i S:t Karin i lördags afton blef för sällskapet U. D. en verklig triumf, tack vare det alltigenom goda programmet och icke minst dess slutnummer, den med spänd förväntan motsedda tablån »Valdemar Atterdag brandskattar Visby» efter den kända tafla af professor Hellqvist, hvilken i fjor höstas medföljde Gotlands Allehanda såsom minnesplansch.
Vädret var härligt, aftonen stilla och fridfull. Öfver. den vackra ruinen höjde sig den stjernbeströdda himlen, och fullmånen, som stod lågt, kastade en mystisk reflex öfver de åldriga hvalfven.
Såsom vanligt bjöd sällskapet på utmärkt qvartettsång, hvarjämte man fick nöjet att köra en sångerska, fröken Svenborg Enequist, hvilken, i besittning af en klockren och fyllig sopran, på ett utmärkt sätt föredrog Gounods »Ave Maria», Efter detta nummer ljödo så stormande applåder att stycket måste gifvas omigen. Stämningsfull klingade också Söhrlings vackra »O sanctissima», sjungen af en skara hvitklädda nunnor.
Men tyst! Är det ej en fiol, som stämmes deruppe på estraden? Jo, visst. Och de veka, oändligt vackra tonerna af Schumans Träumerei fylla ruinen. Man lyssnar andlöst, det far endast en hviskning genom åhörareskaran: »Det är Anlin, som spelar!»
Ja, det var Tor Aulin, som godhetsfallt stält sin talang till sällskapets disposition. Hör hur bifallet jublar löst och den unge konstnären ger ännu ett nummer, som väcker samma förtjusning.
De röda och gröna bengaliska eldarne ha gång efter annan lyst upp ruinen.
Nu blir det mörkt. Det blir lif och rörelse uppe på den höga estraden. Man ser i dunklet en fonddekoration hissas upp. Nu kommer tablån. Våra läsare känna både genom ord och bild den i Gotlands historia märkliga tilldragelse, som Hellqvist med mästerskap fästat på duken och åt hvilken sällskapet genom denna tablå med smak och elegans både hvad beträffar gruppering, kostymering och färgsammansättningar gaf lif och &skådlighet. I tablån deltogo icke mindre än 45 personer, alla fyllande sina platser på ett sätt som vittnade om förträfflig arrangering och godt »samspel». Ett särskildt erkännande må här egnas åt den uoge, lofvande artist, som på ett par dagar med raska och kraftiga penseldrag utfört den väldiga fonddekorationen, hvilken upptog större delen af S:t Katarinas vestra gafvelmur. De närvarande åskådarne visade sig också genom det lifligaste bifall skänka ett tacksamt erkännande åt den lysande taflan, öfver hvars färgprakt och glans de bengaliska eldarne spredo sitt trolska skimmer.
Festen var besökt af nära 600 personer. I afton ges ännu en illuminationsfest.
Gotlands Allehanda
Måndagen 12 Augusti 1889
N:r 91