i domkyrkan i fredags afton var en högtidsstund af musikalisk njutning, som sällap, om ens någonsin, beskärts oss, och på samma gång var det något, som alla kunde fatta och förstå.
Sedan en timme, om ej mera, före konsertens början, begynte kyrkan att fyllas med folk, och vid 6-tiden rymde den inom sina murar omkring 1,200 persoaer (noga räknadt 1167.) Strax efter 6-slaget tågade sångarne, 63 till antalet, in från sakristian och placerade sig i en halfcirkel, På programmet stod först Riccius\’ »Muntra Musikanter», hvilken dock hade utbytts mot Suomis sång, hvars härliga toner nu klungo genom tempelhvalfven. Redan nu hade man tillfälle att beundra den förvånansvärda fulländning kören nått i sammansjungningen. Likaså vilja vi påpeka det nästan illusoriska återgifvandet af satsen »Hör de höga furor susa, hör de djupa strömmar brusa.» Följde så i ordvingen »Armaasta erotessa» och »Wiegenlied» af Pacius, samt slutligen sist i första afdelningen »Olof Trygvason.» Det var klart att efter detta sista nummer bifallet skulle bryta löst, ty den gripande tondikten tolkades rent af mästerligt, fullt ut jämbördigt med hvad vi blifvit vana att höra af våra bästa sångare.
Programmets andra afdelning inleddes med »O Gud som styrer», hvarpå följde Svendsens »Aftenröster» och så tvänne finka folkvisor, »Syntymistään sureva» och »Lapsuuden toverille.» I den första af dessa fick man i v. häradsh. Vuorio göra bekantskap med en tenor af ovanlig skönhet och den varmaste timbre. Hans soloföredrag belönades med ihållande applåder.
I betraktande af det ställe, der konserten ägde rum, hade nästa nummer på programmet Fredmans Epistel nr 38 (Mollbergs paradering vid korporal Bomans graf) utbytts mot — Björneborgarnes marsch, hvilken mången till sin saknad ej kunnat upptäcka på programmet. Och med detta nummer vunno finonarne sin stora seger. De togo åhörarne med storm, och bifallet efter sångens slut ville aldrig taga någon ända. Som extranummer sjöngs den vackra sången »Lugna hvilar sjön.» Södermans »Bondbröllop» upptog hela sista afdelningen, och dess utförande, hur svårt det än är, stod i jämnhöjd med det bästa vi äro i tillfälle att få höra i denna vägen. Särskildt bedja vi få påpeka afdelningen »I kyrkan», der utförandet ånyo var alldeles illusoriskt. Öfver programmet sjöngs slutligen »Toner, som skänker den lidande tröst.» Som vi redan sagt, var M., M:s konsert en musikalisk njutning af sällsynt slag och förtjusningen för att ej säga hänförelsen hos dea talrika publikon vittnade nogsamt om, att de fiaska såagarne sjungit sig in i allas hjertan.
Gotlands Allehanda
Måndagen 20 Augusti 1888
N:r 67.