väntadt sedan några månader tillbaka, timade härstädes i dag på morgonen, då en af vårt samhälles under sin krafts dagar mest verksamme män skattade åt förgängelsen.
Född år 1820 och son af handl. och beväringskaptenen Engström egnade sig Karl Suno Hilmer Engström etter aflagd studentexamen Åt juridiska studier. Efter tagen hofrättsexamen slog han sig ned i Visby, der han dock icke egnade sig åt embete i statens tjenst,. undantagandes ett kortare förordnande som anditör vid Gotlands nationalbeväring. Titeln från detta förordnande behöll han i dagligt tal till sin död.
Att i detalj skildra E:s lefnadsbana skulle vara detsamma som en mer eller mindre fullständig redogörelse för de flesta af de ekonomiskt-praktiska företag, som på de senaste 30 åren satts i gång i Visby.
Redan tidigt började E. syssla med en omfattande juridiskt-advokatorisk verksamhet som förde honom i beröring med en mängd personer och tog hans krafter i acspråk såsom rådgifvande och ledande. Från denna verksamhet fördes han snart in på den kommunala, der han på snart sagdt alla områden inom kort vann användning. Sedan närmare 30 år tillbaka ledamot at stadsfullmäktige, tjenstgjorde han samtidigt under en lång följd af år såsom ordförande i drätselkammaren och bygnadsnämden, hvarförutom han ett par tiotal af år tillhörde landstingets mera verksamms män och lasarettsdirektionen.
När på 1870-talet fråga uppstod om att genom jernvägsförbindelse med de inre delarne af ön göra Visby till öns hufvudort i egentlig mening genom att häröfver draga största delen af vår utförsel och på sådant sätt öka hbamninkomster och varuomsättning, var Engström en bland dem som lifligast arbetade för denna tanke. Såsom ordförande i jernvägens styrelse fick ban ock bevittna dess förverkligande.
Afven åt det politiska lifvet egnade E. vid framskriden ålder ett par år af sin lefnad, ehuru hang håg icke egentligen låg & det hållet. Sjelf stor producent af spannmål drogs han med i 80:talets strömhvirfvel af för längesedan genom erfarenheten utdömda föreställningar, att tullar förmå reglera prisen på menniskors förnödenheter. Och då landstinget med ljus och lykta sökte efter någon, som kunde antagas vara fullt fången i denna uppfattning för att i första kammaren vara säker i voteringen, fann man ingen annan än E. På den platsen trifdes han dock endast två år, 1888 och 1889, hvarefter han nedlade sitt mandat, sedan han dock vavit med så pass länge, att han hann få se, att teorierna icke hålla streck i praktiken.
Jämväl i Gotlands enskilda banks styrelse betroddes honom på de senare åren plats, ehuru han sjelf icke gjorde anspråk på att äga de förutsättningar och finansiella vyer, som kräfvas för att deltaga i skötseln af ett större penningförvaltande verk.
Ev för ihärdigt arbete anlagd natur som han var, slog sig E. redan tidigt in på idkande af jordbruk, som han dref i omfattande skala, och efterlemnar han på detta område minnet af en bland Gotlands kunnigaste, klokaste och förtänksammaste landtbrukare. På denna sin verksamhet jämte annat anses han ock hafva samlat en efter våra förhållanden god förmögenhet.
I sitt enskilda lif var E. en godmodig, flärdfri och anspråkslös man med öppen blick för naturen, ett minne från ungdomens dagar, då jagten utgjorde en af hans käraste sysselsättningar.
Redan för några månader sedan spordes, att E. led af magkräfta och att slutet var snart förestående. Döden kom också i morgse nästan oförmärkt för omgifoingen och utan plågor som ett stilla utslocknande.
E. efterlemnar maka, född Malmberg, samt två söner, den ene militär, den andre jurist.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 Oktober 1892
N:r 162