Visby rådhusrätt.
Mot handlanden Emil Gerle hade riksbanken och Gotlands enskilda bank yrkat ansvar för vårdslöshet mot borgenärer i e: så lydande stämning: »Enär handlanden Emil Gorle, hvilken 7 December 1887 afträdt sin egendom till konkurs, dels genom vingleri i växeirörelse, dels genom oordentlig bokföring och dels derigenom att han, sedan han kommit på sådant obestånd, att han, bort inse, att han ej kunnat rätt för sig göra, i uppenbar afsigt att fördröja konkursens utbrott fortsatt sin rörelse och derusder upplånvat penningar och varor, gjort sig skyldig till uppenbar vårdslöshet mot sina borgenärer, får styrelsen för Riksbankens afdelningskontor i Visby härmed vördsamt anhålla om !aga kallelse och stämning å honom med yrkande, att han härför måtte ådömas ansvar enligt 23 kap. 3 $ strafflagen.» I den berättelse som köpmannaföreningens ombud herr A. Agrell afgifvit till borgeaärerna efter granskninger af gäldenärens böcker anmärker hen att för år 1883-visserligen synes vara en vinst å rörelsen af 500 kr., men att sedan under de 3 följande åren en brist uppstått af öfver 37,000 kr., deraf för 1886 ensamt 19,000 kronor. Tagenstädes kunde egentligen skönjas huru affärerna stått, då aldrig något lagenligt bukslut gjorts eller någon verklig balansräkning förefans. Dessutom voro inventarierna upptagna till skäligen höga värden. Mot bokföringen i öfrigt anmärktes, att gäldenären ej fört dagbok, samt ej noterat sina växlar och de borgensförbindelser, han dels gifvit cch dels erhållit, det senare af J. P. Åberg till nästan oinskränkt belopp. Kassaboken hade ej varit pagiverad och journalen ofullständig. Då sålunda gäldenären, gjort sig skyldig till vingleri och bort inse under flere år att ställningen vore ohålibar, men ändå för att fördröja konkursens utbrott upplåvat penningar och varor och då dessutom oivan anmärkta oegentligheter och fel i bokföringen förekomma, anser han gäldenären hafva gjort sig skyldig till uppenbar, grof vårdslöshet mot sina borgenärer.
Med öfverlemnande af ofvanstående berättelse, öfverlemnades också från kärandesidan målet, men svaranden begärde genom sitt ombud skriftligen 6 veckors uppskof för att afgilva slutligt svaromål. Rätten nedsatte dröjsnålet till 4 veckor.
Målet mellan bryggeribolaget och Johanna Vesterlund förevar i dag ånyo, hvarvid genkäranden, Vesterlund, fick såsom vittnen hörda twullförvaltare Lyth, hand!. J. EF. Nilszon, bokh, R. Pettersson och J. G. Herli:z, hvilka skulle intyga att det egentligen varit för Vesterlunds räkning konsul Romdahl 1883 i Dec. köpt huset 57—58 söder för staden.
Detta tycktes dock ej framgå af vittnesmålen.
Genkäranden begärde uppskof, käranden öfverlemnade målet och yrkade ansvar å Vesterlund för obehörig rättegång samt för äreröriga beskyllningar mot käranden att han skulle svikl:gen tillskansat sig en hennes utskänkningsrättighet. Målet uppsköts 3 veckor.
För barnuppfostringsbidrag bade ogifta Ida Karlsson från Hästnäs instämt snickaregesällen Karl Lindvall. Svaranden hade aldrig nekat att betala uppfostringsbjelp och hade också erlagt derna med 3 kr. i månaden från barnets födelse 17 April 1887 till 17 Mars i år. Nu fordrades 5 kronor i månaden. Lindvall sade sig ej hafva råd att betala mera än 3, om hvilken summa hau kommit öfverens med Ida Karlsson. För att höra vittnen angåeude detta uppsköts målet.
Hvad vi sluppit äta. Under Mars månad bafva af länsveterinären till försäljning förbjudits här i staden 3 lösa och sladdriga kalfkött, torgförda af hemmansägaren Karl Pettersson, Homa i Stenkumla, Båtsman F. Qviberg, Endre, och hemmanosägaren Petterson från Sjonhem.
Nedsatt straff. Arbetaren Fredrik Vilhelm Nyman, gom af Gotlands södra häradsrätt 3 Januari i år dömdes för 4 resan stöld till 10 års straffarbete och 10 års vanfräjd har besvärat sig hos hofrätten, som nedsatt strafftiden till 5 år och 6 månader.
Gotlands Allehanda
Tisdagen 3 April 1888
N:r 27