har här i Visby och på hela vår ö föröfrigt haft samma bistra lyane som öfver allt annorstädes i vårt land. Pingstaftonen var härlig, men pingstdagsmorgonen bjöd på mulen himmel, blåst och kyla. Senare under dagens lopp fingo vi några reguskurar, hvilka fortsatte under natten till annandagen, som var mycket nyckfuil samt gaf omväxlande blöta ur tunga moln och en eller annan stråle solsken.
Det var klart, att under sådana förhållanden pingstfirandet totalt blef instäldt.
Man måste hålla sig inomhus och der man inte hade det dess bättre ombonadt, kunde det hända att man fick lof att värma sig med en brasa till och med.
Lägret ute på Visborgs slätt låg öde och tomt; der brukar annars vara lif och lust, när sorkarne äro ute. Men nu inföll ju pingsten under sjelfva vapenhvilan.
Lustresan till Stockholm hade-lockat 125 passagerare, af hvilka de flesta återkommo i dag på morgonen. Söderns lustresa hit från Borgholm blef naturligtvis instäld.
Pingstdagen gingo årets nattvardsbarn till skrift i domkyrkan, som högtiden till ära var rikt blomsmyckad. Sång utfördes af den vanliga domkyrkokören.
Trots det kusliga vädret gjorde dock nationalgoodtemplarne annandagen, uppgående till ett antal af flere hundra personer, sin beramade utfärd till Brunbergs betning. Kallt var det förstås, så att kaffet tog slut genast, men sedan fick man hålla sig varm med lekar, varpkastning m. m.
Äfven i går, tredjedag pingst fortfor ruskvädret, men i dag ha vi åter sommar.
Landtmännen ha dock ej varit ledsna öfver ruskvädret, ty kornåkrarne började gulna af värmen, särskildt kornet på lerjorden hade af densamma blifvit illa åtgånget.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 28 Maj 1890
N:r 80