Södra Gotland, 14 Januari.
Hemskt sjelfmord. Såsom förut nämts bortgick f. d. hemmansägaren Lars Anderson Vestergårda i Sundre sistl. 7:de Januari vid half sextiden på qvällen från sitt hem, utan att låta sig afhöra. Med anledning deraf företogs, med sockenhjelp, spaningar öfverallt i kringliggande trakter, efter den försvunne, men allt utan resultat tills i går morgse, då man kom att undersöka en ovanligt djup brunn, strax bortom Sundre kyrka, i en äng, och der påträffades verkligen liket efter personen ifråga, med hufvudet nedåt i stående ställning och med en större sten, fastgjord medels ett rep vid halsen, Om orsaken till den förtviflade gerningen tslas allmänt att A., som var enkeman sedan några år tillbaka, stått i förtroligt förhållande till en tjensteflicka, hysrat följderna blifvit synliga, hvilket föranledt hans uteslutande ur en religiös församling der han som medlem var inskrifven. Nog af att han nu åter varit föreslagen till inträde igen, sedan han vid jultiden bekänt sitt brottsliga förhållande till flickan och erhållit förlåtelse derför af sina meningsfränder m, fl.
Men nu tillstötte vissa betänkligheter, såsom att han trodde sig vanärad af menskligheten, samt förmodade ersättningsanspråk från flickans faders sida, hvilket allt — så påstås med trovärdighet — befästade honom i beslutet att förkorta sitt lif. — I den dödes portomonä påträffades och kort före hans återfinnande, ett pappersblad hvarpå stod skrifvet huru hans penningar skalle fördelas åt hans barn, samt några religiösa ord, som tydde på att verkligen mannen afdagatagit sig sjall. Genom fotspår i snön, har man sett att han, antagligen kort före sjeltmordets begåonde, gjort besök & kyrkogården vid sin bustrus och barns grafvar, hvarefter han sedan på en stenvast uppletat en passande sten, till att hänga på sin hals, för att såmedels omöjliggöra byarje för:ök till räddning, i fall liisbegäret skulle vakna under utförandet af brottet.
Influensan griper starkt omkring sig på landsbygden å söder. I många hus ligga flera familjemedlemmar hårdt angripna.
Ett klingande slädföre har på senare tiden varit rådande, så att sten- och skogskörslor, samt framför allt stängselforsling från norr nu kunnat företagas.
Burgsvik, 14 Januari.
En särdeles lyckad och angenäm barnfest firades af Öja, till öfver 100 uppgående, skolbarn sistlidne gårdagsafton på initiativ af fru Hansén, Burgsvik, jämte en del andra barnavänner.
Vid 5-tiden på aftonen inströmmade barnen i C. Anderssons, Domerafve förbyrda stora, rymliga sal, der 2 större och 1 mindre julgran, fullsatta med ljus, vinkade inbjudande barnen till sig. Sedan samtliga barn trakterats med kaffe och dopp inleddes egentliga festen med afejungande af ps. 24 v. 1 under ledning af församlingens folkskollärare, hvarefter kyrkoherden på stället i ett kortare tal påminte barnen, att vara riktigt glada och känna sig lyckliga som bröder och systrar, ty de voro af alla närvarande hjertligt väl komna till att sjelfva fröjdas och bereda närvarande föräldrar och barnavänner glädje med sina lekar kring ??? på den tilländagångna julens sista afton d. s. k. Knutsdagen.
Nu vidtogo ringlekarne; både äldre och yngre barn deltogo deri med hjertans lust under ledning ef församlingens 2 lärarinnor och några andra äldre personer, ibland hvilka särskildt värden på stället utmärkte sig för sin uppfiningarika förmåga att roa och sammanhålla — barnaringerna. Under pauserna sjöngos både af folk- och småskolans barn vackra sånger under ledning af lärare och lärarinna, Men tyst! Hvad var dei? I ett nu höres sång från en qvartett af herrar på Burgsvik från ett angränsande ram — hvad sången klingade härligt in i salen. Man fick höra »Djupt i hafvet m. m.», Norden är ett brödralag» m. fl. Så börjude ringleken igen, Hvad glädjen lyste ur de smås ögon, hvad de trampade takten, hvad de jublade! Det kändes riktigt godt att åse barnens oförstälda glädje.
Vid 3/4 till 10 upphörde lekarna, då pastorn trädde in i barnaringen, som uppmärksamt lyssnade till ett kortare föredrag öfver.
Dav. ps. 127: 3.
Innan derefter, inemot half 11, uppbrottet skedde, utdelades till samtliga barn at Öja skolangdom af bokhandlare Nyberg, Visby, godhetsfullt skänkrta SN af Herr Kristens Ottefärd, juldikt af Algot Sandberg, af särskildt intresse för härvarande barn och befolkning, ibland hvilka ännu lefver pastorus i Öja, Herr Kristens underbara resa såsom en kär tradition från slägt till slägt.
Så plundrades granarna 3 sitt rika innehåll och eu hvar fick sin del deraf utom de många andra goda saker: tplon, saft, kakor, som de under aftnoen erhållit.
Festen, så i sann mening glädjande för barn och föräldrar, är nu ett minne blutt, det minnet torde länge lefva hos de kära barnen.
Hamra, 13 Jan.
Från senaste kommunalstämman i Hamra kan antecknas, att, som kronolänsman J. A. Lindström, Öja, hvilken varit stämmans ordförande under 22 år med ett och annat omval, var förhindrad att innebafva denna befattning, emedan han ej var »boende> inom socknen, valdes i hans ställe hemmansägaren H. Ödman, Botreifs. Stämmans vice ordf.
blef L. Hallbom, Suders.
Stämman beslöt att genom trenne dertill utsedde personer ingå till general-poststyrelsen med anhållan att få posten fortskaffad fram och åter mellan Burgsvik och Hamra en gång i veckan. Kommunen fortskaffar den en gång.
Skrifvelsen lär i dessa dagar afgått.
En understödsförening är sedan omkring 2 år bildad i Öja, hvilken bland annat godt som den verkar till julen upptager gåfvor såväl i penningar som in natura för att sedan utdela dem till socknens fattige.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 15 Januari 1892
N:r 7