Rubbningar i vår ångbåtstrafik

ha de senaste dagarnes stormar förorsakat.
Såsom i måndags omnämdes, hade »Visby» ingått till Fårösund och »Klintehamn» qvarlegat i Bargsvik. Den förra afgick icke förr än kl. 6 i morgse från sin nödhamn. »Klintehamn» afgick vid 10-tiden i måndags härifrån till Stockholm men efter att ha försökt taga sig fram ett stycke mot storm och sjö måste den vända samt länsa undan till Klintehamn, dit den inkom på morgonsidan. Den qvarlåg der till i morgse kl. 6. »Tjelvar» afgick till Kalmar i måndags afton kl. 10 och som ingenting hörts från honom får man väl antaga, att han lyckligt och väl framkommit samt är att förvänta hit i morgon med post, den enda vi då få ty från Stockholm hinna vi nvaturligtvis icko få båt förrän tidigast fredag morgon, om ens då.
»Gotland» afgick till Norrköping kl. 5 i morgse.
»Polhem» inkom hit från Stockholm kl. 1/2 1 i natt efter en jämförelsevis lugn resa.
Så mycket svårare var i stället resan upp till Stockholm i lördags, såsom vi då telegrafiskt omtalade. Ett det häftigaste oväder rasade hela tiden. Barometern stod ovanligt lågt, hade fallit mycket hastigt, så att man redan vid utgåendet kunde vänta, att det skulle blifva något af.
Men säkert anade ingen ombord, hur kusligt det skulle blifva under de tretton timmar båten, trots det att det eldades på duktigt, behöfde till Landsort. Från fören till aktern vräkte sjöarne öfver fartyget, slogo ned i maskinen, stänkte uppför hela skorstenen, pressade sig in genom de hårdt tillskrufvade salongsventilerna, genom tak och öfver dörrtrösklar. Det var i sanning hemska timmar, helst för dem som lågv och våndades i sjösjuka.
Full orkan rådde äfven hela vägen från Landsort och nära nog ända fram till Vaxholm. På Nämdö- och Kanholmstjärdarne yrde skummet så att vattnet så låogt man kunde se, liknade ett stort snöfält.
Framkomsten till Stockholm skedde kl. 5 e m.
I sammanhang med dessa trafikrubbningar anse vi oss böra framhålla skyldigheten rent af för vederbörande att hålla kommissionärerna på ångarnes destinationsorter i underkunnighet om fartygens öden efter afgången från Visby, derest det är möjligt. Derigenom besparas mycken oro och måaga bekymmer för en hel krets af folk, som på ett eller annat sätt ha intresse af att veta, hvar fartyget befinner sig. Nog hade: det t. ex.
varit lätt och billigt att underrätta derom i måndags morgse, att »Visby» icke afgått, utan låg i Fårösund. Dä en af våra öfriga skeppare slutligen under hela måndagen nära nog blifvit ibjälfrågad om ångarens öde och kommissionären nästan ibjälringd af samma anledning, måste sagde kapten telegrafiskt förfråga sig om hur det stod till och då först kom underrättelse derom.
En företänksamhet såsom den ofvannämda har man rätt att fordra af Gotlandsbolaget.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 22 Oktober 1890
N:r 164

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *