i veckans nummer af Idun beledsagas af en uppsats, hvarur vi tillåta oss anföra:
Fröken Viktorine Hägg utöfvar i likhet med sin syster en välgörande verksamhet till förmån för den stumma djurverlden. Skilnaden emellan bägges verksamhet är endast den, att den förra koncentrerat sin välgörenhet inom sin fosterö, under det den senares ingripande i djurskyddet entagit en mera kosmopolitisk natur.
För några decennier tillbaka stiftades på ivitiativ af den ädla furstionan å Fridhem, prinsessan Eugenie, en för hela Gotland gemensam djurskyddsförening, hvars beskyddarinna furstinnan blef, och till hvilken lifskraftiga förening snart en äldre sådan — den första på ön — anslöt sig. Det är inom denna, Gotlands djurskyddsförening kallad, som fröken H. oförtrutet verka alltsedan dess stiftande. Ständig ledamot af styrelsen har hon utgjort en af föreniogens kraftigaste stödjepelare såväl med afseende på sitt energiska uppträdande som på sin offervillighet. Sedan döden för alltid bortryckt den ädla stiftarinnen ur föreningens krets, fördubblade fröken H. sina ansträngningar, på det att föreningens arbste efter förlusten af dess andekraftigaste stöd icke måtte mattas vare sig af fr på ekonomiska tillgångar eller handlingskraft och föreningens mål, hvilket den sang-viniska stiftarinnan satt så högt, sålunda förfelas.
Genom fröken Häggs offervillighet har föreningen blifvit i tillfälle att sprida en ansenlig mängd af förbättrade slagtredskap och andra för ändamålet lämpliga verktyg öfver hela öp; att kunna tillhandahålla allmogen slagtare från Stockholm för undervisning i slagtredskapens användande; att anordna serier at föredrag och inköpa massor af skrifter. till gratisutdelande bland unga och gamla för väckande af humanare känslor mot de varelser, hvilka helt och hållet bero af measklig barmhertighet; samt att utdeta premier åt personer, hvilka befordrat djurplågeriet under dess skilda former till laga näpst.
Icke en enda gång under den räcka af år, föreningen varit i verksamhet, bar, då en med dryg kostnad förenad åtsärd ansetts för föreningens syfte af vigt, förlägenhet för dertill erforderliga medel ino. styrelsen uppstått, med mindre än att fröken H ggs hand beredvilligt utsträckts till företagets realiserande. Att Gotlands djurskyddsförening så kunnat genomsyra hela ön, som;redan skett; att de gamla pinoafrättningarna af husdjuren här och hvar kunna räknas till en öfvervunnen ståndpunkt; att knappast någon socken inom länet numera fiones, hvarest icke djuren hafva flere eller färre varma försvarare — detta är till en dryg del frukten af fröken Häggs insatser.
Men icke blott såsom medlem i föreningen och dess styrelse, uian ock i det dagliga lifvet verkar fröken H. för denna sin uppgift, som hon snart sagdt vid hvarje steg har i sigte; och att så af hela sin själ med gåtvor och krafter egna sig åt de riaga och förtryckta, detta är i sanning en lifsgerning, som manar till efteriöljd, detta är en tådd, som efterlemnar värderikare skördar än de, som gro å fåfängans allmänning.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 13 Augusti 1892
N:r 123