har på de senaste veckorna ktskilligt skrifvits. Bland annat har derunder dels framhållits en föregående krigsministers i andra kammaren fälda, förmodligen mindre väl öfverlagda och såsom påtryckning beräknade yttrande att Gotland under ett krig svårligen kunde räkna på någon hjelp från moderlandet, dels påpekats den något ovanliga uppfattning af fosterlandskärlekep, som tagit sig uttryck i en broschyr, den der synes ifrågasätta att en landsända derför att den genom sitt läge är mera blottad skulle påtaga sig uppoffringar för försvaret i vidsträcktare mån än öfriga delar af samma land.
Vill man veta, hvilken vind som för närvarande blåser på höjderna rörande Gotlands försvar, så lemnar den till årets riksdag afgifna regeringspropositionen derom en god vink.
Krigsministern har deri yttrat sig om de åtgärder, hvilka fordras för att med väpnad hand skydda vår neutralitet och hvilka icke kunna inskränkas till en blott nenutralitetsförklaring.
Han framhåller dervid, att ansträngningarne för närvarande böra riktas derhän
att de fasta försvarsanstalter, som till skydd för vissa särskildt hotade punkter i vårt land redan finnas, fullbordas och förbättras, så att de må komma i fullt försvarsdugligt stånd.
Eders k. m:t inser lätt, att jag härmed syftar på de befästningar, som hafva till uppgift att stänga inloppen till Stockholm och Karlskrona.
Jag förbiser dervid icke, att utom Stockholm och Karlskrona jämväl andra delar af vårt land fionas, hvilka i den nyss förutsatta händelsen af rustningar för neutralitetens upprätthållande komma att kräfva omfattande försvarsåtgärder. Jag tänker härvid företrädesvis på Gotland och Norrland.
Med erkännande af önskvärdheten deraf, att det fasta försvaret å Gotland snarast möjligt ordnas, anser jag mig emellertid ej för närvarande böra tillstyrka, att medel derför äskas; och hvad Norrland beträffar, lärer under nuvarande förhållanden i främsta rummet böra tillses, att dess öfra delar genom tidsenliga kommuuikationsleder bringas i fast förbindelse med återstoden af landet.
Det är visst icke första gången den tanken utkastas, att Gotland just i befästningsväg är för svagt försvaradt. Om den frågan ventilerades skarpt redan på 1850-talet. Hoppoms att tanken så småvingom mognar till verklighet.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 Januari 1891
N:r 13