3 dennes med sparbanksstyrelserna i angränsande socknar var talrikt besökt.
Sedan inbjudaren förklarat ändamålet med mötet, och ordförande blifvit utsedd, uppstod en liflig diskussion om nödvändigheten af räntefotens sänkande så väl för insättare som låntagare. Hos alla gjorde sig den åsigten gällande, att nedsättning af räntan vore efter nuvarande förhållanden rent af en plikt och ettkraf af tidens ekonomiska förhållanden.
Rörande sjelfva nedsättningen ansåg en del, att sparbankerna borde till en början sänka såväl insättnings- som atlåvingsräntan med en half procent, emedan det var för hastigt att på en gång sänka räntan ned en hel procent, ty detta skulle måhända föranleda rusning af insättarne, hvarigenom sparbankerna skulle få obehag. De flesta ansågo dock, att genom blott en half procents nedsättning vore låntagarne föga bjelpta, och om styrelserna voro ense och kunde genomårifya nedsättning af räntan för alla bankerna samtidigt, så vore faran af rusning ej synnerligen stor, i synnerhet som säkerheten hos den enskilde bra nog hade sjunkit i förtroende och det af be: rättigade skäl, hvarför insättarne nog skulle låta sina penningar innestå i sparbankerna hellre än placera dem hos den lånsökande allmänheten. Det vore för resten ej för bittila att räntenedsättning komme till stånd, utan tvärtom allt för sent, och styrelserna borde ej stå tveksamma i denna fråga, utan taga steget fullt ut. Som sparbankstyrelsernas nu fattade.beslut dock ej kunde blifva i denna sak afgörande, beslöt mötet, att styrelserna skulle till de ordu. kommunalstämmorna i December hvar i sina kummuner inkomma med förslag om räntenedsättning af en procent för såväl insättare som låntagare, och sedan stämmoraa uttalat sina åsigtor, skulle hvarje styrelse till mötets ordf. Skollärare Qviberg i Garda, inkomma med utdrag af kommuaalstämmans protokoll, hvarefter resultatet skulle delgifvas hvarje sparbanksstyrelse, och såvida stämmorna komme till enighet i frågan, skulle denna på ordn. kommunalstämman i Mars följande år framläggas för slutligt afgörande.
Mötet uttalade som ett önskningsmål, att icke blott de representsrade sparbankerna, utan äfven alla de öfriga sparbankerna på Gotland ville vidtaga åtgärder så att en allmän räntenedsättning komme till stånd.
Gotlands Allehanda.
Fredagen 9 December 1887.
N:r 98.