Ett \”varsel\” för vår tid.
Vid Rysslands angrepp på Finland i Februari 1808, ingick det i ryssarnes krigsplan att vid första öppet vatten äfven besätta Gotland, för att derifrån anfalla Sveriges södra provinser och sålunda splittra vårt lands försvarskraflter.
På tjugu år, eller allt sedan 1788 års krig, då den på ön förlagda artillerifördelningen öfverfördes till Finland, hade inga trupper funnits på öv; förråden i vapendepöterna voro tömda, och en sjuttiosexårig vice landshöfding, öfverste Erik af Klint, en i ungdomen utmärkt duglig sjöofficer, men nu mera kraftlös gubbe, förde befälet öfver Gotland.
Under sådana förhållanden landstego den 22 April 1808 två tusen man ee utvaldt infanteri med ett sexpundigt batteri, under befäl af amiral Bodisco, i Slesviken i Grötlingbo socken. Det ryska infallet väckte både förskräckelse och förbittring. Man ringde i kyrkklockorna, vårdkasarna tändes och man skyndade att gå ”man ur huse”. Vid Fardhems kyrka, vid Ejmundså i Mästerby, vid Gothemså, vid Rute kyrka och flerstädes samlade sig bönderna, beväpnade med yxor, liar och påkar. Men snart fann såväl landshöfdingen som andra erfarna personer, att med sådan beväpning och utan befäl allt motstånd skulle vara ändamålslöst och endast leda till en onödig blodsutgjutelse. Befallning utfärdades derför till allmogen att återvända till sina hem, och den lydde, ehuru motvilligt, Med en skeppare, Peter Bahr, hade under tiden ränteriets medel blifvit i en öppen båt afeanda till fastlandet, hvarjämte man hos regeringen anhöll om skyndsam hjelp i öns så nödstälda belägenhet. Den 24 April inryckte ryssarne i Visby, utan motstånd eller utan att ett skott blef lossadt, och dagen derpå, den 25, utfärdade Bodisco en proklamation, som den följande söndagen skulle uppläsas i alla kyrkor, att han för hans kejsorliga ryska majestäts räkning tagit ön och staden i besittning, samt att han hädanefter såsom rysk guvernör förde, styrelsen öfver Gotland.
Hade ryssarne utan svårighet intagit ön, så fick dock deras eröfring den gången icke någon lång varaktighet. Så snart det i Stockholm blef bekant, att ryssarne landstigit på Gotland, beordrades genast kontre-amiralen, friherre Rudolf Cederström, ett med en afdelning af den utevarande stora flottan och med 1800 man af Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och konungens eget värfvade regemente samt något artilleri begifva sig till öns undsättning. Den 15 Mej ankrade den svenska eskadern i Samnbamn i Östergarns socken. Men redan innan den svenska styrkan kommit i sigte af ryssarne, förklarade sig Bodisco villig att utrymma ön, Han förband sig icke allenast att inom två dagar med sina trupper lemna Gotland, utan ock att till svenskarne öfverlemna sina vapen, sin ammunition och alla svenska kronan tillhöriga förråd, som ryssarne bemäktigat sig, För sin personliga del förband han sig att icke på ett års tid bära vapen mot Sverige. Den 17 kl. 4 på e.m. aftågade den i Visby förlagda ryska Bataljonen, förenade sig med de öfriga ryska trupperna samt afmarscberade till Slite. Samma dag och nästan på samma timme som ryssarne lemnade staden, inryckte genom en annan port en svensk jägarbataljon under befäl af kapten Barck. Den 18 inskeppade sig ryssarne i Slite och afseglade till Liban, sedan de till svenskarne aflempat 6 sexpundiga metallkanoner med tillbehör, 88 hästar, 1,419 oskadade gevär samt åtskilliga förråd af krut och utredningspersedlar. Många af ryssarne fanno återtåget så snöpligt, att de i förbittringen sönderslogo gevär och sabler.
Så slutade denna gång den s. k. »ryska invasionen». Bodisco hade visserligen yttrat: »Kejsaren af Ryssland anser Gotlands besitt-ning för sig lika vigtig som Finlands>; men han gjorde likväl ingenting för att åt kejsaren bibehålla denna »vigtiga besittning» hvaraf ock följden vardt, att han vid sin hemkomst föll i kejserlig onåd.
Det ryska anfallet på Gotland hade emellertid inneburit en varning, som bvarken regeriogen eller öns befolkning den tiden lät gå obeaktad förbi.
Tre år senare ansågo både Sveriges regering och Sveriges folk, att ön hade fått »ett sendt försvar» i Gotlands nationalbeväring.
en kan någon ännu hysa en sådan tanke?
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Mars 1891
N:r 36