har i dag hållits rörande eldsvådan vid Mellangatan i måndags, dervid de personer, som förut vid polisundersökningen hörts, fiogo upprepa och vidgå sina dervid gjorda uttalanden. Rörande eldens utbrott, tycktes framgå, att den först iakttagits genom eller ofvanför fönstret i materialbodens nordvestra hörn.
Ett uppslag till spårandet at dess verkliga orsak tycktes man dock vid förhöret få.
Hustru Kristina Pettersson från Österby berättade nämligen, att då hon på måndagsmorgonen strax efter kl. 9 kommit Mellangatan framåt från söder för att bära omkring mjölk, bade hon vid materialbodens nordvestra hörn, alldeles intill fönstret, som visserligen var stängdt med en lucka, men dock hade stora springor, iakttagit tvänne lika stora pojkar om 12—13 år, välklädda i blåa kostymer och blåa mössor, sysselsatta att med en tändsticka tända eld på en cigarrstump. Hustru Pettersson hade då för sig sjelt undrat öfver, att man i stader kunde tillåta sådant vårdslöst handskande med elden så nvära ett gammalt hus, men hade dock ej lagt saken vidare på sinnet. Gossarne hade, sedan de tändt cigarren, tillsammans begifvit sig utför gränden, som löper förbi Börsen, nedåt Strandgatan.
Hemkommen till Österby hade hustru Pettersson ör sin man och sin sonbustru, fortfarande med förvåniog öfver slik vårdslöshet om elden, omtalat episoden med de tv& pojkarne, då det strax derph börjat klämta: »Min söte Gud» — hade då eumman utropat, »nu ska ni få se att det brinner i den gamla boden!»
Och gumman hade, som bekant, rätt.
Förhöret uppsköts till måndagen, hufvudsakligen för hörande af det brunna husets ägare, byggmästaren Kihlberg, hvilken af laga skäl var hindrad att idag inställa sig.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 20 Maj 1892
N:r 76