— Den engelske ångaren Dunluce, hvars strandning vi här om dagen meddelade, har ännu icke kunnat tagas at grund, oaktadt bergningsångaren Poseidon oupphörligen gjort försök dertill. I torsdags väntades till strandningsstället äfven Hermes. Akterskeppet af Dunluce står helt och hållet under och endast förskeppet är ofvan vatten. Egendomligt nog hafva dykarne icke kunnat upptäcka någon egentlig läcka i fartygets plåt utan tyckes det vara naglarna som sprungit vid grundstötningen; äfvenledes förefaller det egendomligt, att fartygets för vikit sig. Hårdt måtte dock ångaren stå fast på grundet, att döma dels deraf att Poseidon icke iyckats ensam taga den flott, dels deraf att kaptenen å Dunluce erbjudit 50 proc. af fartygets värde i bergarlön, men Neptunbolaget icke ingått på nämda anbud. Uppstår ogynsamt väder under de närmaste dagarne, fruktar man, att all bergning skall misslyckas och fartyget blifva fullständigt vrak.
— Sjöolycka i engelska kanalen. I onsdags afton i förra veckan sammanstötte i kanalen en engelsk ångare Marpessa med den holländska postångaren Prins Frederik, destinerad till Java med trupper, passagerare och last. En tät dimma rådde vid tillfället, hvarför båda fartygen gingo för endast half maskin, hvarjämte antalet af dem, som voro på utkik, hade förstärkts. Från intetdera fartyget kunde man märka det andra, förrän det var för sent att förekomma kollisionev. Marpessa träffade Prins Frederik midskepps och gjorde ett stort hål i dess sida ända ned till vattenytan. När alltså fartygen lade ut från hvarandra, rusade vattnet med stor häftighet in i den sistnämda ångaren, hvilken sjönk sex minuter efter katastrofen. Om icke disciplin blifvit iakttagen i så hög grad om bord å det sjunkande fartyget, är det troligt, att ytterst få af deombordvarande undkommit med lifvet, men soldaternas — till antalet 75 — goda föredöme var lyckligtvis smittande. Sjömännen, som icke ville visa sig mindre modige, gingo med ordning och omtanke till sitt arbete, och äfven passagerarne visade icke några tecken till panik. Båtarne sattes i sjön med jämförelsevis ringa svårighet, och passagerarne — qvinnorna först — skickades ned i dem och fördes öfver till Marpessa, Mycket besvär förorsakades genom passagerarnes dumdristiga försök att i sista minuten vilja rädda sina dyrbarheter. Ehuru fartyget var i hastigt sjunkande, riskerade ett fruntimmer lifvet för att bämta sitt penningeskrin, Ett annat måstg med våld hindras ifrån att springa tillbaka ned i den af vatten uppfylda salongen för att hämta en summa af omkring 18,000 kr. Under det att passagerarne instufvades i båtarne, företogs ett upprop med soldaterna, hvarvid befans, att 7 stycken — en officer, major van Eyk, samt sex menige, tillhörande den holländska kolonialarmén — saknades, Troligen hade det inrusande vattnet störtat öfver dem och kastat dem tillbaka, innau de kunde nå de öfre däcken, och när man sedan saknade dem, var det för sent att tänka på att göra något för deras räddning, Deras kamrater skulle nog velat göra försök dertill, men, som förhållandena voro, hade detta endast ledt till onödigt offrande af ännu flere lif, ty just som den sista båten lagt ut från Prins Frederik, försvann den stora ångaren i djnpet. Tillsammans 170 personer, af hvilka 83 tillhörde fartygets besättning, blefvo räddade, Under någon tid trodde man, att äfven Marpessa skulle sjunka, emedan hela förrummet blifvit fyldt med vatten genom ett gapande hål i den krossade bogen, men lyckligtvis höllo de vattentäta ekotten, och genom att kasta en del af lasten öfver bord samt genom åtskilliga andra åtgärder kunde man hålla ångaren flott och inkomma till Falmouth på fredagen. Förutom en åyrbar laddning af diverse varor gingo en million holländska gulden i reda penningar till bottnen med Prins Frederik.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 Juli 1890
N:r 102