En ovanligt stor sälhund sköts 13 dennes af förre lotsåldermannen Vigsten vid Ronehamn. Med en liten båt rodde han sagda dag på morgonen ut för att söka efter kut. Utkommen ett stycke till sjös, får han syn på en, som kom simmande efter båten, och med ett välriktadt skott från mannens bössa fick sälen plikta för sin nyfikenhet. Då skytten väl fått sitt byte i båten, fortsattes spaningen och ett stycke längre ut i sjön påträffades ännu en säl af ovanlig storlek. Äfven denna fick en kula i kroppen. I tro att djuret var dödt, närmade sig mannen intill honom. Men plötsligt reser sig sälen, då vår jägare icke var sen att hugga båtshaken i hans rygg. Men nu blef det en färd. Sälen började simma än åt ett håll, än åt ett annat, alltjämt dragande båten efter sig. Då han slutligen tycktes utmattad, vände han sig om, reste sig vrålande mot båten och högg efter mannen deri. Denne passade då på tillfället och gaf djuret dess bane med några duktiga slag i hufvudet. Hur den gamle jägaren fått upp den stora sälen i sin båt, är en gåta för alla. Den lilla farkosten var så nedlastad att det var förenadt med verklig lifsfara att ro den iland den 3/4 mil långa vägen.
Dagen efter den lyckade jagten vallfärdade hela Ronehamns befolkning till ort och ställe för att beskåda den stora sälhunden, öfver hvars död fiskarne isynnerhet uppstämde jubelhymner. Tvänne dagar efteråt kom samme jägare iland med ännu tvänne sälar och under förliden höst har han skjutit ej mindre än 15 stycken. Det är särdeles intressant att höra den gamle mannen berätta sina äfventyr från säljagterna, med hvilka han sysselsatt sig sedan sitt femtonde år.
Den ofvan omtalade stora sälens hud mätte, afdragen, 7 1/2 fot i längd och 4 3/4 fot i bredd. Späcket vägde 8 1/4 pund.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 Januari 1890
N:r 10