som deltagit i det nyligen afslutade storlogemötet i Stockholm, hitkommo igår med ångaren Tjelvar.
Det tillämnade extra storlogemötet härstädes uppsköts till hösten, då sättet för sammanslagningen af de båda ordensgrenarne härstädes närmare kommer att bestämmas och då den nya lokalen vid Mellangatan kommer att invigas.
De lustresande goodtemplarne företogo på f.m. utfärder till stadens omgifningar, hvarjämte Visby ruiner och öfriga sevärdheter flitigt togos i betraktande.
Logen 925 Oskars minne. invigde på aftonen sin nya lokal vid Södra Murgatan med en fest, som var besökt af omkring 200 personer. Den rymliga salen, på ena kortväggen försedd med läktare; var smakfullt prydd med grönt och blommor.
Festen inleddes strax efter klockan sex med afsjuvgande af psalmen »Vår Gud är oss en väldig borg», hvarefter den Dyvalde stortemplarn f. löjtnanten Wavrinsky framträdde i talarestolen och höll invigningstalet. Han framhöll att allt här i lifvet vore en strid, en strid mot många bittra och fiendtliga makter, hvarvid man sökte nå målet på flere vägar. Under denna strid skötos de svagare krafterna undan och andra trängde sig fram på de svagares bekostnad, hvilka dervid giogo under. Tvänne olika skolor framträdde här. Den ena beherskades af pliktkänslan samt medkänslan att vilja hjelpa och bistå, der tillfälle dertill gåfves. Den andra sade deremot: Hvad angår andra mig; lefver jag icke för mig sjelf och för att sjelf njuta och komma fram. Men en menniska, som så sade, hade aldrig känt sig lycklig, ej bjutit någon verklig sällhet. Goodtemplarverksamheten hade uppstått för att söka hjelpa och taga de svagare om hand samt räcka de fallande en räddningsplanka. Målet vore att göra andra lyckliga. Men ofta möttes goodtemplarne under detta sitt arbete af motstånd och ovilja. Somliga yttrade att de ej ville ingå i en sådan orden, som lade band på friheten, hvarigenom man ej finge rå om sig sjelf. Men den, inneboende kraften sakouades ofta, man ginge ej till djupet af saken. I skolan och hemman borde framhållas såsom allas plikt att sträfva till våra medmenniskors bjelp. De fallne de som anropade oss om hjelp, dessa borde man försöka rädda, de i dryckenskap sjunkne behöfde biträde och stöd. Goodtemplarorden ville isynnerhet hjelpa de ringare, de minst upplyste, som mången gång först dukade under istriden mot dryckenskapen.
Do olika logerna sträfvade efter det höga målet att förena alla samt att samlas i sina lokaler för att meddela bjelp åt de fallna. Visby goodtemplare bade nu fått en egen lokal. \”Talaren trodde att med den fasta grund goodtemplarnes sak nu ägde den slutligen skulle mer och mer segra och gå framåt, oaktadt motståndare fannes. Ja, de funnos, som påstodo att spritdrycker vore alldeles nödvändiga såsom höjande modet, styrkan och intelligensen.
Besynaerligt vore det då, att örnen, som klöf luften, eller skogarnes konung lejonet ej behöfde annan dryck än vatten — eller att vid akademierna och riksdagen, der just intelligens. behöfdes, spritdrycker ej förordades. Goodtemplarne satte sig det stora målet före att kämpa mot denna onda makt och gå framåt, oemotståndligt framåt, men de bade derför inga stora tankar om sig sjelfve, men det kunde dock hända, att hvarje fallen, som räcktes en hjelpsam hand, komme att mottaga den.
Men dessförinnan måste vi dock som en stor man sagt hafva ljus, mera ljus.
En utvald dubbelqvartett af Visby allmänna sångförening afsjöng nu » Vårtland>, »Hör oss, Svea» och »Intiger vite», hvarjämte under festens lopp några andra stycken utfördes.
Inspektor Kraft från Jönköping skildrade derpå& i bjärtå färger det eländiga lif den i dryckenskapslasten fångne förde samt framhöll huru en stor mängd brott begingos under rusets inflytande.
Nykterhetstalaren P. A. Fröberg från Norrland var den tredje talaren. Han berättade att han under sina resor här och der i landet träffat gotländingar, som varit olycklige och missbelåtne till följd af sin hängifvenhet åt dryckenskapslasten.
Talaren anförde slutligen en humoristisk berättelse om menniskors förmåga att göra sig osynliga, om de så ville.
Rektor Thorelli framförde sin och de andras täcksamhet till sångarne och talarae samt till alla, som lemnat sitt biträde till resande af denna nya goodtemplarlokal.
Talaren hade hört, att nykterhetsvännerna här minskats, men trodde dock att kärntruppen vore qvar, de som hade utgått kunde nog undvaras. Uppmanado de qvarstående att i Guds och nykterhetens namn stå fast vid sina löften och kämpa för det stora målets vinnande.
Festen afslöts med afsjungande af psalmen 3 vers 7.
— En stor del af de lustresande goodtemplarne afreste igår qväll med Ångaren Visby.
— Idag har lusttåg ordnats till Hemse, i hvilket deltagit tre hundra personer, dels goodtemplare, dels lustresande familjer, bland de förstnämde ett par tiotal af de igår från andra orter hitkomne. Under vackert väder framkom tåget vid 10-tiden till Etelhem, der resenärerna gruppvis spridde sig i den vackra ängen. En timme efter framkomsten samlades man vid den i ängen uppförda paviljongen, der föredrag hölls af hr J. P. Fröberg om »bästa sättet att blifva lycklig», hvarunder talaren i kraftiga ord påvisade, att sann glädja hvarken alstras af eller näres genom dryckenskapen. Sedan kand. Aldéen derpå uppläst ett humoristiskt-satiriskt »förslag till ny bränvinslag», intogs vid 12-tiden middaz dels ur medförda förråd, dels efter beställning i handl. Kahlquista lägenhet.
Vid 1-tiden bar det af tiil Hemse, der skolföreståndaren \’Thorelli i missionshusst hållit ett npykterhetsföredrag, hvarefter tåget kl. 5 afgick åter till staden.
— Igår medförde ett lusttåg hit omkriog 200 personer. Ånvgarhe Tjelvar och Visby hitförde igår, utom de 73 goodtemplarne, ett 100-tal resande.
Gotlands Allehanda
Måndagen 25 Juni 1887
N:r 59.