höll sitt sedvanliga årsmöte i Silte skolhus fredagen 21 Augusti.
Redan på morgonen öfverdrogs himlen med svarta moln, hvilka dagen till ända utöste sitt innehåll. Till följd deraf var mötet ganska fåtaligt besökt; endast ett 20-tal lärare och lärarinnor hade infunnit sig. Bland deltagare må dessutom nämnas kontraktsprosten Alfvegren, kyrkoherdarne Löthberg och Åsberg samt pastor Husander.
Sedan deltagarns sent omsider hunnit samlas, öppnades mötet af ordf. hr Gahnström, Hafdbem, hvilken ock utsågs att leda dagens förhandlingar. Till sekreterare valdes hr Gardell, Lye.
Först afgjordes Sveriges allmänna folkskollärareföreninga ärenden. I frågan om ändring af föreningens program utspann sig en långvarig och understundom ganska liflig diskussion, under hvilken mötet delade sig i tvenne, sig allt mer och mer skiljande grupper: den ena yrkade på programmets bibehållande i sitt nuvarande skick, den andra talade för införande af orden: »på kristlig grund». Till. den senare gruppen hörde, utom de närvarande prestmännen, skoll. Olsson och Gardell. De ansågo, att föreningen borde i sitt program gifva tillkänna hvad has var och ville anses vara.
Till den förra gruppen slöt sig största delen af de närvarande lärarne. Under det att motståndarne mera sågo på frågans nuvarande ståndpunkt, skärskådade dessa henne från hennes uppkomst och tillväxt. De menade, att om man såge frågan genom embryologiens glasögon, skulle den te sig helt annorlunda än i sitt nuvarande skick. De ansågo det derför vara alldeles nödvändigt att införa de ifrågavarande orden, visst icke derför, att de skämdes för det kristna namnet, utan derför att föreningen växt ut ur och kommit till inom en kristen stat; om också enskilda medlemmar skulle visa sig vara besatta af rationalistiska idéar, så lär det väl icke hjelpa dem eller kåren att påhänga det kristna namnet såsom skylt och derigerom gifva dem fritt tillfälle att segla allt längre och längre under falsk flagg.
Diskussionen, som fortgick ända till kl. 2, hvarnader man gick både i djupet och på bredden, afslöts, sedan föreningen enhälligt beslutit stadgarnes oförändrade bibehållande. (De närvarande prestmännen gjorde icke, såsom stående utom föreningen, något yrkande).
Sedan kyrkan tagits i betraktande, och sångarne låtit höra sina röster, intogs middagsmåltid hos läraren på stället, hr Olssson, som gästvänligt mottog de församlade.
Eftermiddagens förhandlivgar togo sin början sedan vice ordföranden, hr Qviberg utsetts att leda förhandlingarne. Först diskuterades frågan om »bildandet af en sjukhjelpsföreniog för länets folk- och amåskollärarepersonal».
Inledaren, hr Gahnström, påpskade, huru staten visat sig vara obenägen att hjälpa i detta fall, hvilket bäst synes af den af lärarne inlemnade petitionens i ifrågavarande syfte olyckliga öde; vidare påpekades det svåra tillstånd vid en lärares sjukdom både för honom ejelf och hans familj. För utredande af frågan föreslog inledaren, att en komité skulle tillsättas, hvilken skulla gifva de olika kretsarne del af frågan. Sedan den sålunda kommit under diskussion i de olika kretsarne, skulle den förekomma på stiftsmötet i Visby för att der afgöras.
Herr Söderberg talade om lärarnes små löneförhållande och deraf följande svårighet vid vikaries aflönande, Yrkade på att staten måtte ingripa och göra något för denna viktiga frågas lyckliga lösande.
Hr Hemmander visade, huru sådana sjelfhjelpsföreningar redan äro bildade i många delar af vårt land och buru de der organiserats efter olika grunder, Tal. påminde huru som en ungefär lika lydande fråga hade förekommit i Silte skolhus för ett år sedan. Men frågan inlemnades af okunnighet om motiven vid årets riksdag om vikaries aflönande vid sjukdomsfall. Riksdagen 1890 beslöt med anledning deraf att i enlighet med statsutskottets hemställan en skrifvelse till k. m:t att regeringen täcktes taga i öfvervägande om och på hvilka vilkor statsbidrag skulle kunna lemnas till ordinarie lärare och lärarinnor vid rikets folk- och småskolor, som af sjukdom urståndsattes att fullgöra sin plikt. Med kännedom om frågans utgång vid riksdagen beslöts vid kretsmötet i Alfva att frågan skulle bordläggas, hvilket ock skedde. Vid årets riksdag var frågan ej före, möjligen kan den framkomma vid nästa riksdag.
Herr Lindal. Någon hjelp från staten var ej att vänta, utan måste vi se oss om efter bjelp sjelfva, ty i annat fall kunde hända att »kon dör medan gräset gror», Äfven obefordrade lärare borde få inträde i föreningen med en mindre afgifts erläggande. Betonade att en sjukhjelpsförening var behjertansvärd, ja nödvändig och att den mycket väl kunde realiseras utan att ruinera lärarne. Den enda svårigheten, enligt tal:s mening, vore förehyggande af strejk vid afgiftens erläggande. Tal. hade med ledsnad funnit att kamratanda icka vore densamma nu som förr.
Sedan åtskilliga talare yttrat sig, dels med förhoppning att kärlek och kamratanda skulle förebygga alla strejker i ifrågavarande fall, deis med tacksamhet för hvad staten har gjort för lärarekåren och i den förhoppning att den fortfarande skall omfatta skolan med samma intresse, afslöts diskussionen, sedan mötet antagit en resolution, som nära anslöts sig till inledarens förslag.
Sedan ordf. framburit sitt tack till mötesdeltagarne, afslöts mötet i skolan med bön och sång.
Omedelbart derefter höll prosten Alfvegren predikan i kyrkan. Till text hade valts 2 Kon. 4: 38—41.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 24 Augusti 1891
N:r 130