Burgsvik, 24 Sept. 1887.
Från sjön.
I går voro en del fiskare från Sundre ute på torskfiske, då helt plötsligt en svår blåst från N. V. vid middagstiden uppstod, som försatte de utevarande fiskrarne i en svår belägenhet, ty någon vind att kunna nå land med fans ej, utan de måste gripa till årorna (gransjägli). Också kommo de lyckligt i land. Blott en båt, hvaruti befann sig drängen Olof Hansson i tjenst hos M. Larsson Tomase i Sundre hördes icke af. Med kikare hade från straden iakttagits, att det dref allt längre och längre ut för den stackars nödstälde, som äfven visat tecken medels en duk från segelmasten. Dock var detingen,som ånyo vågade sig ut att trotsa de vredgade böljorna. Ea skonert sågs äfven samtidigt dreja bi och brasssa back, hvadan man antog att den inöd stadde blifvit upptagen på fartyget, hvilket äfven troligtvis är förhållandet, ty idag på morgonen inkom en skonert till ankars å Sundrekusten med en liten fiskarebåt i släptåg, och hvilken sedermera hissade flagg till tecken att den önskade någon ut från land. Också har en båt utgått, som ilandför den bergade fiskaren hvilken antages vara ombord åskonerten. Äfven flere andra fartyg ha lagt sig till ankars utanför kusten af Sundre för den hårda blåstens skull, som när detta skrifves har antagit orkanlik och våldsam styrka i förening med regnbyar.
Själsnärvaro och rådighet.
På en bondgård var man en dag sysselsatt med korntröskning. Husbondens fader, en öfver sextio-årig man, bortkastade halmen från verket, då helt plötsligt en stor eldfloke kom utslungandes ur trösktunnan och direkt i halmen, som genast fattade eld. Gubben, som genast varseblef detta, hade i nästa sekund afkastat sin tröja och med denna framför sig störtade han på stället för eldens utbrott med den lyckliga påföljd att han lyckades qväfva och släcka elden, hvars uppkomst härledde sig från en liten gråsten, som i förening med kornet kom i tröskverket, der den slog eld.
Potatisupptagningen
har nu börjat vidtaga å söder. Å de fält, som förmått motstå sommarens torka, tyckes afkastningen i år ej bli så ringa.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 26 September 1887.
N:r 77.