Hablingbo, 11 December.
Invigningsfest. Hablingbo kyrka, som sedan 1 Juli varit stängd med anledning af en större och grundligare reparation invändigt har med denna dag åter öppnat sina portar för församlingens gudstjenst. Efterjatt en kör af blandade röster uppstämt. »Jag lyfter mina händer upp till Guds berg och hus» framträdde församlingens kyrkoherde för altaret, hållande ett tankerikt invigningstal, der vid bland annat betonades den förnyelse i anda och sinne, som kräfdes af församlingsmedlemmarna med anledrming af den fullbordade reparationen af templet.
Efter mässa och sång, bön och trosbekännelsens uttalande uppträdde å predikstolen kontraktets prost med sin kända vältaliga stämma inledande sitt ämne med orden: »Om dessa tego skulle stenarne ropa», Och »hvad manar oss helgedomen att tacka Gud för och bedja Gud om — hvarvid grundligt genomgicka kristna kyrkans symboliska bilder allt ifrån de tre östra fönstren, dopfunten, altaret, predikstolen ända till tornet med spira, klockor och gluggar — allt nya lärdomar och påminnelser för många och kanske de flesta bland åhörarne. Till sist framhölls betydelsen af den »sköna Herrans Gudstjenst», det liturgiska i gudstjensten från ingångspsalmen till välsignelsens uttalande, allt förmåner som hedningarne sakna och uttryckte talaren som ett önskningsmål templets öppnande äfven om hvardagarne der det bekymrade och trötta bjertat kunde mera ostördt få hvila och utgjuta sig för Gud. Detta och mera dertill gjorde denna aftonsång — den började kl. 4,30 e. m. och varade till kl. 7 — till en högtidsstund som väl sent torde glömmas af den talrika åhörareskaran som väl uppgick med barn till 1,000 personer.
Kostnaden för denna betydliga reparation har tagits ur kyrkokassan och belöper sig bortåt 4,000 kronor. Genom denna kassa har nu församlivgen blifvit i tillfälle att försköna sitt tempel, som i gedigenhet och stil torde godt täfla med t. ex, Öja, Grötlingbo och flera af öns kyrkor.
Och heder ba arkitekt och bygnadsmän, af hvilka de senare äro bofasta inom socknen och värda all aktning och tacksamhet likaväl som våra fäder och dem som satt församlingen i tillfälle att utan några vidare direkta utgifter åstadkomma depna bshöfliga och tidsenliga reparation.
På aftonen voro kyrkorådet, kontrollant, bygnadsnämd och ordförande, kyrkoherdar m. f. inbjudna till en enkel fest i prestgården.
Vamlingbo 12 December.
Vraket efter den vid Veatlandsholm förolyckade jakten »Kristian» från Burgsvik har af de senaste stormarne sönderslagits och delvis flutit i land. Den i nämde vrak befintliga jernlasten har å offentlig auktion försålts till ägaren af vraket V. Hanséa för en summa af 100 kronor. Meningen lär vara att upptaga densamma på sjöisen, när så lämpar sig, i anseende till det låga vattenståndet på platsen som omöjliggör detta arbete på annat sätt.
Såsom egendomtigt förtjenar antecknas att vår kyrkoherde, P. R. Kullin som i morgon, tredje söndagen i advent, håller sin profpredikan i Hejde, äfven profvade på samma dag i Vamlingbo för öfver ett tiotal år sedan, och då med den utgång att han erhöll platsen. Om nu samma förhållande skulle inträffa, förlorar kommunen en i dess angelägenheter dugande och pålitlig man, som det torde bli svårt nog att ersätta.
Södra Gotland, 12 December.
En hersklysten gumma, enka efter en arbetare, finnes i en socken på söder, Sin hemmagitta son och dennes hustru håller hon riktigt i tygel, om jag så får uttrycka mig, och dessa våge ej knota det minsta utan fördraga tåligt den despotiska gummans nycker. Ett exempel, berättadt för Eder meddelare af en närboende person, kan här anföras. Tidigt en morgon för kort tid sedan kom en främmande person i ett ärende till stället och blef insläpt af gumman, husbonden i huset. Inkommen i stugan förvånades den besökande af att finna husets son ligga — under bordet, och ännu icke unpstigen. På tillfrågan hura härmed förhölle sig, berättade denne (sonen) sedan gumman gått ut, att mor tvang mig att ligga under bordet och min hustru att ligga på loftet. För att öfvertyga sig om att jag ej skall springa upp till gumman min om nätterna, har hon, den obarmhertiga nattpolisen som jag alltid kellar henne, stundom bundit mig fast vid bordets fötter under nätterna. Det hela låter otroligt, men min sagesman påstår det är fullt sanningsenligt, men tillägger derjämte att hjelten i det husliga dramat, sonen, vid vissa tider ej är vid fullt normal sinnesförfattning.
Burgsvik, 11 December.
Spara skogen! Denna uppmaning, hur ofta än framstäld, tycks intet gehör vinna åtminstone på södra delen af ön, der skogen sköflats och ej en gång ungskogen sparats; allt har gått under auktionsklubban. Dertill ha nog laga skittena i sin mån bidragit, men på många ställen spelar också vinningslystnaden hufvodrollen; en följd af de oskäligt höga vedprisen, Häromdagen hölls auktion hos en bonde i Hamra å en mängd unga smala spiror, hvilka betalades oskäligt högt. Såt,tx, betalades små spiror, ej större än ett par karlar med vanlig styrka lätt kunde bära dem längre stycken med 1,75 till 2 kronor stycket. Samme person har å flere föregående auktionergförsält,ungskog å ett större fält, utan att något försök till ätersådd å stället af tallfrö synts till. Markensär dessatom otjenlig till odling.
Bockduell. Då häromdagen ett par baggar utsläptes bland några tackor, började de förr så goda kamraterna att rivaljsera mot hvarandra. Med högburet hufvud intogo de behornade rivalerna en utmanande ställning, som snart artade sig tillen sammandrabbning, med tackorna som sekundanter,. Fåraherden, som aflägsnat sig ett stycke, hörde »smällarne», begat sig skyndsamt tillbaka men innan han kom fram till stridsplatsen låg den ene kämpen i döden så stilla som »elfvor på äng», under det den segrande lugnt betraktade sin fallne motståndare.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 14 December 1891
N:r 194