ha det senaste dygnet haft allt annat än lustresor att göra, och mången torde ej hafva en föreställning om, hvilket slitarbete såväl befäl som besättning under sådana förhållanden har att fullgöra. De äro också hvar och en i sin stad värda allmänhetens synnerliga tacksamhet för det modiga och sjelfuppoffrande sätt, hvarpå de — ingen nämd och ingen glömd — fylla sina plikter.
Trots den svåra stormen i söndags natt, som bragt sjön i ett förfärligt uppror, afgick dock »Polhem» härifrån kl. 2 på morgonen. För att möta de öfverbrytande sjöarne, som i kölden naturligen skulle iskläda fartyget, hade däcken beströtts med salt och man var äfven beredd att med tillgävglig ånginrättning söka befria sig från denna barlast, som kan blifva ytterst vådlig.
Efter nära 11 timmars kamp mot storm och brytande sjö, nådde Polhem Landsort, kl. 4.tiden i går e. m. passerades Dalarö, men först kl. 10,30 på aftonen hade ångaren nått Stockholm.
Vid 7-tiden i går afton möttes Polhem af den på nedgående hit stadda »Klintehamn», som icke hade det mycket mindre svårt, om man dock undantager, att han hade vinden med sig. Till följd af den rasande blåsten, flög snön i yrande massor öfver de stora fjärdarnes Jstäcken ned i den uppbråkade isrännan och bildade sig der till famnsdjup sörja, i ogenomtränglighet liknande packad sand. På sina ställen var denna sörja omöjlig att komma igenom, utan måste ångaren gå in i den fasta isen, som lättare forcerades. Man kan göra sig en föreställning om svårigheterna, vär man får höra, att rännan omedelbart efter Polhems framfart låg lika kompakt sörjfyld, som om en ångare aldrig der hade passerat.
Först kl. 3 i natt nådde Klintehamn Landsort — således efter 15 timmars arbete, och kl. 1/2 11 lopp ångaren in i vår hamn efter en af de hittills svåraste resorna under vintern.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 15 Februari 1892
N:r 25