i vår goda stad var lördagen. Utryckningsdagen från lägret plägar ju alltid vara litet glad, men i år tycks den ha varit det mer än vanligt.
Redan under förmiddagen och middagen hade polisbetjeningen mycket att göra med att upprätthålla ordningen här och der i staden, men än värre blef det mot aftonen. Vid pass kl. 6 telefonerades till vaktkontoret, att slagsmål pågick nere vid skeppsbron. Konstaplarne Ahlqvist och Jacobsson beordrades då dit ned. Vid sin ankomst sågo de här och hvar oroliga grupper af dels civila, dels artillerister, somliga i uniformer, andra utan, såsom permitterade.
Konstaplarne sökte hvar de kunde afstyra allt bråk. Utan resultat blef detta likväl utanför Anderssons gård, der för närvarande någon slags vargförevisning pågår. Då de sågo att de ej kunde reda sig gjordes anmälan till artillerikasernen, hvarp& konst plarne gingo till sin post igen. Men nu hade gruppen af artillerister förstorats, så att de utgorde nära ett tjugutal, och då poliserna kommo tillbaka, omringades de af denna hop, hvilken började öfverfalla dem med hugg och slag. Ena i närheten stående bryggareskjuts blef likaledes föremål för artilleristernas berserkaraseri.
Sedan konstaplarne blifvit misshandlade en längre stund bland annat med blyförsedda käppar och andra vapen lyckades de fria sig, hvarpå de åter begåfvo sig till kasernen för att begära hjelp. Denna kom också i form af batterischefen jämte två man. Men då voro våldsverkarne redan försvunna.
Bland dem som här i syanerhnt utmärkte sig var artilleristen nr 57 Holmberg. I går befann sig sagda Holmberg jämte en kamrat nr 41 Karlsson i Etelhem, dit de medföljt lusttåget.
Lördagens vilda raseri jäste ännu bak uniformsrockarne på de bålde krigarne.
Bland det myckna folket betedde sig Karlsson i synnerhet opassande, i det han rusade på hvem som kom i hans väg med tillmälen och handgripligheter. I glädjen derute väckte detta naturligtvis obehagliga känslor och åtskilligt kråogel uppstod. Då sintligen stationsinspektor Kellgren sökte mäkla fred, tar Karlsson ursinnig upp en sten från marken och slungar den midt i pannan på inspektoren. Såväl Karlsson som hans kamrat omringades nu af folket, fjerdingsmannen tilkom och de vilda sällarne sattes inom lås och bom, tills tåget på eftermiddagen gick in till staden.
Polishandräckning hade från Etelbem begärts och då tåget ankom hit mötte på perrongen konstaplarne Nilsson och Boström.
Det var emellertid ingen lätt sak. att få arrestanterna till vaktkontoret. Väl komna utom stationsområdet omringades poliserna af en mängd artilleristernas vänner, som sökte med våld taga Holmberg från dem. Karlsson hade af andra konstaplar redan förts i säkerhet.
Innanför söderport ökades antalet af ordningsstörarne. Poliserna våldfördes, och sintligen lyckades massan befria Holmberg.
Af artilleripatrull fördes Karlsson till kasernen och arresterades. Samma öde delade sedan kamraten.
Uppträdena komma att bli föremål för ransakningar såväl vid rådbusrätten som vid södra häradssrätten.
Stationsinspektor Kellgren förbands på aftonen af dr Björkman härstädes. Det befans då att stenen delvis spräckt pannbenet. Någon fara torde dock ej vara för handen.
Gotlands Allehanda
Måndagen 15 Juli 1889
N:r 79