tyckes det nästan som om vederbörande skulle ha allt för mycket godt öga till, åtminstone att döma deraf, att allt synes göras för att de inskrifningsskyldige måtte hålla? i så ljuf okunnighet som möjligt om dagen för inskrifningarnes förrättande. Försummas sedan inskrifningen, hjelper det alls inte att tala om att man inte kände till dagen, när den hölls. Ty, den kuvgöres ju alltid! Hvar? I Länskungörelserna. Men det torde vi tämligen kunna vara ense om, att vill man offentliggöra något atan att allt för många skola råka få kännedom derom, då skall man vända sig till länens kungörelser, hvilka icke läsas af audra snart sagdt än presterskapet, som sedan rabblar upp ett och annat ur de samma från predikstolen för en menighet, som vanligen redan aflägsnat sig. IK blästdng är så förhållandet i städerna, icke minst i Visby, hvarpå vi nu syfta. Här försiggår i morgon kl. 8 f. m. och om onsdag vid samma tid inskrifning med Visby kompaniområde, men vi äro öfvertygade derom, att om vi icke på detta sätt gått vederbörande gratis tillhanda, skulle säkert en större del af de inskrifningsskyldige uteblifvit, än som nu kan bli fallet. När ej en förrättning på verksamt sätt kungöres, kan det ej vara rätt att utkräfva böter för försummelser, som ha sin grund häri; men man har från föregående år exempel på att detta göres med drakonisk stränghet.
Det är icke staten och vederbörande myndigheter värdigt att rent af tvinga i detta fall kompaniområdesbefälhafvare, som inse det mindre riktiga i förfaringssättet och vilja rädda skinnet på de värnpliktige, att tigga gratistillkännagifvanden af de allmänt lästa tidningarne.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 Mars 1890
N:r 44