Ett blad ur Gotlands häfder på 1400-talet
af Alf Snöbohm.
Forts. fr. nr 100.
Bland Danmarks gamla medeltids-slägter är den rika och stolta skånska ätten Tott en af de mest framstående. Den har äfven ingripit i Sveriges öden och särdeles Gotlands. under. senare hälften af 1400-talet. Ättens anor uppstiga till hednatiden. Vid Strö i Onsjö härad, Malmöhus län, 2 1/2 mil från Lund, 3 mil från Landskrona, fiones, eller, om dea nu är af odlingsarbetet jämnad, har funnits en grafhög från hedendomens dagar, 119 alnar i omkrets, 15 i höjd, 20 i bredd, som-skall varit slägtens urgamla grafställe, der, äfven i början af kristna tiden, ättens medlemmar blifvit jordade, emedan de velat hafva sitt sista hvilorum i förfädrens ättebög. Bastämda ättledniogen uppgår till Tor Tott, som lefvat 1162, 1181. Han har grundat och med rika jordagods begåfvat Bosjö kloster, enligt ett påfvebref, utgifvet sistnämda år af påfven Lucius d. 3:dje. Äfven Tor Tott skall blifvit jordad iättens gamla grafhög och eu mycket gammal minnesvers finnes, som anför honom talande ur högen till sitt nya kloster sålunda: »Kjellby Mölle og Dalby Wang, Böge Ore og Ringsjö Fang det ger jeg dig Bosjö kloster nöj og seh hviler jeg i denne höj.») Sonen till Tor Tott, Peder, följde i ungdomen erkebiskop Absalon på ledungståg mot Venderna. Häraf tyckes namnet Axel, som; är en förvridniog af Absel (Absalon i förkortning) kommit att blifva ett af de dopman, som burits af flere i slägten. Till densamma hörde herr Axel Pedersson till Barlef och Herlevsgård, (Lillö), riddare, riksmarsk, höfvitsman på Varberg, Falkenberg och Falsterbo. Han lefde i förra hälften af 1400-talet och ägde den mellan 2 grenar af Helge, icke låvgt från gamla staden Vä, i närheten af det nu varande Kristianstad, belägna, starkt befästade borgen Lillö. Herr Axel var 3 gånger gift: Hans första fru, Kristio Jakobsdotter, var af danska slägten Stalder, den andra, Ingeborg Ivarsdotter; af svenska ätten Röde, den tredje af slägten Hase. Utom 3 döttrar hade herr Axel ; Pedersson \’9 stolte söner. Det var de bålde Axélsönerna, hvilka skola varit i 9:de led ättlingar af Tor Tott. Danmarks berönde historieskrifvare, rikskansleren Arild Hvitfelt säger (sil. 975, fol. uppl.) »Her skal man vide, at de Axelssöner vare Danske Herremänd oc vaare de ni Brödre, som er at see aff deris skiftebref, Her Aage, Her Lauritz, Her Olnff, Her Peder, Her Kjäld, Her Iffver, Her Erik, Her Brilippus oc Anders Axelsön samt en syster, atte Her Oluff Stijsön.*) Disse vaar en part giffte, en part for anden Lsylighed dragen udi Sverige, hvilket skeede udi Kong Christjorng 1:14 tid. Her O!uff Axelssön pantede Galland : af Kong Christjern, siden: hand hafde ladet sig brage det atintage, effter\’ hang död fick Her Iffver det.» Åtta af de 9 bröderna kallas »herrar,» som visar att de voro antingen riddare eller prester, ty andre finge ej herretittel den tiden. Den 9:de och förmodligen yngste, ty Hvit: felt; som sett deras »skiftebref» (arfskiftet eftersderag föräldrar), har sannolikt anfört namnen ofter ålders, kallas icke hörre, ett tecken till att han ej uppnått riddarevärdighet. Också dog han ung. Hancoch hans fästmö drunknade båda uti insjön vid Häckeberga.
Åke tyckes. varit äldst. Han skref sig till Hjuleberg, var danskt riksråd och höfvitsman på Varberg. Han hade sitt gifte från Sverige. Hans fru Märta Boengtsdotter var af Vindstorpåslägten. De hade 10 barn, 5 söner och 5 döttrar, de senare alla gifta i Sverige: Iliana eller Ellen med den tappre riksmarsken Tord Bonde, förrädiskt mördad af en dansk skurk, Ingeborg med riksföreståndaren Sten Sture d. ä., Kerstin, Anna och Beata i slägterna Hård, Gylta och Gädda, Herr Åke dog 1477.
Herr Laurits, som skref sig ttu Näsbyholm, fick 1481 af brodren Erik, som det året afled, öfverlåtne på sig af honom dess stora besittningar i Finland, Raseborgs, Tavastehus och Åbo slott och län, men dog året derpå, sedan han upplåtit dessa län och slott till brodren Ivar.
Heir Peder hade ägnat sig åt andeliga ståndet, säkerligen i förhoppning om en biskopsstol, kanske erkebiskopsstolen i Lund; men innan han uppnått detta mål, dog han 1463 såsom prost i Lund och Dalby kloster.
Bröderna Olof och Ivar Axelssöner skola vi längre fram omtala, om Kjäld har jag ingenting att berätta och allt hvad jag försport om Filip är att han, enligt hvad hans grafsten upplyser, blifvit dräpt (»interfectus») 1464. Anders drunknade såsom redan nämts: Erik tyckes varit den tappraste och ädlaste af brödraringen. Tidigt kom han till Sverige, der han qvarstannade, fästad genom kärlekens band. Han var 2 gånger gift, först med Klara Lilje, sedan med Elin Stare. Redan 1430. var han riddare och svenskt riksråd. Som Sveriges trogne landtvärnsman försvarade han dess gränser i öster mot de vilde ryssarne, som med blodiga hufvuden måste fly undan för Erik Axelsson och hans raske knektar. Han uppförde fästet sankt Olofsborg och omgaf Viborg med-murar, I Finland fick han stora förläningar, äfven Nyköpings slott;och län.
År 14667 blef han af det fosterländska partiet bland svenska adeln utsedd till riksföreståndare, hvaremot erkebiskop Jöns Bengtson (Oxenstjerna),unionspartiets schef, fick af sina medhållare samma värdighet. Han skref sig till Lagnö.
Vi vända nu oss till de båda bröder Tott, Olof och Ivar, hvilka i nära 38 år säsom furstar herskade öfver Gotland.
*) Mölle = qvarn, Wang = åkerjord, Böge Ore är förmodligen någon bokskog, der munkarne kunde göda svin med bokollon, Ringsjö Fang är fiske utilden i klostrets grannskap varande Ringsjön.
**) Olof Stigson kallades »den rike.» Han hörde till en gammal dansk\’slägt, som benämnes »Erogenos.» Orsaken till detta löjliga namn vet jag icke. Axel Pedersson hade, utom denna dotter, 2:ne andra, den ena var gift med Torbern Bille, den andra med en af slägten Hase, Besynnerligt kan det tyckas att ingen af sönerna fått fadrens dopnamn Axel; men man uppkallade mest de äldre i ätten, fars och mors föräldrar samt deras förfäder. Ofta hafva farfar och sonson samma namn.
Gotlands Allehanda
Måndagen 20 December 1886
N:r 102.