kom i dag på morgonen en medelålders man in på härvarande polisvaktkontor och berättade för stadsfiskalen. Det var stenhuggaren Johan Vilhelm Erlandsson, född i Stockholm 1850, men sedan 17 eller 18 år bosatt härstädes. Han hade föregående sommar och höst varit bortrest på arbetsförtjenst till Norrland. Under mannens frånvaro hade hustrun »legat inne med en annan karl», som det heter och följden häraf var, att då mannen på vintern hemkom, hustrun var hafvande.
Den 28 Maj framfödde hon ett flickebarn. Hustrun var efter barnsängen mycket sjuk, fick barnsängsfeber hvartill sedan sällade sig lunginflammation, så att hon ännu är sängliggande. Doktor Ramberg, som skött henne, hade bland annat äfven ordinerat morfinlösning, hvilket fans i hemmet i en flaska.
I går på eftermiddagen satt makarnes 14 åriga dotter med det lilla barnet i sitt knä, då Erlandsson häller upp en sked af morfinlösningen och ger barnet in densamma. Han säger sig icke egentligen veta hvarför han gjorde detta, men någon tanke på att döda barnet påstår han sig ej då ha haft. Emellertid blef barnet sjukt af morfinen och vid 9 tiden på aftonen tog Erlandsson sjelfva flaskan och hälde i barnet en del af dess innehåll. Detsamma upprepades sedan kl. mellan 12 och 2 i natt. Barnet lefde fortfarande, men började blifva alldeles svartblått och vid 8-tiden i morgse dog det. Dottern hade ej anat något ondt, då fadren gaf barnet in ur flaskan.
Så berättade Erlandsson för stadsfiskalen. Han häktades genast. Han lär under nattens lopp i hemmet gjort ett sjelfmordsförsök, hvilket dock misslyckats.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 11 Juni 1890
N:r 88