har i dag ägt rum å högre flickskolan härstädes. Med en kort rast mellan kl. 11 och 1/2 12 fortgick examen i de särskilda klasserna från kl. 9 på morgonen till kl. 1 e. m., då biskop von Schéele förrättade sjelfva afslutningen med ett kortare tal, hvari han berörde qvinnobildningsfrågans utveckling ända fram till vår tid. Han utvecklade i några få ord den strängt konservative franske skriftställaren Bossuets åsigter om qvinnouppfostran och stälde sedan gent emot honom den frisinnade, ädle, varmhjertade Fénélon, hvilken i sin bok »L\’éducation des filles» visat den väg qvinnouppfostraren bör vandra. Visserligen hade de läror han predikat fört med sig falsk sentimentalitet och utilism i qvinnouppfostran, såsom i Frankrike och England, men de voro icke desto mindre i mångt och mycket värda att i högsta måtto taga vara på äfven för vår tids qvinnouppfostrare. Dessa ha att vakta sig för sentimentaliteten och utilismen. Flickskolan bade, enligt talarens åsigt, till uppgift att ge rytm åt de unga qvinnornas lif, att ge detsamma det innehåll, som maunen förvärfvar i lifvet på fält, dit qvinnan ej kan komma. Derför borde den högre flickskolan i vårt land inga: lunda motarbetas eller rent af tagas bort, såsom från flere håll yrkas. Talaren ansåg den nödvändig för att bilda goda, sanna och sundt tänkande qvinnor.
Efter det att några tacksamhetens och erkänslans ord stälts till skolans föreståndarinna och lärare, tlll styrelsen och alla dem som infunnit sig af intresse för saken, vände biskopen sig till flickorna. Han stälde fram för dem tvänne bilder ur svenska historien, Sigrid Storråda och Sigrid den fagra. Liksom den förra undersökte den gyllene ringen och vredgades, när hon fann att den innehöll koppar, så skulle de också pröfva här i lifvet hvad som var guld och hvad som var koppar, och likt den fagra Sigrid skulle de veta att vinna med det qvinliga, som vore deras största och bästa gåfva.
Sedan Guds välsignelse nedkallats öfver skolan, afslutades akten med afsjungandet af en psalmvers.
Vi,ha redan förut påpekat olämpligheten af att afslutningen i denna skola hålles i skolans egen lokal, som är liten och trång och under nu rådande värme blir nästan odrägligt het, när den är tom, mycket mer då när den som vid tillfällen sådana som dessa är öfverfyld med folk. Då härtill kommer att akustiken är särdeles dålig, så att en stor del af hvad som säges går förloradt -— torde man ej undra på, om vi än en gång framkasta den frågan: Hvarför ej förlägga flickskolans afslutningar till domkyrkan, såsom man nu gjort med folk- och småsko lornas?
Gotlands Allehanda
Måndagen 3 Juni 1889
N:r 63