Sommaren 1885 påträffade den på Gotland bekante forskaren Fredrik Nordin vid Rings i Hejnum en grupp af 4 s. k. kämpagrafvar. Påföljande sommar började han undersöka en af dessa. Denna kämpagraf, belägen närmast intill den hed som begränsar södra parten af Rings och hvilken äges af hemmansägaren Björkengren, har nu fått sin beskrifning, visande att den liksom öfriga så benämda fornlemningar utgör grundmurarne af ett hus.
Den sträcker sig i norr och söder samt 159 i öster och vester, är 40 meter lång och 13 meter bred på midten. Ursprungligen hade den dock varit större, men nu var en del af östra vallen skadad, emedan jord bortkörts derifrån. Denna kämpagraf jämte de 3 öfriga kunna med all sannolikhet antagas vara lemningar efter det forna Rings.
Vallernas höjd var omkring 1 meter och deras tjocklek varierade mellan 3,5 och 4,5 meter. Som vanligt voro vallarne kullriga och gräsbevuxna. Här och der stack en kalksten upp, angifvande hvar murkanten gått. Åt söder begränsade en låg gafvelvall platsen. Utanför östra sidan gick en enkel rad af stora gråstenar, men om denna är ursprunglig, är svårt att afgöra. Efter utgräfningen visade den märkliga fornlemningen följande utseende.
Långsidorna utgjordes af en enda kalkstensmur, delvis försedd med jordfyllning, delvis lagd med stenar i ordentliga lag. Sidorna voro indragna åt ändarne, så att mellanrummen der voro smalare. TIananför murarnes norra ända gingo två murutsprång och längre ned ytterligare två dylika. Längs murarnes kanter gick öfverallt nere vid bottenleran ett lager af aska af ända till 20 c.m:s djup och 1 till 2 meters bredd. Askan var än ljus, än svart.
I denna kämpagraf hittades vid gräfningen väl 150 fornfyad, bestående af bitar af lerkärl, obrända djurben, prylar af ihåligt ben, jerabitar, löpare till en handqvaro, handqvarn, pilspets af jern, bryne af sandsten, spiralvriden guldring, virad 3 1/2 hvarf, vägande 177,44 gram, pilspeta af ben, ringklocka af jernplåt, haltgfer:sk spelbricka af ben, slätslipad gråsten med refflor efter slipning, 2 romerska denarer (mynt) från tiden 117—138 och 138—171 efter Kristus, jernring med 2 hållare, stora kol, soltorkade, trinda lerklimpar, en islägg, gjord af ekenbenet på en häst, m. m.
Ehuru fornlemningen ännu ej är fullständigt undersökt, är dock dess grundplan klar till det inre. Bygnaden har genom de förut nämda utsprången varit delad i tre delar. Utsprången hafva antagligen uppburit tvärväggar, genom hvilka bygnaden varit delad i rum. Dessa hafva utgjorts af en stor sal, 90 fot lång, samt derinnanför ett rum af 23 fots längd. Att bygnaden består af mer än ett rum är just anmärkningsvärdt. I det mindre rummet fans guldringen, hvilket kanske visar, att detta varit af mera enskild na tur än stora salen, ett antagande, som ligger mycket nära till hands.
Att murändarne springa utanför de yttersta utsprången både åt norr och söder tyder på att här varit förstugor, hvadan man får antaga att huset haft utgång åt båda ändar. Hvar eldstäderna varit belägna är omöjligt att bestämma. Askbädden rundt kring murarne tyder på att bygnaden brunnit. Vare sig detta skett genom vådeld eller genom fiendtlig öfverrumpling, synes det skett så hastigt, att man ej kunnat taga med de allra dyrbaraste ägodelarne. Sannolikt hafva invånarne blifvit dödade. DÅ inga vapen funnits ser det ut som om männen varit frånvarande eller också hunnit rycka till sig vapnen och komma ut ur huset. Af fyaodens utseende och läge kan man sluta att bygnaden användts för dagligt bruk. Allt tyder också på att den härrör från den äldre jernåldern eller från midten af första årtusendet efter Kristus.
Detta att döma af särskildt myntfynden och spiralringen, hvilket dock icke hindrar, att bygnaden vid Rings kan hafva varit uppförd något tidigare.
Gotlands Allehanda.
Fredagen 9 December 1887.
N:r 98.