för Gotland har, som bekant, länsstyrelsen ingifvit förslag till landstinget, och hvarigenom ökadt skydd mot skogsförödelse på ön skulle beredas, i hvilket syfte k. befhde hemstält, att landstinget ville till k. m:t ingå med framställning i syfte att, jämte förordningen 10 September 1869, angående åtgärder till förekommande af skogssköfling på Gotland, måtte från och med 1 Juni 1892 för Gotlands län gälla hvad stadgadt är genom k. förordningen 19 Mars 1888, angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven afverkning å ungskog inom Vesterbottens och Norrbottens län; dock så: att såsom undermåligt anses barrträd, som afverkadt ej håller i genomskärning minst 21 centimeter vid storändan; att undermålig skog må utan särskildt tillstånd sågas till oundgängligt husbehof äfven vid salusåg, såvida behofvet styrkes genom intyg af två ojäfvige, trovärdige män.
Häröfver hade länsstyrelsen begärt hushållningssällskapets yttrande. Förvaltningsutskottet hade förordat detsamma. Endast jägmästare Sylvane ville ha detsamma skärpt derhän att undermålig skog icke heller finge inom länet försäljas, mot hvilket icke förslaget innehåller förbud. Hushållningssällskapet lemnade vid dagens sammanträde sitt förord till förslaget sådant det af länsstyrelsen uppsatts, dock med det tillägg, att måttet i storändan skulle tagas barken oberäknad, samt sedan konsul Karl Ekman hemstält om ej skäl vore att bestämma huru långt från marken storädan skulle räknas; han gjorde dock intet yrkande, sedan ordf. påpekat att detta icke på andra ställen visat sig vara af praktisk vigt.
Slutligen uttalade lektor Bergman lyckönskningar för förslagets framgång och tacksägelser till hr landshöfdingen, som bragt förslaget å bane.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 23 September 1891
N:r 147