i riksdagen rörande befästningarna vid Tingstäde.
Första kammaren.
Forts. o. slut fr. föreg. nr.
Friherre Klinckowström: Jag vill yttra endast några få ord med afseende å denna vigtiga friga.
Det behöfves snart sagdt inga militäriska kunskaper, synes mig, för att klart inse, att i händelse af- ett större krig med Östersjön såsom krigsteater, det för Sverige är omöjligt att skydda Gotland för främmande makters ockupation; Denna så kallade Östersjöns perla är så dyrbar för krigförande främmande makter i Östersjön, at: det icke lider något tvifvel derom, att den blifver ett af de förata objekt, som dessa makter komma att kasta sig öfver och besätta. Vid tanken på hvilka ofantliga militärmakter som omgifva Gotland, nämligen Ryssland, Tyskland och England, tyckes det för hvar och en böra vara alldeles klart, att det är för oss omöjligt att skydda denna ö. Enligt min mening finnes icke annat än ett sätt att bevara Gotland åt Sveriges rike, nämligen att på diplomatisk väg få de stora militärmakterna att förklara Gotland för neutralt område. Att detta ej är omöjligt, lager jag för alldeles afgjordt. Jalousien mellan nämda tre makter är nämligen så stor, att jag tror, det de ekola ingå på denna neutralitetsförklaring, på det att icke en af de tre vid ett utbrytande krig skall göra sig till herre öfver denna dyrbara ö.
Det är på denna grund, som jag tror, att hvarje större anslag för att söka under krig bevara Gotland åt oss är bortkastade penningar. Och jag yrkar d.rför bifall till statsutskottets förslag.
Friherre von Kræmer: Jag skall börja med en bekännels att det var med ytterlig motvilja, jag slutligen i utskottet slöt mig till det afetyrkande resultat, hvartill. utskottet kommit. De åsigter, jag nyss vid bebandliagen af en annan punkt uttalat, angående hvar det vore för oss lämpligt att anlägga befästningar, torde tillräckligt belysa, att det enligt min mening — om något skall befästas det är just de yttre, farligaste punkterna, der sådånt bör komma i fråga. Om vi kunde åstadkomma ett verkligt kraftigt befästande af Gotland, skulle troligen de medel, som härtill användes, icke, såsom den siete talaren yttrade, vara bortkastade penningar, utan ganska sannolikt vara väl använda. Ty om kriget komme” att föras på hittills vanligt sätt, och om det ej räckte alltför länge, innan vi finge hjelp, kunde dock i en fästning den styrka; som fonnes på Gotland tillgänglig, hålla sig, och då vore det icke vid fredsslutet ett fullbordadt faktum, att Gotland vore eröfradt. Är det deremot taget, är det mer än tvifvelaktigt, buru vida vid uppgörelsen icke den lilla statens intressen tå sitta emellan.
Att på diplomatisk väg söka åstadkomma Gotlands neutralisation, lärer evårligen kovna lyckas; och som i alla fall frågan härom hör, så att säga, icke till tjerde, utan till tredje hnafvudtiteln; lemnar jag densamma.
Det andra skälet, hvarför jag slutligen bestämde mig att vara med om det afstyrkande utlåtandet, var, att jag befinner mig på ungesamma ståndpunkt som friherre L-ijonbufvud, hvilken icke finter sig kunna göra något yrkande i anseende till då för och emot, som här göra något yrkande, utan måste besluta sig för endera, och då tyckte jag; att betänkligheterna för ögonblicket voro öfvervägande. Och då; ej heller var föreslaget något annat påbörjande af befästningar än ett simpelt exproprierande af mark, hvarmed väl kan anstå till ett aanat år, då ritaingaraa äro färdiga, kostnadsberäknarne eniga och det verkligen blifver på tal att anlägga befästningar, beslöt jag mig för att biträda det afstyrkande utlåtandet.
— För öfrigt är det mig fullzomligt likgiltigt, om kammaren i denna punkt ej bifaller statsutskottets — utlåtande, men jag är ex officio skyldig att yrka bifall till detsamma.
Herr Bergström: I motsats till den siste talaren tager jag mig friheten att yrka bifall till k. m:ts proposition. Enligt min tanke är detta ärende icke så outredt, com stateutskottet förmenat, hvilket förmenande gifvit utskottet anledning att hemställa om afslag å k. m:ta proposition, Utskottet säger sig icke vilja »ingå i pröfning huruvida; med uppförande af permanenta befästningar å Gotland, det dermed atsedda ändamål i verkligheten skulle vinnag; men då fullständiga ritningar och kostnadsförslag sill befästningarna ännu ej hunnit uppgöras har utskottet funnit frågan erfordra ytterligare utredning.
Går man nu till handlingaraa i målet, fioner man, att alla militära sakkunnige, som undersökt förhållandena på Gotland, för att utse en lämplig plats för en befästning, äro ense derom, att Tingstäde är det enda ställe, som kan komma i fråga. Schefen för fortifikationen har förklarat, att, enligt de undersökningar, som vid så väl flera föregående som 1891 års fälttjenstöfningar med fortifikationens officerare verkstälts, och hvilkas resultat jämväl bekräftats af scheten för generalstaben vid de besök, som han tillsammans med schefen för fortifikationen gjort å ön, den enda försvarsställning uti det inre af Gotland, som gig för ifrågavarande ändamål, vore trakten kring Tingstäde.
Nu är jag för min del, utan att vara sakkunnig, dock på det klara med, att en dyrbar sjöbefästning icke kan komma i fråga, utan att man äfven på Gotland får söka åstadkowma en befäsning i det inre af landet, tjenlig att vara en stödje- och replipunkt för det fåtaliga manskapst. Man bör, enligt min tanke, gifva något på hand, att Gotland skall få en sådan befästning.
Den 24 April 1808 inryckte ryssarne i Visby; På samma dag 1892 har Gotlands försvarsförbund affärdat en skrifvelse till k. m:t, deri det uttalar »den fasta och ödmjuka förboppning, att riksdagen, såsom representerande Sveriges folk, skall i likhet med hvad Sveriges regering redan gjort, ådagalägga högsint nitälskan för värnandet inödens stund af den aflägsna öns trygghet samt dess svenska sjelfständighet och frihet».
Jag kan icke föreställa mig, att man säger något afgörande ord i afseende på sjelfva sättet för befästningens utförande, i fall man beviljar det anslag, som k, m:ts proposition, äro de begärda medlen afsedda till inlösen af mark å Martebo myr. Ju längre torrläggniogen af denna myr fortgår, dess dyrare blir marken, och derför bör inlösen ske ju förr dess hellre.
Någon nämde samtalsvis till mig, att det ju icke kan komma i fråga att anlägga någon centralfästning på Gotland. Det är icke fråga om att anlägga någon centralfästving.
Den ifrågasatta befästningen är icke i någon mån att likställa med Karlsborgs fästning.
Det är icke meningen att der förvara rikliga förråd, utan meningen är att för den svaga öbeväringen få en fast punkt, der den kunde försvara sig.
Jag skall icke inlåta mig på att afgöra, huruvida schefen för laudtförsvarsdepartementet: eller schefen för fortifikationen har rätt i afseende på detta verks beskaffenhet. Jag vill dock säga, att jag är kanske mera benägen för att gifva den senare rätt och antaga, att det kräfves tre;permanenta fästen för att inrymma öns milltära styrka. Men derom är ju icke fråga nu. Mean gifver gotländingarne på hand, att de skola få en sådan befästning, som de så lifligt önska.
Hvad beträffar en föregående talares yttrande, att man icke kan försvara Gotland, så tror jag icke derpå. Den, som vill försvara sig, kan försvara sig, Hade grekerna tänkt annorlunda, vär Asiens barbarer under Artaxerxes\’ och Xerxes\’ regeringar framryckte mot Grekland, hade de blifvit nnderkufvade. De trodde på: möjligheten att försvara sig och de försvarade sig. Och slutligen blef det de, som inträngde i och blefvo herskare i barbarernas land.
Herr Philipson: En ärad talare har nyss yttrat, att Gotland, denna Östersjöns perla, vore dyrbar för stormakterna. Men är det så — och det är nog så — är den ändå dyrbarare för oss att äga. Och hvarje åtgärd, som vidtagea till betryggande af vår äganderätt till denna perla, anser jag för min del vara välbetänkt, hvarför jag ber att få yrka bifall till k. m:ts förslag.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Juni 1892
N:r 87