äfven af större sällskap, börja blifva något modernt. Man har flerstädes å södra Gotland sett vandrande sällskap och vi hafva hört, att jämväl personer från andra orter på detta sätt sökt sig omkring på landsbygden. Särskildt hafva vi oss bekant, att ett sällskap af fem unga gotländska damer och tre herrar i slutet af förra månaden företagit en sådan vandring efter ev, som oss tyckes, väl uppgjord marschruta. En af deltagarne har meddelat oss följande om denna vandring:
Samlingspunkten var Klintehamn, der naturligtvis det vackra Klinteberget besöktes, och vandringens mål första dagen var Sandarfve kulle i Fardhems socken, der sällskapet inträffade på eftermiddagen efter vid Burge gästgifvaregård intagen middag. Ofvanämde kulle höjer sig icke så obetydligt öfver den omkringliggande nejden och erbjuder derför en ganska vidsträckt utsigt — inemot ett tjugutal kyrkor visa sig för blotta ögat. Bästa tidpunkten för eu vistelse å kullen hade blifvit vald; vid den nedgående solen skiftade barr- och löfskog i många färger, i dalen förlängdes trädens skuggor alltmer och mer och en underbart skön tafla erbjöd sig åt åskådarne. Vid Sandarfve, den gård hvaraf kullen har sitt namn, erhölls nattqvarter och tidigt följande dag var sällskapet åter på benen. Man ville skyada för att få tillbringa så många timmar som möjligt af dagen vid Löjsta slott, af många äfven kalladt Stånga slott; läget är på gränsen mellan Löjsta och Stånga socknar. Öfverallt] i de vackra ängarna påträffade man slåtterfolk och, hvad som alltid följer med, slåtteröl, hvilken dryck sällskapet förstod att till dess fulla värde uppskatta.
Vid Fride i Löjsta, beläget en half fjerdingsväg från slottet, provianterades för dagen, en vägvisare följde och efter en kort stund var man vid slottet. Stället kan knapt beskrifvas, så olik är dess natur annat gotländskt, och den, som ej sett detta, vet icke hvad Gotland kan uppvisa. Efter en angenämt tillbringad dag tågade man sent på aftonen till Stånga, i hopp att få nattlogis vid Liffride och det lyckades utmärkt. Så ingick tredje dagen. Man skulle idag under vägen tangera en vacker och gästvänlig prestgård och hinna fram till Ljugarn. Det ären li ten treflig och frisk hamn, omgifven af vackra vikar, och den kunde bjuda sällskapet på vederqvickande bad. När man så i öfrigt hade allt så bra, man kunde önska sig, hos ortens ende affärsman, så icke underligt, att vistelsen här blef ett helt dygn. Mot aftonen sattes Bter renslarna på ryggen och maa vandrade den vackra vägen från Ljugarn till Bringsarfve i Ardre, för att hafva Torsborg så nära som möjligt för följande dag.
Den femte dagen randades och redan klockan 5 skedde uppbrott till borgen med vår vänlige värd och kyrkovärd såsom ciceron. Man såg och såg om igen de vackra vikarna vid Östergarn, Kräklingbo och Ånga ända bort emot Slitehamn, och längre ut på ett spegelblankt haf skimrade hvita segel, belysta af en strålande julisol. Men man måste lemna allt detta vackra. Enligt den uppgjorda planen skulle sällskapet vara vid Butle station, der vandringen skulle sluta, på eftermiddagen och det var derför ingen pardon. Nära två mil hade man att gå i en tryckande solhetta, men det betydde föga; sällskapet var nu »uppgånget» och kunde derför med ledighet fullborda marscheu på fyra och en half timme. Hade promenaden genom den långa s. k. Butlebranden varit torr, så öfverraskades man nu så mycket mera angenämt af en Iukullisk måltid, arrangerad i en konstgjord löfsal af en mot sällskapet synnerligen välvilligt stämd person. Man upplifvade vid middagen flere intryck från vandringen, man beslöt att på något sätt befästa minnet af de glada, oförgätliga dagarna. Men stunderna ilade; stationsklockan ringde; några viftningar och det bar af åt skilda håll.
Så slutade denna vandring. Sällskapet hade varit djerft nog att företaga vandringen sjelfva s. k. fruntimmersveckan och Saradagen, första dagen, hotade med regn, men det var endast skrämskott; sedan var hela yandringen idel solljus i alla afseenden. Man hade sett sådana punkter som Klinteberget, Sandarfve kulle, Löjsta slott och Torsborg, och sällan har väl Gotland kunnat uppvisa friskare grönska och rikare växtlighet.
Gotlands Allehanda.
Fredagen 19 Augusti 1887.
N:r 66.