hvars enkelhet icke gjorde den mindre anslående, invigdes igår em. det vid Mellangatan uppförda goodtemplårhuset, hvars genom båda våningarne gående, med läktare rundt omkring försedda, rymliga, luftiga och ljusa sal dagen till ära var prydd och pyntad på bästa vis. I hörnen på läktarne reste sig de fyra logernas, S:t Olof, Hoppets här, Oskars mione och Fridsförbundet, standar, på norra kortväggen tedde sig ordensfanan och mellan pelarne ringlade sig gröna girlander med friska rosor.
Sedan agenten Berggren helsat de omkring 1,000 närvarande och ordens musikkår låtit höra några stycken, afsjöngs psalmen 24 v. 1, hvarefter ett väl afpassadt inledningstal hölls af hr J. A. Kraft, som nedkallade Herrens välsignelse öfver den nu öppnade samlingslokalen, hvilken han derefter enligt ordens ritual högtidligen invigde, omgifven af ordens medlemmar, manliga och qvinliga, iförda ordens insignier, hvarefter sjöngs psalmen nr 3.
Talarestolen bestegs derefter af högtidstalaren för dagen generalkonsul Berg, som i den kända kraftiga och saftiga stilen höll det egentliga invigningstalet.
Med utgångspunkt från profeten Hoseas 10 och 11 kap. uppdrog talaren en jämförelse mellan tillståndet bland israelitiska folket på profetens tid och vårt folks tillstånd, hvaremellan han fann många likhetsförhållanden. Hosea var en af gamla testamentets märkvärdigaste personligheter, som vid slutet af israelitiska folkets sjelfbestånd uppträdde varnande och manande och ådagaläggande en kärlek till sitt folk som snart sagdt saknar sitt motstycke. Men folket sjönk och sjönk allt djupare, det öfvergaf sina fäders Gud och började offra åt Molock, Bal och Astarte. Och likväl, när den israelitiska qvinnan kom med sitt lilla barn och lade det i Molocksgudens heta famn, så gjorde. hon det icke af grymhet, utan af ett behof efter försoning. Och när de unga qvinnorna offrade sig till osedligbetsprestinnor i Astartedyrkans tjenst, så ansågssådantsomen Gudi behaglig gerning.
Men hvad berörda nu detta vår tid, vårt folk? Jo, intet nytt under solen, formerna växla, men saken är densamma. Israelshistoria isyanerhet under den tid Hoseaskildrar är till den grad lik vår historia att man skulle tro att Hosea varit i Sverige 2,500 år sedan hans ben multnat. Ty liksom Israel vore Sverige ett högt benådadt folk, som i rikt mått njutit Guds godhet och barmhertighet, vi må nu se på det politiska eller det kyrkliga området. — Men vi liknade Israel äfven i afseende på deras synder. Vi offrade det dyrbaraste vi ägde, vår ungdomskraft, vår mannakraft, penningar, heder och lif på lastens altare genom ett systematiskt ordnadt krogväsende, som visst icke saknade sina prestinnor. De bolmande, svarta. molnen från bränvinspannorna, hvad vore de annat än afbilden af Molöökvug ar ned qvalmiga rök? Och som yttre lockelsemedel försmåddes ingalunda användandet af qvinnor i dryckesgudens tjenst. Just en offerkult är det, ty till intet ofrar man så villigt som till krogen. Intet vore att säga om att arbetaren icke ville ha sitt bröd fördyradt, men man silar mygg och sväljer kameler, då man icke inser att bränvinslasten slukar vida mera än tullar. När man köper en sup för 7—8 öre, så betalar man en kanna bränvin 600 gånger mera än hon är värd. Och maltextraktet i ölbuteljer är icke värdt mer än I öre men man betalade 7, 8 ja på de finare offeraltarena 20 öre. — Vi offrade årligen på afgudens altare 150 millioner. Om Visby stad vore värd en million, så slukade eupseden alltså 150 städer sådana som Visby hvarje år. Och den ungdom som offrade på dessa altaren, hvarifrån fick han penningarne? Från sin framtid, från sin maka, från sina barn. Utan tauke påatt före giftermålet spara, börja de sitt samlif med makan under skuldsättning och trångmål. Krediten börjar anlitas. Fadren med helsan undergräfd dör och enkan sitter der med barn som genom en otillräcklig, osund föda sjelfva äro utsatte att dö en förtidig död. Och dessa flickor som i de stora städerna börja med att sälja blommor och dyl. huru går det med dem? Astartedyrkan.
Omkr. 4,000 personer dö årligen af sjukdomar orsakade af superiet. Och omkr. 9/10 af alla brottslingar hafva kommit i fängelset på på grund at supsaden, antingen egen eller andras.
Och, så eget det kuude låta, måttlighetssuparen vore det som uppehölle offerkulten. Ty hade bränvinsbrännarnae inga andra kunder än några tusen fyllbundar till kuuder, då skulle snart den grefliga skölden kännas fläckad af handteringen.
Men vore vi då trälar, finge vi icke begagna vår frihet? Jo väl, man kan vara allt hvad förträffligt man kan tänka sig, men högst af allt står dock kärleken till mitt fosterland, mitt folk, mina bröder, en kärlek som borde vara så brinnande, att- man afstode från en njutning, som förde andra till förbanuelse och själsskada.
Småfolket har börjat vakna till strid mot fienden, Må äfven de mera framstående bland samhällets medlemmar få ögonen öppna och må nykterhetens vänner kunna räkna på ett kraftigt bistånd från presterskapet!
I oroliga tider brukade städer eller ett helt land förklaras i belägringstillstånd. Helt andra förhållanden inträffade då, förrhållanden hvilka man måste anse som en lycka för folket tills orons vågor gått öfver.
Våra fäder offrade lif och blod, de visste försaka, lida, svälta och frysa för att bevara ett älskadt fosterlands ära och oberoende, Vore det då för mycket af oss att, om vise undergången för oss, göra uppoffring endast af en njutning? Ty med en naturlags obevekliga stränghet stode liksom för antikens folk unergången för dörren för ett folk der seder och religion råka i förfall.
I ett folks historia såge man ofta huru Gud läte heliga, allvarliga män uppstå. Tal. lyckönskade innerligen Gotland till att hafva fått en sådan, fått sin Hosea, som med den sanna kristliga kärleken glad söker visa folket vägen. Sluten derför en tät, en fast rivs omkring honom och varen honom bebjelplige i hans arbete.
Till sina ordensbröder särskildt stälde talaren en maning att icke låta den lilla mask, som heter ofördragsamhet, tära på deras bygnad, aldrig tala illa om någon icke-goodtemplare, mottaga hvarje hand som räckes dem, äfven om hon bjudes af någon till orden icke hörande.
Sedan hr Kraft föredragit ett helsningstelegram från ordens templar löjtnant Wawrinsky, fortgick festen en längre stund under omväxlande musik och sång af ordens kör för blandade röster, hvaremellan följde kortare föredrag af skollärarne Stengård och Lingström, samt på särskild anhållan af borgmästare Een.
— Den stora bygnaden, som utom samlingssalen inrymmer 1 logerum i hvardera våningen samt 1 rum med kök på vinden, är 85 fot lång, 40 fot bred och 22 fot hög och kostar omkr. 9,000 kronor.
Bygnadsstyrelsen har utgjorts af bygmästare Kihlberg och Stenbom, sadelm. Runsten, slöjdlärare Pettersson, snickare Stenström och färgeriarb. Engström.
— Vid middagstiden i dag var åter lif och rörelse i den rymliga salen, der en basar var anordnad. Sedan de närvarande i ett delvis humoristiskt tal hälsats välkomna af hr Kraft, uppspelade ordens messingssextett, placerad på södra läktaren, en marsch, under hvars toner den köplystna allmänheten spred sig omkring till de tolf försäljningsbord, som stodo efter salens långväggar. Snart vardt handeln, som förestods af unga flickor i näpna kostymer, i full gång. Träslöjdalster, beklädnadsartiklar af alla slag, böcker, hvarjehanda småsaker för nytta och nöje, samt trädgårdsalster i riklig mängd hade ganska god afsättning. Vid ett bord såldes lotter, hvilkas vinster utropades från ett annat. Och slutligen kunde man också tillhandla sig den oundvikliga kaffetåren med tilltugg. Allt som oftast under aftonens lopp stämde ordens musikkår och sångkör upp sina stycken.
I qväll klockan sju håller generalkonsul Berg föredrag äfvensom i morgon afton kl. sju.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 26 September 1887.
N:r 77.