Från landsbygden.

Mellersta Gotland, 19 April.
Djurplågeri. Tidigt i lördags morgse, medan snön ännu låg på jorden, körde en landtman från Halla in till staden med släde, förspänd med en häst. På aftonen då återfärden, företogs, hade hvarje snökorn gått af marken; ändock körde bonden i sin släde den 21/4 mil långa vägen i flygande fläng, Hur detta skulle fresta den stackars hästkraken behöfver ej nämnas.

Stenkyrka, 17 April.
Nidingsdåd. Härom natten afskars för handl. A. N. Engström härstädes några unga alléträd, slående vid allmänna vägen bredvid herr E:s butik. Antingen okynne eller iilvilja varit orsaken till nidingsdådet, vet man ej, fnen kan det förra antagas, enär herr E. är en allt för afhållen man att någon med uppsåt af hätskhet skulle kunna vilja göra något dylikt.

Ej mindre än fyra af socknen ägda hus för fattiga finnas inom kommunen, och ändå skall det ena fattighuset vidbyggas för lemnande af större utrymme och detta fastän en stor bop fattiga åtnjuta understöd i hemmen!

Stadgar för en kreatursförsäkringsförening inom socknen antogos på sista ordin. kommunalstämma.

Säljagt på landbacken. Då en arbetare för en vecka sedan gick längs sjö tranden; märkte han en besynnerlig »hög» ligga ett bra stycke från efjön. Kommen närmare såg ban en gäl som bäst höll på med sin middags lur. Med ett par slag öfver nosen med en brädribba förpassade han »strömmingsjägaren» till de sälla jagtmarkerna. Exemplaret var en i vinter född unge, men rätt stor för sin ålder.

Södra Gotland, 18 April.
För ett elakt missöde var en person från en socken på söder, utsatt för en liten tid sedan.
Personen i fråga hade förfärdigat en större s k. ålryssja, och för att bevara densamma från mask och röta kom han på den ej ovanliga idéa att inkoka benne i tjära. För detta ändamål tog mannen en större gryta till en del fyld med »preparationsmedlet» och stoppade så ned ryssjan i kärlet, hvarefter alltsammans sattes på elden för att riktigt: bli:va genomkokt. Men ödet var den stackars fiskemannen oblidt, ty bäst det var fattade elden tag i grytans innehål, och allt stod genast i ljusan låga. Mannen blef föriviflad öfver sitt fångstredskaps belägenhet och sedan han en stund förgäfves sökt att släcka det allt högre flammande bålet, sprang han till brunnen efter ett ämbar vatten, hvilket han burdus slängde midt i — grytan. Hvad som derefter följde låter sig lättare tänkas än beskrifvas, ty tjärbecket sprutade omkring öfverallt, och ett under var att vår man slapp tämligen helskinnad från affären.

En lustig episod tilldrog sig för litet sedan hos ett bondfolk i samma trakt. Dit ankom nämligen en qväll en kringvandrande f. d. handlande och begärle herberge för natten, hvilket ock beviljades konom. Som det var Kallt flammäde en duktig brasa i spisen och matmodren i huset hade på en stol i spiselvrån stält ett stenfat innehållande kakdog för jäsning, Sedan den trötte vandraren en stund i stående ställning njutit af värmen framför kakelugnen, tyckte han det vore godt att få sätta sig, och i den mörka vrån stod ju en stol, hvarför han med en ljuf suck helt plötsligt sänkte sin lekamen direkte i — fatet, Kratsch! ljöd det, och förfärad rusar främlingen upp och fioner med förvåning att ban på ett ganska »ovanligt» sätt varit matmor bebjelplig med att »älta» degen, ty så väl rock som byxor buro tydliga spår efter sin beröring med det sönderkramade fatets innehåll. Till råga på olyckan, inträdde i detsamma husbonden i huset, och seende sin gäst »akterut» eå egendomligt »beprydd» gaf han sin munterhet luft i ett skallande skratt, som än mer tillintetgjorde den snopne mannen.

Vamlingbo, 19 April.
Såsom något ovanligt kan antecknas att sistl. 13 dennes hade man ett präktigt slädföre här på e. m, hvilket älven af många begagnades. Väderleken, som nu en tid bortåt varit mycket vinterlik med snö och frysköld, tyckes nu ändtligen att bli mera vårlik, i det att frosten om nätterna nu på sista tiden upphört. Den af en och annan påbegynta vårsådden har naturligtvis blifvit afbrutenv, och delvis tror man åtminstone ej att den blir upptagen förrän i nästa månad, beroende på väderlekens ställning.

Sistl. Påskdag inkom en okänd, större lastad ångare, antagligen för motvind och lade sig till ankars utanför Sundre sockens vestkust. Så snart vinden bedarrat och vändt åt anuat håll fortsatte han emellertid resav, antagligtvis österut.

I går var »Klintehamn» i Burgsvik för första gången i år under sin nye befälhafvara kapt. Soöbohm, som af alla helsas med glädje. Mycket folk ver samladt, äggkäringar ej förglömmaades, då ångaren lade till vid bryggan.

Auktion å spanmål hölls här i dag i sockenmagasinet, då råg betingade ett pris af 10 kr. 80 öre och korn 10 kr. 20 öre, allt för hektoliter.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 April 1892
N:r 59

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *