6 dennes skrifver en deltagare till tidningen »Upsala»:
Synnerligen långt hade vi ej hunnit från Landsort då en högre lyftning började göra sig gällande, icke så mycket hos sångarne som icke mera hos det lilla nötskal, som skulle föra oss öfver till Visby. Det var nog icke många af oss som visste hvad sjösjuka ville säga och vi ansågo oss just icke ha något att befara då befälet förklarat att ingenting var att frukta, endast litet rullning; men nog tror jag många instämma med mig deri, att »den Reisen glemmer jeg aldrig».
Många tragikomiska scener vore nog att förtälja från denna minnesvärda natt, men såsom andra skådespel böra ses för att göra tillbörlig verkan. Undertecknad, som kl. 1/2 3 ungefär skulle törna in till sitt oroliga läger i »durken«, blef emellertid vittne till en ganska härlig syo. På golfvet i nämda »durk» satt en liten glad smål!änding, lystrande till det förhoppningsfulla namnet »Knoppem. Ja, det vill säga, med hans sittande förhöll det sig så, att han syntes ideligen rotera kring sin egen — midtpunkt, under ifriga försök att värja sig för en vattenkaraff och ett annat kärl som råkat i drift; att hans natt fortfarande förblifvit orolig torde framgå af hans svar till en kamrat, som frågade hvar han sofvit, då han med högst bedröflig min, pekande på en större golfyta, förklarade: »litet hvarstans». — Till denna natts vedermödor hörde ock att på morgonen söka hopsamla sina vind drifna effekter, i sammanhang hvarmed ett par företagsamma medlemmar anordnade en liten exposition af »makalösa» skodon.
Nog hade man väl trott att Neptun kunnat vara nöjd med den tribut han kräft af sina ofter, så länge vi vistades inom hans område, men för en hel rad af oss började de egentliga lidandena först i land. Det var således med föga glada aningar vi gingo till vår första konsert på middagen, och icke blefvo minerna synnerligen ljusare, då vi fingo sigte på den lilla trånga lokal, der vi skulle sjunga; också voro vi synnerligen missnöjda med konserten;y ehuru den med afseende på samjungningen nog var tillfredsställande. Ehuru flera af oss voro så sjuka, att de voro färdiga att digna, hade klangen nog blifvit annan i en bättre lokal. Detta visade sig på aftonen, då vi gåfvo en liton sångstund i S:t Nicolai ruin. På aftonen hade de gästfris »gutarne» arrangerat fest för oss i D. B. V:s paviljong. Borgmästar Een helsade oss välkomna och lektor C. J. Mergman bragte oss i ett formfulländadt, hjertligt anförande värdarnes tack, hvarpå Hedenblad med vanlig säkerhet svarade, ledsagadt af oss med några sånger, deribland 2 sista satserna af Bondbröllopet, med obligata stampningar. Så vidtog en lifvad svängom med fagra ungmör, som talrikt infunnit sig; men Hedenblad bjöd snart att bryta upp och så slutade en dag vida gladare än den börjat.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Juni 1892
N:r 90