Sundre, 26 Mars.
Messfall
har tre gånger denna vinter inträffat i Hamra kyrka i följd af snöhinder, något som ej inträffat på omkring 50 år.
Kråkorna
ha i följd af den starka kölden i vinter måst tillsätta sina lif. Ofta påträffar man kråkor ihjälfrasna och utsvultna. Doe öfverlefvande ha nu på senare tiden varit så medtagna, att man någon gång kunnat fånga dem lefvande, och om man utsatt något \’födoämne, så ha de samlat sig tjogtals till detsamma, och har då händt att en vild strid uppstått dem emellan, gr hård att somliga af dem fått plikta med lifvet.
I valet och qvalet
kom häromdagen en fattig arbetare, som af en händelse nedkommit till hafskusten, Mannen i fråga hade blifvit varse något ovanligt stort svart föremål röra sig långt ute på hafsisen liknande en säl. I valet och qvalet om huruvida han skulle utgå eller ej, beslöt vår man till sist att försöka den äfventyrliga färden. Försedd med en duktigt stor ledsbalk begaf vår man sig af på färden, dock med stor försigtighet ty isen var ej att narras med. Utkommen befann han det vara en större säl, som genom något hål på isen eller vak uppkommit. Nu gälde det för vår man om han kuade bruka sitt medförda vapen eller ej, ett försök måste dock göras. Balken höjdescoch ett slag träffade djuret, men utan synbar verkan, det andra föll och men med samma utgång. Det tredje — och balken brister af i flera stycken. Nu står vår stackars man der rådlös och utan vspen. Under tiden hade djuret krafsat sig mer och mer ut och till sist hände det sig ej bättre, än att vår sagesman brast ned genom den tunna isen på ett cjup &f fl:re famnar. Nu blef det något för vår man att göra, ty efter hand han upp kom brast isen ånyo och efter en timmes tid under en kamp på lif eller död uppkom han ur det våta elementet på hållbar is med en förlust af ena stöfveln. Hans helsotillstånd är betänkligt.
Gotlands Allehanda
Tisdagen 3 April 1888
N:r 27