och enhvar bereder sig att fira Hans födelse, som blef gifven åt verlden till tröst och fröjd. Till minne af denna himmelska gåfva är det, som vi vid julen på jorden utdela hvarjehanda gåfvor. fn gåfva af värde är alltid den, som, om än så ringa, med välvilja och kärlek räckes åt den fattige och nödstälde.
Äfven inom vårt samhälle finnes stor fattigdom och icke alltid sjelfförvållad. Det lider väl intet tvifvel, att barmhertiga meniskor tagit sig an en eller annan af dessa fattige, särskildt sådana, som: kunna högljudt klaga sin nöd. Men der gifvas ej så få blyga naturer, hvilka tyst bära armodets tunga börda utan att af någon hjelpas och stödjas. Att bidraga till spridande af glädje äfven i sådana hem, hvem skulle icke dermed vilja öka sin egen julfröjd!
Undertecknade vädja härmed till alla dem, som för äfven okände likars nöd icke äro känslolösa, att de med gåfvor — äfven de minsta bidrag emottagas med tacksamhet — måtte medverka dertill, att man kunde åt de mest behöfvande utdela åtminstone litet ved eller skodon åt deras barn till julen. Förlemnande af bidrag härtill är lista tillgänglig alla söckendagar i pastorsexpeditionen kl. 9—10 f.m, intill den 20 uti denna månad. TInoflutna gåfvor komma att i tidningarne redovisas.
Visby den 9 Dec. 1887.
C. Een, C. J. Bergman.
H, L. Söderberg.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 12 December 1887.
N:r 99.