Norra häradsrätten. (Länsfängelset).
Fortsatt ransakning hölls i går med för stöld häktade arbetaren Gustaf Ahlstrand från Stenkyrka, som fortfarande förnekade, att han stulit det minsta grand. Allt som man vill lägga honor till last, vore bara osanning. Ett vittne, enkan Anna Jakobsson, som bor alldeles invid Abletrands bostad i Stenkyrka, intygade, att Ahlstrand åtminstone ieke på sista året varit inne i Visby, hvadan han således ej heller kunnat der upphandla de matvaror man hos honom påträffat. Detta vittnesmål bestred Ablstrand och mötte med bånskratt det vittnets påstående, att ban vore utfattig Han hade haft flere tusentals kronor och hade 800 kronor utlånta.
För rätten företeddes ett intyg från en del sockremän i Stenkyrka, hvilka kännetecknade Ahlstrand som en farlig person, som de ej vågat anmäla för hans upprepade stölder, enär Ahlstrand hotat att tända eld på dess hus och hem.
Rörande Abhlstrands föregåenden upplystes att han redan 1859 stälts under framtidens dom såsom misstänkt, men ej öfverbevisad om tredje resan stöld. För resande af lifsfarligt vapen hade han fått böta 20 daler. År 1881 hade han af norra häradsrätten för uppsåtlig misshandel å allmän väg, för pådiktande af brott å annan person m. m. dömts att böta 400 kr. samt att undergå 4 månaders fängelse. Tillspord härom medgaf Ahlstrand att han »suttit inne» 6 månader, men inte för något brott — »kommer aldrig på fråga» — utan »för Skaraborgs län».
Åklagaren begärde och erhöll uppskof med målet, till dess Ahlstrands sinnestillstånd hunnit på vederhöåligt sätt utrönas.
För fosters läggande å lön ransakades 29-åriga pigan Anna Desideria Jakobsson född i Kräklingbo, nu sevast i tjenst hos fanjunkaren Österberg vid Hejdeby i samma socken.
Dels af polisprotokoltet, dels af förhöret inför rätten framgick, att svaranden, som förut haft 2 oäkta barn, af hvilka ett lefde, dolt sitt hafvandeskap, Efter det hon på aftonen 23 eller 24 Februari gått till sängs i köket, der hon hatt ain sofplats, hade hon nästan utan smärta framfödt ett foster, hos hvilket hon vid efterseende sade sig ej ha kunnat Hörmärka något lif, hvarefter hon tvättat detsamma och sedan på morgonen burit upp och lagt det i sin kista på loftet, till dess hon ett par dagar senare spikat in det i en låda och gräft ned det i gödseln i lamhuset, der hon sedan sjelf vid länsmännens ankomst och efter det hon först förnekat att ha födt barn, slutligen framtog detsamma. Obduktionsprotokollet meddelade, att fostret varit fullgånget och gjort försök att andas, hvilket försök dock hindrats genom qväfning, som sannolikt uppstått derigenom att fostret saknat nödig omvårdnad vid födseln.
Anna Jakobsson förnekade på det bestämdaste att hon tagit sitt barn af daga genom någon handaverkan eller att hon haft för afsigt att bringa det om lifvet, derest hon förmärkt något lif hos detsamma.
Hon dömdes för fosters läggande å lön till 6 månaders straffarbete.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 30 Mars 1892
N:r 49