Från näringslifvets område. Ett materiel som vid nybyggen (af sten) ovilkorligen erfordras, är kalk. Under innevarande sommar, då en mängd bygnadsföretag (i en sydlig socken omkring tjugu) blifvit verkstälda har detta materiel mer än någonsin rönt afsättning. Som denna vara hufvudsakligen för de respektive sudergutars behof tillverkas i Buttle och Guldrupe socknar, hvarifrån den med jernväg fraktas till Hemse, der den af köparne afhämtag, — i år till ett pris af 5 kronor lästen torde denna binäring (äfven för kalktillverkarne är jordbruket hufvudnäringen) kunna betraktas som särskildt inkomstbringande. Af en sådan kalkafnämare hörde jag häromdagen, att han under detta år afyttrat kalk för bort emot tusen kr. och det är ju inga småslantar att erhålla vid sidan af jordens atkastning. Samme man berättade att till socknar söder om Hemse under året sålts kalk från de norr belägna socknarne till ett belopp af omkr. 5 till 6 tusen kronor. I sanning kan man säga att denna industri nu efter laga skiftenas fullbordan och de derat förorsakade utflyttningarne varit en näringsgren förstillverkarne som få.
Från postbefordringens område. I den sydligaste socknen af länet, som förut fått bämta sin post på egen bekostnad från närmaste poststation (Vamlingbo) har nu landtbrefbäring med ingången af denna månad blifvit inrättad tvänne gånger hvarje vecka, på poststyrelsens bekostnad.
Egendomlig fattigvårdstvist. En person, landtbrukare till yrket, öfvertog för omkring tre år sedan, föf en viss årlig summa, en af socknens fattighjon till försörjning. Så länge fattighjonet, en gumma, var så pass kry att hon kunde förrätta några husliga göromål, var vår man belåten med sin ackordering men när den gamla behöfde tillsyn och vård, blef det annat ljud i skällan. Stämman sammankallades och landtmannen yrkade att få återlemna fattighjonet, men dertill sade stämman tvärt nej. Åter förgick en liten tid, och gom landtmannen omsider kom att flytta till ny plats, kom han på den fixa idén att lemna gumman qvar i det gamla till största delen nedrifna kyffet, som saknade — så säges det med säkerhet — både dörrar och fönster. Fattigvården som fått underrättelse om förhållandet, vidtog genast åtgärder för att egna den öfvergifna nödig vård, underhåll och bostad och så blef hon tillsvidare inhyst i socknens fattighus, hvarefter saken anmäldes till stämmans ordförande som skyndsamligen lät utlysa stämma för att få ett beslut hura med den gamla förfaras skulle, och blef stämmans beslut att landtmannen skulle genast återtaga den gamla fattighusgumman, och till på köpet få 25 kronor i påökning för hvarje år som han framdeles underhöll och skötte henne. Men oaktadt allt detta emottog han icke »sitt hjon» hvarför stämman ånyo måste sammankallas, då det blef beslutadt att på laglig väg tvinga den »envise bonden» att fullgöra sin åtagna förbindelse, och blef således en af stämmans ledamöter utsedd att i egenskap af ombud för kommunen, uttaga stämning till Södra Häradsrätten med det första å personen i fråga.
Från sjön. Med förlust af öfre delen af riggen, passerade en brigg utanför Sundrekusten häromdagen styrande kurs norrut.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 25 September 1889
N:r 110