Schéele, hvilken äfven sjelf en stund examineråde eleverna. Den öfre afdelvingen förhördes i i;nanläsning med språklära, räkning och praktisk geometri, den nedre i innauvläsning och stafning samt räkning, hvarjämte båda afdelningarne ge mensamt examinerades i geografi.
Lärjangarnes skrifprof och ritningar, bland hvilka flere af Josef Reinhold Andersson utförda vittnade om de vackra ste anlag och redan ganska långt hunnen färdighet, samt af lärjungarne upp gjorda räkningar och handelsböcker voro utlagda till påseende.
Efter förbörets slut föredrog skolans föreståndare folkskollärare Hammarström årsberättelsep, hvaraf bland annat framgick; att under läsåret sammanlagdt 37 elever (mot 45 förra året) varit inskrifna, af hvilka 15 nyinskrifvits. Antalet hade dock vid läsårets slut minskats med 7, derigenom att 1 afgått efter ordentlig anmälan, 2 flyttat från staden, 1 valt sjömansyrket och 3 utan uppgifven orsak uteblifvit. Af hela antalet hafva 26 tillhört 15 olika yrkev, hvaremot 11 ännu icke ingått i något bestämdt yrke. Undervisniogstiden har varit ilikhet med föregående år tre timmar hvarje söndags och två timmar hvarje torsdags qväll under Februari, Mars, Oktober och November månader, och hade dessa senare lektioner varit af de fleste rätt flitigt besökta. Undervisningen, som äfven detta läsår varit fördelad i två afdelningar med hvar sin lärare, har omfattat öfningar i rätt- och välläsning, välskrifoing, rättskrifning dels efter diktamen och dels smärre berättelser ur minnet, räkniog, språklära, praktisk geometri, ge0grafi och något svensk bistoria samt de första grunderna i enkel bokföring för isynnerhet handtverksidkarne; «dessutom hafva tio elever undervisats i hushållningssällskapets ritskola två timmar hvarje onsdagsqväll under förra hälften af läsåret. — För flit vitsordades sex elever med högsta betyget eller berömlig, «nio med beröm godkänd samt åtta ej fullt godkänd ; för uppförande inom skolan vitsordades sexton med betyget berömligt, fyra med beröm godkändt och tio med godkändt. — Till sist yttrar föreståndaren i årsberättelsen följande: »Att en lärjuoges framsteg samt seder och flit i skolan icke endast betingas af undervisningens beskaffenhet inom skolan, utan är äfven och kanske i lika hög grad, i första rummet, beroende af hans egen håg och lust samt af förhållandena i det hem, der han vistas, af de samtal, som der föras, och af de lärdomar, som der gifvas, är en sanning, som ej torde af någon kunna förnekas. Har man detta någorlunda klart för sig, bör man ock finna, att skolans större framsteg och utveckling fordra pya generationer med mera öppen blick för tidens kraf på allmän bildning.» Beolöningar utdelades till följande lärjungar af biskopen, som med några bjert liga ord lyckönskade ynglingarne till deras framsteg: Josef Reinhold Andersson (Naturvetenskaplig boksamlibg af Bernstein samt Handbok i linialritning af Pasch), Gustaf Adolf Esklund (Läsebok i fäderneslandets häfder af Starbäck och v. Kramer samt Korta anteckningar om Visby af Bergman), Karl Viktor Holmqvist (Upptäckernas bok af Louis Thomas), Julius Magnusson (Gotlands land och folk af Snöbohm samt Korta auteckningar om Visby af Bergman), Karl Gottfrid Johansson (Lässbok i fäderneslandets häfder af Starbäck och v.
Kremer samt Korta anteckningar om Visby af Bergman) och Karl Albert Södergren (Eu läsebok), samtlige dessa ynglingar tillhörande öfre afdelningen, samt Frans Oskar Svensson (En läsebok samt »Visby» af Bergman) och Albert Vilhelm Knut Vahlberg (En läsebok) i den lägre afdelningen. I sitt afslutningstal framhöll biskop v. Schéele, att han kände sig uppfordrad uttala sin öfvertygelse om betydelsen af denna skula, Han skulle äfven hafva velat kasta en blick tillbaka på skolans länga verksamhet, med härtill vore han i saknad af tillräcklig sakkännedom. I våra dagar hade undervisningsfrågan framträdt såsom mycket betydelsefull. Stora skaror af män, ja äfven tänkande sådana, ropade på en gemensam undervisning för alla samhällsklasser och för båda könen, för att alla sambällsklasser måtte varda lika och närma sig hvarandra. Allt nytt vore ej godt likavisst som allt gammalt ej vore ondt. Det nya måste först pröfvas; det gamla hade deremot häfden för sig. Talaren ville söka utreda, om förmåner eller olägenheter skulle följa af undervisningens stöpande i samma form för alla. Såsom en förmån framstäldes de olika samhällsklassernas närmande till hvarandra. Man kunde dock draga i betänkande om ett sådant närmande vore en förmån. E\’t rätt närmande vore just att hvarje samhällsklass bevarade sin egendomliga karaktär och tjenade det hela på sin plats; i den riktning borde ett närmande ske, att hvar och en blefve ärad på den plats han fylde. För öfrigt vore tillfälle ej beredt för den unge att fritt välja bana. En dylik sammangyttring som den föreslagna skulle befordra de socialistiska lärorna, som gjorde menniskan till ett korn i en sandhög, samt medföra stora faror och åstadkomma skada. Sammanförandet af all ungdom skulle fresta äfven de mindre materielt och intellektuelt begåfvade att fortsätta på studiebanan. Men hvart skulle detta taga vägen, då man redan hotades af-ett literärt proletariat och då ämbetsmannabanorna redan voro uppfylda. Talaren fäste uppmärksamhet på, att en del af de unge, som genom denna moderna anordning sattes in i en ställning, innebärande förhoppaiogar, hvilka ej alltid kunde realiseras, skulle intagas af missnöje. Den vore lika lycklig som hade ringa behof och finge dessa tillfredsstälda, som den hvilken hade och kunde tillfredsställa större behof. Hvarje sak måste bilda ett i sig afslutadt mål. Borgareskolan hade sitt mål i sig sjelf, att meddela en del allmäana och specialkunskaper åt dem, som skulle inträda i de olika yrkena. Det ginge ej för sig att allmänna läroverken rubbade sin plan, som vore att fostra ämbetsmän och vetenskapsmän, Talaren uttalade sin synnerliga glädje, över att Visby samhälle ägde en borgareskola, samt sin aktning och sitt erkännande för borgareförenivgev, som mnpprätthållit skolan, hvars dubbla uppgift vore att utfylla bristerua från folkskoleundervisningen samt att bereda den egendomliga art af intellektuel utveckling, som vore nödvändig för yrkesidkaren.
Efter examens slut hade föreningen sitt ordinarie sammanträde, hvarvid till ordförande för nästa år enhälligt omvaldes fabrikör P. A. Hellgren. Afgående styrelseledamöterna skräddaremästare J. M. Sandström och fabrikör Hellman blefvo äfven återvalda. Till granskare utsågos handlandena Aug. Johansson ;och Axel Fahlström med bagare Fr. Vallin till ersättare.
Rörande skolan beslöts, att densamma skulle nästa år fortgå med tvänne undervisningsdagar samt läroämnen såsom innevarande År, tills frågan om den nya tekniska skolan, hvari föreningens skola är afsedd att uppgå, hunnit afgöras. Skulle den pya läroanstalten ej kunna bringas till stånd, ägde föreningens styrelse att söka i söndagsskolan åvägabrioga undervisning i ritning.
Åt styrelsen uppdrogs att verkställa den föreningen tillkommande fördelningen af Karlsdagsfondens räntemedel. Fyra nya ledamöter invaldes i föreningen.
Efter sammankomstens slut voro föreningsmedlemmarne samlade till ett enkelt samqväm för firande af föreningen: 68:de årshögtid, hvarvid skålar föreslogos för föreningen, dess ordförande och direktion, skolans lärare m. fl., och dervid på måaga sätt lades i dagen ledamöternas varma intresse för uppehållandet och utvecklingen af borgareföreningens vackra verksamhet.
Gotlands Allehanda
Måndagen 29 November 1886
N:r 96.