kan man nu efter hand börja draga slutsatser, sedan år efter år allt fullständigare uppgifter ingått efter det förbättrade formulär, statistiska centralbyrån utsände år 1885 och som första gången begagnades för uppgifterna rörande samma år. I jordstyckningstabellen uti den nyligen utkomna berättelsen för 1890 finner man endast siffrorna för Vesternorrlands, Jämtlands och Norrbottens län tryckta med de s. k. engelska typer, hvilka gifva till känna, att primäruppgifterna antingen äro af åldre datum eller så ofullständiga, att sammanräkningen ej utan förbehåll får tagas för god. Nödigt afdrag får ock göras för primäruppgifternas noggrannhet. De lemnas, som kändt, till regeln af kommunalordförandena, i hvilkas fria skön det ligger att dervid gå noggrant eller slarfvigt till väga.
Det föreligger dock numera en följd af sex år, hvars siffror torde vara åtminstope så pass exakta, att de i det stora hela visa rätt.
Att det lilla jordbruket i vårt land är det vida öfvervägande, är kändt, och det framgår äfven vid statistiken, som visar följande fördelning för 1890. I förhållande till hela antalet brukningsdelar utgjorde brukningsdelarne på
Om man räknar det lilla jordbruket till 20 hektar eller omkring 40 tunnland och derunder, visar sig, att 88,8 proc. af samtlige jordbrukarne tillhöra denna klass, medan blott 11,2 proc. bruka större jordegendomar. Andra gruppen, på 2—20 hektar, är den största, omfattande två tredjedelar af samtlige brukare.
Elfsborgs läng södra del och Gotland utmärkas genom relativ minskning af första gruppen brukare, de på 2 hektar och derunder, men ökning af andra gruppen, den på 2—20 hektar, hviken äfven tillhör det lilla jordbruket. Vi taga som exempel Gotland:
Gotlands Allehanda
Måndagen den 4 April 1892
N:r 52