som utbröt vid half 2 tiden i fredags middag i enkefru Gabrielssons gård vid Skeppsbron, vardt efter en timmes raskt arbete af brandkåren dämpad, så att all fara för den vid det brinnande husets norra gafvel belägna träladan då var aflägsnad. Vid half 4-tiden fick brandkåren rycka hem efter att hafva förrättat ett ganska vackert siäckningsarbete, hvarom det föröterade trähusets gvärstående ytterväggar och tak bära vittne.
Huru elden uppkommit har man ännu ej fått till fullo utrönt. Det uppgifves att kakelugnspiporna varit i hög grad bristfälliga. Elden varsnades först i norra gafvelrummet, hvari sjöman Svensson med hustru och två barn innebodde. Föräldrarne hade en stund förut aflägsnat sig från rummet qvarlemnande der sin fyraårige gosse, hvarvid eld brann i kakelugnen Laxfiskaren Olsson och dennes hustru, som af fru Gabrielssons fosterson tillkallats, skygdade genast dit upp, hvarvid de vid dörrens öppnande möttes af rök och lågor, Två gånger störtade de in i rummet för att söka rädda gossen men måste för att undvika qväfning åter skynda ut på vinden; tredje räddningsförsöket af mannen O. utföll med lycklig utgång. Han hade knapt hunnit bära ut gossen, förrän hela öfra delen af huset stod i full låga, så att intet kunde räddas derifrån. På öfre botten bodde inga andra än Svenssons. Nedra våningen, bestående af fyra rum och kök, beboddes för närvarande endast af husets ägarinna samt hennes moder och fotterson; af fru G:s tillhörigheter hann endast en obetydlighet att räddas, så hastigt grep elden omkring sig. Väldiga rök- och eldpelare strömmade ut genom fönstren samt här och der genom taket. Den strax intill norra gafveln liggande träladan var starkt hotad; under några minuter slickade också eldslågor dess södra gafvel. Men nu riktades det stora uppfodringsverkets vattenstråle mot den hotade punkten och gjorde ypperlig verkan. En skarp strid utkämpades nu mellan eld och vatten, hvilket senare också snart nog vardt segrande Sprutorna nr 2 och 3 arbetade på östra och södra sidorna samt ur 5 på den vestra; nr 1, som ej mycket behöfde användas, stod i reserv inne på gården. Elden, nu anfallen på alla sidor, dukade snart under, så att strax efter kl. 3 den sista fräsande eldtungan släcktes. Släckningen vardt, såsom sagdt, mycket vacker; särskildt må nämnas strålförarnes mod och uthållighet; genomdränkta af vatten och svärtade af rök trängde de elden allt närmare inpå lifvet. — Bland vattenkörarne anlände handl. Vallérs och smeden Sandbergs drängar först till brandstället.
Fru Gabrielsson, som ej hade hvarken bygnad eller lösören försäkrade, gör en ganska känbar förlust. Huset ansågs vara värdt omkring sju tusen kronor; det är bygdtpå Öland samt hitfördes för omkring tio år sedan. Det uppbrunna lösöreboet lär haft ett värde af mellan 2 och 3 tusen kronor.
— Vid i e.m. inför magistraten hållen undersökning om eldens uppkomst upplyste ägarinnan, att sotaren vid 2 sistl. November verkstäld sotning anmält, att kakelugnspipan uppe i Svenssons rum tarfvade lagning. Fru G. hade då anmodat sotaren återkomma för att laga äg! men hon hade sedan ej hört något vidare derom. Makarne Svensson berättade, att vid eldning i kakelugnen kunde man se gnistor genom den otäta pipan just der den ingick i den stora spismuren. Mannen S. hade 20 till 25 minuter före eldens uppbrott på anmodan gått till ängt. »Klintehamn» för att der arbeta; hustrun, som utgått i ett ärende strax efter kl. 1, upplyste att en panna med kött stod insatt i kakelugnen, der 3 till 4 träd bruuno. Ofvannämde laxfiskare Olssons hustru berättade, att hon två gånger ungefär samtidigt med sin man sökt rädda gossen men ej fått reda på honom; rummet var då fullt i rök och eld syntes på eidorna bakom kakelugnen uppemot taket, hvaremot ingen eld fans på golfvet framför kakelugnen.
Undersökningen uppsköts för laxfiskare Olssons hörande.
Gotlands Allehanda
Måndagen 27 December 1886
N:r 104.