i Gotlands södra härads tingshus har varit föremål för behandling på riksdagen. Fyra ledamöter från andra kammaren af konstitutionsutskottet hade ansett detta ärende vara sådant, att det bort för riksdagen anmälas, och derför afgifvit följande reservation:
Genom utslag den 28 Juli 1885 afslog k. m:ts befallningskafvande i Gotlands län en af häradshöfdingen C. B. Lindroth gjord ansökan om åläggande för tingsbusskyldige i Gotlands södra härad att tilldeinvid häradets tingshus belägna, till bostad åt domhafvanden och hans biträden vid tingen afsedda tvänne rum anskaffa nödiga möbler enligt en af sökanden upprättad förteckning, upptagande: 1 säng, 1 liggsoffa, 12 st. stolar, 2 kommoder, 1 byrå, 1 spegel, 4 ljusstakar, 1 skrifbord med 3 lådor, 2 vattenkaraffer, 6 dricksglas, 2 madrasser, den ena af halm och den andra af tagel, 1 bolster, 4 mindre kuddar, 2 täcken eller filtar, samt porslin till kommoderna; hvaremot k. m:ts befallningshafvande i samma utslag ålade de bygnadsskyldige att förse dessa rum, i likhet med hvad som är förhållandet i ga på tingssalen, med nödiga stolar och bord.
I utslag den 2 November 1885 förklarade kammarkollegium, under hvars pröfning frågan af sökanden drogs, att skäl ej blifvit anförda, som: kunde föranleda ändring uti landshöfdingeembetets utslag.
Vid genomläsning atstatsrådets protokoll för justitieärenden under förlidet år, hafva vi likväl funnit att, uppå tillstyrkan af statsrådet, tingshusbygnadsskyldige i Gotlands södra härad af k. m:t genom resolution 5 Nov. 1886 blifvit, med upphätvande af k. kammarkollegii öfverklagade utslag, förpliktade att, utöfver de enligt k. m:ts befallningshafvandes utslag för ifrågavarande tvänne rum nödiga ansedda stolar och bord, anskaffa äfven alla öfriga här ofvan uppräknade effekter och möbler.
Detta åläggande för ifrågavarande bygnadsskyldige äger icke något stödi lag, och ehuru tingshusbygnadsskyldige ofta, såsom af justitiekanslersämbetet under frågans behandling framhållits, visat synnerligt tillmötesgående emot sina domhafvande för att åt dessa bereda trefnad å tingsställena och för detta ändamål frivilligt underkastat sig uppoffringar, som hitintills icke lagligen kunnat åläggas dem, eller, så vidt känt är, blifvit dem ålagda, så kan detta icke hafva utgjort tillräckligt skäl för statsrådet att tillstyrka ett på mera eller mindre subjektiv — för att icke säga godtycklig — uppfattning grundadt åläggande, hvadan ärendet efter vårt förmenande borde hafva af utskottet anmälts för riksdagen.
Utskottets flertal hade icke ansett frågan böra till någon åtgärd föranleda. Vid öfverläggningen igår i andra kammaren yrkade hrr Ivar Månsson, Redeltus och Danielsson att utskottets betänkande skulle med ogillande läggas till handlingarne. Hr Karl Ifvarsson m. fl. ansåg denna, liksom ett par andra reservationsvis klandrade regeringsåtgärder visserligen icke vara prisvärda, men dock ej af betydelse att föranleda anmälan om klander motregeringen. Utan votering lades derefter be tänkandet om ansvarsfrihet för statsråden till handlingarne.
Gotlands Allehanda
Fredagen 17 Juni 1887
N:r 48.