väckte lektor Bergman i går hos stadsfullmäktige en motion.
Motionären betonade först, att stenläggningen å gatorna i allmänhet vore mycket dålig samt att vi nog ej på länge finge råd att förbättra dem, hvadan man borde undvika allt som onödigtvis gjorde dem sämre. Dit hörde, enligt motionäreos mening, det sätt, hvarpå gatorna sommartiden befriades från gräs, hvilket tillgick så, att det bortskars med knifvar eller andra hvassa redskap, hvarigenom en del af den mellan stenarne liggande mullblandade sanden borttogs och gata derigenom blefve ännu mera knaggliga än förut, så att man lätt mellan »detta system af knölar, taggar och spetsar», kunde slinta med foten och\’ skada sig. Visserligen tillkonstlades härigenom för främlingen ett sken af liflig trafik, men & andra sidan blefve gatorna allt mera obeqväma och afskräckande för sommargästerna och dessutom tillintetgjordes den i sanitärt hänseende välgörande verksamhet, som i naturens stora hushållning åt dessa tusentals millioner grässtrån är till vårt bästa anvisad.
Då motionären ansåg, att den kungörelse af 1865, som vid vite ålagt husägare att utanför sin tomt låta borttaga å öppen plats, gata eller gränd växande nässlor, tistlar eller annat högväxt ogräs, vore alldeles tillräcklig för befrämjande af gatans snygghet, föreslog han att stadsfollmäktige ville ingå till länsstyrelsen med anhållan om upphäfvandet af 1885 års kungörelse angående allt borttagande af gräs från gatorna och återupplifvandet af ofvannämda kungörelse af 1865.
Motionen remitterades till drätselkammaren.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 11 Maj 1892
N:r 71